Tisdag.
En regnig dag från början till slut. Matte tog en kort men rask hundpromenad, när regnet kom i form av dugg en stund. Därefter var ingen hund hågad att vara kvar utomhus i blötan. Båda ville in i uterummet när Matte blev kvar ute för att fixa lite inför stora mängder regn inom kort.
Husse kopplade på släpet och iväg for flocken mitt på dagen. Aili och Dima sjönk vällustigt ner i de tjocka dynorna täckta av en fäll i hundburen; nyligen inlagda inför vintern. Matte hade letat länge innan hon hittade dessa dynor, som bör isolera väl från underlaget. Det var sista dagen som man med eget släp kunde handla grus vid bergkrossen och önskemålet var saltblandat grus för halkbekämpning. Grus är tungt! Väldigt tungt och det enaxlade, obromsade släpet får inte lastas med mer än en liten hög tippad ur en skopa. Sedan är maxvikten uppnådd. Gruset skulle levereras hos en av Mattes söner, som bor i närheten och själv saknar släp.
Nu hampade det sig så att på väg till sonen finns en restaurang fint belägen för en lunch och eventuellt ett julbord senare. En rekognoseringsmåltid passade bra. En ny bekantskap intill havet och en sandstrand och öppen året om. Tidigare okänd för Matte med familj. En restaurang med namn Solbrännan vid ett havsbad hade Matte felaktigt trott var en sommarföreteelse. En annons nyligen om julbord informerade om något annat! I Österskär, längst ut mot Trälhavet och vid en ändhålplats på Roslagsbanan utanför Åkersberga, ligger havsbadet. Bil med släp hade gott om plats på parkeringen och hundarna fick ligga kvar i den uppvärmda och torra bilen. Det regnade fortsatt och dagen var grå och sandstranden och uteserveringen var inte det minsta inbjudande. Fjärden låg stilla och oändlig där den försvann i det grå.
Matte och Husse slog sig ner intill ett fönster med en utsikt. Maten ställdes på bordet och gott var det! Den godaste fiskgryta som Matte någonsin har ätit! Gryta! Inte soppa med fyra fisktärningar, några potatisbitar och morotsskivor. Filéad fisk, räkor och havskräftstjärtar och bitar av tomat, morötter och fast potatis. Fisken dominerade. Bara det. Samt räkor och käftstjärtar och krutongerna var rejäla av rejält bröd och lagom många. Saffransaioli som smakade saffran. En gryta värd en resa och portionens storlek var värdig en utsvulten fiskare. Matte blev proppmätt. För etthundraåttiofem kronor. Inte mycket mer än dagens rätt som var skomakarlåda, som Husse gav klart godkänt. Inte som den tacomiddag för drygt tvåhundra kronor som rymdes i Husses hand hel och hållen. Den bestod av ett litet fyllt tacoskal uppätet på ett par minuter. Utomhus i regnet i Mariehamn i juli. Det var så löjeväckande lite mat för pengarna - översatt i värdelösa kronor från euro, att Husse bara skrattade åt sin middag. Han trodde att han beställt en tallrik full med mat.
Släpet med grus kopplades loss hos sonen. Som undrade var saltet fanns. Hade det lakats ur? Son och Matte smakade lätt på gruset som inte smakade salt över huvud taget. Regnet öste ner och allt täcktes med en presenning för tömning senare. Hem for Matte och Husse och tände en brasa och hängde kläder på tork. Ännu proppmätta! Dock inte hundarna som pockade på uppmärksamhet och fick mat även de, innan de slog sig till ro framför braskaminen.