Måndag.
En härlig vårdag med elva grader, växlande molninghet och lite kylslagen vind. Perfekt för en promenad på golfbanan! Vid en kontroll på golfklubbens hemsida var den ännu stängd och skall öppna på fredag. Här gällde det att utnyttja tillfället. Efter en lördag och en söndag utan någon längre och lite rask promenad för hundarna, behövde hela flocken röra på sig!
Inte en bil fanns på parkeringsplatsen, ingen stod och slog på driving rangen, varför Lapskflocken kunde gå samma väg som under vintern från bilen och rakt mot den bortre gränsen, vid skogen och naturreservatet. Gräset har blivit fint efter det regn som föll nyligen och gav välkomna tjugo millimeter i regnmätaren. Modji och Aili jublade på hundars vis och drog iväg efter varandra ut över gräsytan! Aili stannade upp, vände sig om och kollade med Matte enligt regelboken. Modji tog sig lite större friheter och kutade på i full fart. Men Matte såg målet i form av en avståndsstolpe där hararna brukar lämna godis, varför Modji fick ta för sig. Toppen att hon vill springa och hålla vikten!
Matte stavade på i rask takt och Husse konstaterade att han nog skulle börja stavgå även han, för fart och rytm i gåendet. Hundarna gjorde som de brukar och fick som vanligt frihet under ansvar. De fick stanna upp och nosa, kolla efter sork, springa ikapp och före. Så länge de var hörsamma och styrbara och skötte sig. Frihet under ansvar. De måste stanna upp och vänta in resten av flocken då och då, de får inte dra iväg för långt och absolut inte utom synhåll! Regler som visade sig vara mycket bra att ha på denna promenad, så här nära inpå banöppningen.
Komna bort till dammen i skogskanten dök en jättestor gräsklippare upp runt ett hörn. En kille satt och körde fram och tillbaka och hundarna styrdes upp för att gå sakta och i kanten av fjorårsgräset och i grupp. När den lilla hundgruppen stannade för att försöka bedöma hur man bäst tog sig runt för att inte störa den som jobbade, hände något oväntat. Som Husse och Matte stod där med hundarna tätt intill och funderade, for gräsklipparen plötsligt iväg bort mot dammen. Varpå Lapskflocken kunde passera över den nyklippta ytan, för att styra kosan tillbaka mot klubbstugan och parkeringen. Just som passagen gjorts, återvände gräsklipparen till där den nyss befunnit sig. Hade han varit så vänlig och kört iväg bara för att lämna fritt fram för Lapskflocken? Det föreföll faktiskt så. Så otroligt omtänksamt! Något man inte är van vid numera. Inte i trafiken!
Lapskflocken traskade vidare i god fart, där banan och gräsytan smalnar av och sluttar ner mot en liten sjö intill klubbstugan. Då hördes ett oväsen baköver, hundarna bromsades och styrdes upp mot kanten och strax dök gräsklipparen upp i början av nerförsbacken. Mycket hänsynsfullt passerades sedan Lapskflocken och föraren hälsade vänligt. Nere vid sjön råkade flocken anlända samtidigt som fyra olika fordon sammanstrålade för "konferens", innan alla åter skingrades för att jobba vidare. Hundarna skötte sig exemplariskt, trots att åtta gäss kom simmande mot dem från sjön, när de gick i strandkanten, för att hålla sig undan alla stora fordon på gräsytan bredvid. Koppel och halsband fanns naturligtvis med, men det fanns ingen anledning att koppla Modji och Aili när de skötte sig fint fria.
Dessa promenader på golfbanan med lösa hundar har Matte njutit av i många år nu, med fyra generationer Lapska Vallhundar och de är bara möjliga genom att hundarna som mycket unga får lära sig vilka regler som gäller, i fråga om avstånd och gott uppförande samt hörsamhet. Det tränas inkallningar, avståndslydnad och dirigeringar på något sätt vid varje promenad, som nu. Utöver att de som små får grundutbildningen i hur man uppför sig utan koppel. Visselpipa är en nödvändighet! Likt en fåraherde kan man ha olika egna signaler för vad man vill förmedla. Att kalla in hunden är inte alltid nödvändigt. Bara att dirigera om den eller styra den på håll. Matte har tränat in olika visselsignaler, dirigeringar med händer/armar samt ord som höger och vänster. Sett från hunden och man får vara snabb att skifta när hunden ändrar riktning, vänder sig om. Man får bestämma sig från början vilket man vill använda. Sett från hunden eller från föraren. Att man är konsekvent och snabb är viktigare än sett från vilket håll.
Man får aldrig glömma att alla vallhundar måste ha ett djurintresse för att valla. Att Lapska Vallhundar förvisso är en typ av vallhundar, men även används som jakthundar! Valla och jaga är i grunden samma beteende. Hunden driver/föser djur framför sig.
Det är föraren som bestämmer vad den egna Lapska Vallhunden skall göra. När den skall göra vad och hur. Vilket ofta är lättare om man har egen hunderfarenhet, när man får hem sitt Lapska knytt. Är Husses och Mattes erfarenhet.
Klicka för större bild.
