Tisdagen bjöd på ett underbart vårväder och Matte längtade ut i skogen! Speciellt efter att ha snurrat runt på olika bussar inne i Stockholm under måndagen. Matte längtar inte tillbaka till ett boende inne i Stockholm.
Promenaden gick över ytor uppbökade av vildsvin. Men även över ytor sönderkörda av motorfordon. Smala björkstammar och en och annan tall låg som plockepinn på ett sankt ställe, där rotfästet inte varit så bra. Något revirmarkerande djur hade nyligen gått längs samma skogsstig, som egentligen är en viltstig. Hundarnas nosar vibrerade och stopp gjordes till en början vid varje sten och stubbe. Alla tre måste självklart pinka lite revir själva! Det kollades noga att deras markering täckte den föregående. Rätt som det var tvärstannade alla de Lapska och vände upp näsorna mot ett berg intill myren. Tre stående fågelhundar! Många Lapska har ett stort fågelintresse förvisso, men nu var det knappast en toppfågel de markerade. Skogen här är full av vilt i olika storlekar och av olika sorter. Härligt så nära Stockholm!
Sist Matte gick denna sträcka, var en gammal skogsväg helt översköljd av en urspårad bäck. Matte försökte då sparka upp en öppning för att få bäcken tillbaka i sin fåra. Det visade sig nu ha misslyckats och vägtrumman förefaller igensatt och vägen ihopsjunken. Varför enda möjligheten att ta sig vidare var att vada i vatten ett stycke. Flödena i skogen har nu avtagit, även om fläckar med snö dröjer kvar i skuggiga lägen.
Skogsvägen blev allt bredare och det bar utför, ner mot gammal igenvuxen åkermark. Samt åkermark som omställts till golfbana och villatomter. Trafiken på Gamla Norrtäljevägen skymtade på andra sidan de stora gräsytorna. Lövsättra gård är bara en av alla gårdar där jordbruksmarken förvandlats till golfbana och tomtmark. Här går den västra gränsen för vargreviret och det var från väster vargarna kom, när de bildade ett revir inklämt mellan E18 och Östersjökusten. Nyligen tog sig två jakthundar ut ur en hundgård på granngården till Lövsättra och rymde till skogs. En av dem (ras okänd) kom tillbaka med bitskador av varg, en Borderterrier saknas. Hon har som ung hund för flera år sedan varit på rymmen med sin mamma. Då var det hon som kom tillbaka med små sår över hela kroppen och hennes mamma förblev saknad. Husse och Matte hittade Borderterriern när den varit saknad i en vecka och kunde köra henne hem till hennes matte, en veterinär som antog att de två små hundarna varit i närkontakt med en grävling. Det är farligt att vara jakthund uppenbarligen. En jaktarrendator vill nu ha skyddsjakt på vargarna i vårt revir. Men uppenbarligen innebär även grävlingar en fara för grythundar. Vildsvinen är inte heller nådiga mot hundar vid närkontakt.
Här vid de nybyggda villorna vände Matte och hundarna tillbaka in i skogen. Med solljuset från annat håll upptäckte Matte nu alla utslagna blåsippor längs skogsvägen. En klar favoritblomma! Som behöver myrors hjälp för sin förökning. Myrorna bär med sig blåsippornas frön och sprider dem på så vis. Naturen är fantastisk! Längs denna gamla skogsväg kan man tolka livet för länge sedan. Buskar som inte är vilda skvallrar om tidigare bebyggelse och visst hittar man en husgrund om man letar! En bit bort ligger en rostig gammal hink och så står där en gammal förvriden apel. Runt en storvuxen tall skvallrar upplagda stenar om grunden till något uthus. En öppning mellan träden och en stickväg visar på en liten utäga som nu är matplats för skogens betande djur. Ett jakttorn avslöjar att djurens matplats generar mat åt människor.
Promenaden fortsatte tillbaka upp mot de kala bergknallar, glest bevuxna med tallar, som utgör den naturtyp som råder närmare det lilla huset i skogen. Denna sträcka är underbart omväxlande att promenera! Höglänta bergknallar med tall avlöses av storskog med enorma granar och en del tallar för att sluta med gammal åkermark/golfbana och öppna vyer. Under de sju år som Matte traskat i denna skog, har möte med andra människor skett vid endast två tillfällen. Möte med älg har skett två gånger. En gång en ko med nyfödd kalv och en gång en älg som uppenbarade sig helt nära i skymningen. Lodjurspår och spår av vildsvin har Matte sett. Rådjur finns i mängd och det är därför detta nu är ett vargrevir.
En del går i kyrkan. Matte går i skogen. Matte har alltid dragits till skogen. Antingen till häst eller promenerande med hund. De Lapska får gå en hel del i skogen och Matte tror inte att de lider alltför mycket av att behöva vara kopplade. Hemma på tomten och under träning är de lösa hela tiden.
Tillbaka