Som förutspått regnade det en stor del av söndagen. Välbehövliga droppar! För att få fart på växtligheten på fälten och i skogen. Det är torrt i skogen hemmavid! Inget hällregn och ingen rotblöta, men en skvätt blev det i regnmätaren i alla fall. Motsvarande en halv vattenkanna per kvadratmeter.
Husse for till Uppsala i ett ärende. Ett obligatoriskt fystest för samtliga förare ihop med funktionskontrollen. Åtta minuter på löpband i olika farter, iklädd tjänstedräkt och syrgastuber. Med noggrann koll på pulsen och tillsägelse att bryta om något inte kändes helt ok. Husses kondis räckte men inte benen, som en tid varit lite"trötta". Att komma upp i pensionsåldern innebär allt oftare att knoppen vill - men inte alltid kroppen... Inte alltid så kul, men så är det. Husse var inte ensam om att bryta. Som för alla som levt fysiskt mycket aktiva liv är det ett surt äpple att bita i att inse sin egen kropps förfall, när man upplever sig själv som den man alltid varit. Samma person. En erfarenhet delad av flertalet generationskamrater! Generation efter generation. Man får inte riktigt ihop det alla gånger. "Det här har jag ju alltid kunnat!" En frustration och en sorg över gradvis förlorade förmågor. Några har slutat köra bil, en annan att åka skidor och ännu en har slutat ta långpromenader. Livets gång. Som djurägare tvingas man blicka långt framåt och tänka till på ett annat sätt än förr. Hur länge kommer detta djur rimligtvis att kunna leva? Hur länge kommer jag rimligtvis att kunna ta hand om det nyinskaffade djuret? Vem kan ta över när jag inte kan eller finns längre? Ett ansvar. Så känner i alla fall Matte. Andra tänker annorlunda. Många fall av vanvårdade djur är personliga tragedier, där en ensam och åldrad djurägare förlorat kontrollen och självinsikten.
Lite åldersnoja så här på måndagmorgonen. Eller ett tillvaratagande av det som är så länge det är innan det inte alls är längre! Matte försöker ta vara på det som är så länge det är! I insikten om att tiden går fortare ju äldre man blir. Carpe Diem!
Intresse finns för Ailiknytt. Hos andra uppenbarligen. Vilket så klart är kul! Oavsett. Aili är en härlig hund! Det tycker Husse och Matte också. Därmed inte sagt att hon måste bli mamma. Något mer Lapskknytt finns det inte plats för hemma.
Däremot skall hennes morbror Epic bli pappa till en valpkull under 2016. Om planerna går i lås. Mer information finns under fliken AKTUELLT.
När regnet upphört på eftermiddagen, gick Matte ut med hundarna i trädgården och njöt av dofterna efter regnet och det intensiva och ljudliga fågellivet i träden runt om! Matte repade lite ogräs här och där ur uppblött jord och Aili ville väldigt gärna vara med och kolla! Hon går också mycket gärna omkring på gruset i den halvvägs uppfyllda gropen framför huset. Likt en pelarsal med plintar på ett slätt golv! Där nere går Aili och skrotar på egen tass. Hon sätter sig också gärna på den stora sten som grävdes upp ur gropen och kollar utsikten över gräsmattan och vägen.
Husse kom hem och efter gemensamt fika och lite hemmasysslor tog han med hundarna på en skogspromenad. Behagligare för benen är att vandra på mjuk mossa upp och ner i terrängen, än på ett löpband! Efterbehandling i skön miljö.