Onsdag.
En trött Matte vaknade med grusiga ögon och damm i lungorna. Såg traktorn uppta skytteltrafiken på vägen. Var så innerligt trött på att leva i ett dammoln. Stoftmoln. Tog med sig alla hundarna ut i skogen på en promenad. Frisk luft! Fria andningsvägar! Gräset var klippt och många maskrosor bortrensade. Matte kunde med gott samvete lämna hemmet och vägdammet.
Aili fick springa lös och skötte sig väldigt bra. Alla hundarna visade tydligt att det fanns vilt i närheten, med höga nosar som vittrade i vinden. Aili kunde inte moststå frestelsen och avvek från stigen då och då, men stoppades omedelbums av Matte som markerade gränser och satte regler för pubertetstjejen. Träning. Hela promenaden var träning för Aili. Inkallningar med visselpipa eller "kom", riktningsangivelser när Aili var på väg ut i periferin. Hon måste inte alltid komma, men ändra riktning. Andra ord och tecken som Aili lär sig är handtecken för stanna kvar, "sakta", "vänta", "framåt", "försiktigt", "tacktack" i stället för loss. "Sitt" och "ligg" var det första hon fick lära sig för länge sedan. Kombinerat med handtecken. Matte använder gärna kroppsspråk i kommunikationen med hundarna. Fungerar bra i rallyträningen. Känns bra.
Som vanan har blivit fick alla hundarna vara lösa den sista biten hem. Nerför berget. Här går rådjuren dagligen och Mattes motivation att hålla ordning på tre lösa hundar därmed väldigt hög. Nerför berget går stigen mot vägen och "hemma" ligger tvärs över vägen. De sista femtio meterna går Matte först, med tre lösa hundar i rad bakom sig på stigen. Även Aili har rättat in sig i ledet. På spången över diket spanar Matte längs vägen och ger sedan klartecken till sin flock att korsa vägen och springa till grinden. Aili har lärt sig väldigt fort och lätt att följa denna regel/vana.
Trots allt blev det en del utevistelse även på tomten, men då bara helt nära huset och så långt från vägen som möjligt. Ett promenerande par på vägen, sveptes in i dammet efter en bil som passerade dem i en fart överskridande 30 km/t utan att sakta ner och paret blev stående länge och tittade efter bilen. Att det skall vara så himla svårt att visa lite hänsyn?!
På kvällen tränade sex Lapska Vallhundar på SKANSKA i en kraftig vind över de stora och öppna ytorna. Det känns lyxigt att ha ett eget passerkort till detta område, som måste bokas innan för att vaktbolaget skall hinna underrättas. Här finns möjligheter att även träna under tak om vädret skulle bli för blött. På onsdagkvällen var det uppehåll och figuranterna gömde sig både ute i det fria och under tak i stora förrådstält och bland diverse fordon och annat.
Aili fick köra vindstigar och nu har Matte lagt in startrutiner för Aili. Hon måste sitta ner och koncentrera sig, innan hon får börja jobba. Inget kommando ges annat än att Matte säger: "Nu går vi" och tar med sig Aili genom att starta promenaden med vänsterbenet. Vinden var bra och första legan perfekt. Aili fick vittringen och drog ut mot legan med ett tydligt kroppsspråk. Hon hade definitivt klart för sig var en människa fanns gömd! Matte släppte kopplet som är kort och saknar ögla, Aili fick glädjefnatt hos figgen och hade knappt tid att äta godisbelöningen. Aili vill pussas och det rätt våldsamt.... Ett tydligt avslut gjordes och Aili fördes undan och figgen gömde sig igen. Lika bra vind och lika tydligt kroppsspråk hos Aili. Lika mycket glädjefnatt. Figgen gömde om sig och fick instruktioner om lugnande Sobril i rösten. Aili fyndade och fick inte glädjefnatt. Blev bara mysglad och knähunden nummer ett ville vara nära sin figge. Väldigt nära. Men fnattnafsade inte omkring sig längre. Kampleksaken var i detta läge ointressant hos figgen. Den fick Aili av Matte när jobbet var klart. Ett spengummi är en kul kampleksak. Aili har hittills bara fått två repetitioner. Nu fick hon tre och skötte sig jättebra på jobbet.
Násti visade att farten och glädjen finns i jobbet fortfarande. Vilket steg hon har när hon öser på i ökad trav över asfaltytorna! En njutning att beskåda. Ett steg och ett driv som gör sig bra även i utställningsringen. Funktion skall och har premierats. Násti fick fyra figgar och ett stort frisök och löste uppgiften utan problem med stor säkerhet.
Modji fick också ett frisök och Matte hade själv placerat ut figuranterna. Modji skall tränas på att tydligt visa när det finns flera figuranter mycket nära varandra. Något hennes mormor Gázzi var duktig på. Två figuranter var gömda i ett tält. En bakom en mindre cistern, inntill väggen och en i en intllstående låda. Modji fyndade figgen i lådan först och fick sedan klura lite innan hon hittade figgen bakom cisternen. Vittrtingen gick upp längs väggen och ner på annat håll. Modji markerade en i taget och gjorde som hon skulle. Nästa två figgar låg ute i området, där en satt i en tillstängd hytt som stod på marken och en fanns uppe på en maskin bredvid. Modji fyndade figgen på maskinen först och satsade friskt och hoppade upp efter ett par skall. Men där uppe låg figgen på smala metallreglar och Modji blev stående på lutande och hala reglar på en halv decimeters bredd. Där kom hon av sig en stund och hade fullt sjå att hålla balansen och inte ramla ner. Men så småningom fixade hon även att skallmarkera och belönades. Hon måste lyftas ner från ca två meters höjd av Matte. Det är obegripligt att Modji ens försökte hoppa upp. Att hon dessutom kunde hålla sig stående i detta gallerverk är en gåta. Modji jobbade vidare och fyndade Husse i hytten och skallmarkerade bra.
Nástisönerna jobbade bra även de och hade det inte helt lätt alla gånger med vittringarna som for genom för hundarna ogenomträngliga gallerkonstruktioner av olika slag. Här krävdes problemlösningsförmåga! Vilket de visade att de hade. Ungpojken K. fick det svettigt då stor osäkerhet rådde om var Husse gömt sig. Det visade sig att det hade inte någon i gruppen någon aning om, så det hängde på K. och hans Matte att hitta Husse utan minsta hjälp av någon "facitgubbe". Lite skarpt läge alltså. Husse hade tänkt i egna banor och satt ekipaget på prov. Men de löste uppgiften och Husse hittades till slut. Vilkent tur! Han hade bilnycklarna i fickan och Matte är dålig på att tjuvstarta bilar. Men där fanns ju en hel hoper hundar att lussöka hela området med, om K. hade gått bet. Men icke då! Grabben hade näsan med sig och föraren hjärnan, varför de gemensamt löste uppgiften. Snyggt jobbat!
Tack alla för en kanonträning med stora och bra sök för alla hundar! Ljusa kvällar och stora ytor. Lite sent blev det, men vilken lyx efter vinterns mörkersökande.