Senare på onsdageftermiddagen fick hundarna vara ute i snön och leka och det var full fart med både spring och parningsförsök. Matte fick några hyfsade bilder på Modji och Kirous när de umgicks utan att tänka på sex. För några sekunder. Som det såg ut i alla fall. Bilder på parande hundar är inget Matte vill ha. Det känns för "privat" . Men hundarna var heta till tusen båda två och så fort de kom in fick de till det.
Torsdagen startade, som de senaste dagarna, med att hundarna parade sig direkt när de släpptes ur köket och Mattes te var klart. Utvilade, pigga och nytra! Så småningom fick de en rastningsrunda och därefter kom en valpköpare och ville ta chansen att få träffa den blivande fadern. Det är kul att ha valpspekulanter som kört (tränat) hund tidigare. Tiden rann snabbt förbi med träningssnack om metoder förr och nu.
Efter vila inne några timmar, fick hundarna komma ut på tomten igen. Nu var det spring i full fart som gällde! Modji drog iväg i full rulle, varv efter varv! Med Kirous efter sig. Så stannade hon upp och bjöd ut sig och Kirous kämpade på för att få till det. Så rätt som det var drog Modji iväg i full rulle igen och en frustrerad kille hängde på. Men så försvann Modji upp på verandan till lekstugan och när Kirous kom dit var Modji försvunnen. Han blev lätt förvirrad och tittade sig omkring. Ingen Modji. Matte kollade. Ingen Modji på verandan. Rätt som det var flög Modji ut genom hundluckan i dörren och rusade förbi Kirous och ut på tomten igen. Kirous hängde på och fick nya chanser. Modji föreföll lite ambivalent. Hon ömsom satte sig och ömsom inbjöd till parning. Skymningen föll och snart skulle Husse komma hem och Kirous skjutsas tillbaka hem till sig. Men hundarna tog chansen till en sista parning och i skenet från julbelysningen i vedbodfönstret fick de till det en sista gång. Hon är nu parad på dygn 19, 20, 21 och 22 i löpet.
När Kirous togs ur bilen, tillbaka hemma hos sig och Modji blev kvar, ångrade sig grabben! Inte utan min tjej! Han hoppade mot bilen och ville tillbaka. Inte blev han så himla glad över att få träffa sin matte heller..... Husse och Matte blev kvar en stund över en fika. Papper skulle skrivas och Kirous matte måste få veta hur himla fint hennes kille skött sig! Att han skulle bli riktigt bra kompis med en katt var inget som hon någonsin hade kunnat drömma om. Men så var det. Kirous och Mysjkin drogs till varandra.
Hela tiden satt Kirous klistrad vid Mattes sida. Länken till fästmön. Men nog fanns där ett band utöver detta. Matte och Kirous blev också mycket bra kompisar. De blickar som Matte fick där vid köksbordet, från Kirous som satt tätt intill Mattes sida, träffade rätt i hjärtat. Lyckligtvis kunde Kirous egen matte frikostigt dela med sig av sin hund och blev inte svartsjuk. Tack snälla H. för lånet av Kirous! Vi förstår att saknaden efter den fina grabben varit stor. Y
När Husse och Matte skulle fara hem, följde Kirous helt självklart med till ytterdörren och försökte komma först ut. Hans matte fick ta honom i hampan och hålla kvar honom. Kirous blev snabbt en del av Modjis familj. En mycket trevlig bekantskap! Förhoppningsvis fick Kirous matte sova natten till fredagen.......
Lite tomt kändes det när familjen kom hem och Kirous saknades vid nattningen.
Det har känts fantastiskt bra att kunna låta hundarna leva tillsammans och själva välja när det känts rätt att para sig. Inte som när Matte farit med Násti till Finland och kopplade parningsmöten arrangerats. Det har varit helt ok eftersom det fungerat, men med tanke på hundarna har detta känts bättre. Berikning.
Så kommer då en känsla av ågren...... "Vad har jag gjort?!" Som vid den senaste parningen av Násti. En parad tik i familjen, valpkull på gång, ett stort ansvar. TÄNK OM MATTE BLIR SJUK! DÖR! Trafikolyckor händer stup i kvarten, folk får hemska diagnoser och dör inom några veckor. HUR SKALL DET GÅ FÖR MODJI OCH VALPARNA DÅ? Husse måste få instruktioner om allt. Men han jobbar. Tänk om..... Nojigt och ansvarstyngt. Tänk om Modji blir sjuk. Inte klarar valpningen. Tänk om.....
Så här tänkte inte Matte förut. Så klart att det inte händer något! Varför skulle det göra det! Det händer bara andra.
Men så är det ju inte alls. Det händer vem som helst.
Ett ålderstecken. Man är inte odödlig. Allt kan hända.
Men det gör det nog inte. Det hände tillräckligt mycket när Nástis sista kull föddes.