Nyårsafton - tisdag.
Lapskflocken begav sig till den närbelägna golfbanan på förmiddagen. För en promenad i solsken med lösa hundar i minst en timme. Som kompensation för mycket tid inomhus under helgen och mycket tid i koppel för hundarna, eller liggande i bilen, under en helg med utställning i Dalarna. Även Matte och Husse behövde sträcka på benen och skaka ner julmaten och inte minst allt annat man stoppar i sig som inte är mat.... Kakor och godis samlas på hög och bukfettet måste hållas undan!
Inte ett moln på himlen! Solen sken! Himlen var intensivt blå! Long time no see! Gräset var intensivt grönt över golfbanan! Från väldigt många nyanser av grått hade lanskapet nu helt ändrat utseende. Den intensivt bå himlen och de intensivt och saftigt gröna gräsytorna stod vackert mot varandra och i skarven speglade sig himmel och gräs i den lilla sjön intill klubbstugan och i den lilla dammen intill naturreservatet. En vacker frans av vass ramade in vattenytorna i en mjuk och mild ton av ljust brunt.
Modji och Aili rusade ut över driving rangen intill parkeringen och att de njöt var svårt att missa! När hundarna har det bra mår Matte bra och att se dem i stora språng ta för sig av ytorna värmer Mattes hjärta. Matte och Husse greppade gåstavarna och tog för sig av ytorna i motlutet mot skogen även de. Matte kände av ett knä efter allt ringspringande på lördagen och lyssnade på kroppen. Ingen powerwalk den här dagen. Dock en stavpromenad i effektivt vandringstempo med långa steg. Med påskjut av stavarna. Husses rygg tillåter inte ettl lika effektivt gående, så han genar när resten av flocken fortsätter mot banans bortersta punkt. Det vet hundarna och på en given signal kör de en kapplöpning från Matte till Husse, som sitter och vilar ett par hundra meter bort. Väl synlig! De får godisbelöning hos Husse, som sedan skickar iväg dem tillbaka till Matte och här sträcker de ut som värsta kapplöpningshundarna! Aili rår nu, men Modji är inte alls långt efter, trots sina elva år! Sträckan krymper och kapplöpandet mattas gradvis av ju närmare Husse Matte stavar sig. De båda Lapska får i alla fall springa så mycket de vill i full fart och så här i halvtid på vandringen är de fint uppvärmda. När Matte går här ensam med hundarna sneglar de några gånger bort mot "udden" ut i gräsytan, där Husse brukar vänta in flocken. En fin plats med ekar och andra lövträd, väldränerad i slänten mot söder. Kanske har han kommit bakvägen och väntar där nu med en tub skinkpastej för springbelöning?
Flocken traskade vidare ner mot den lilla sjön och Matte fotade hundarna mot det gröna gräset, den blå himlen och det blå vattnet. Solen den bara sken och kämpade envist för att inte ramla ner bakom backkrönet mot skogen i sydväst. Det varma ljuset från den lågt stående solen gav hundarna gyllenbruna pälsar! Men gav Matte vissa problem med långa släpande skuggor och undvikande av att själv komma med som en långsträckt spökfigur i något hörn av bilden.
Vid strandkanten låg en märkligt bit av en skalad stam och guppade i vattnet. En kraftig bit på en halvmeter och avgnagd i båda ändar av en bäver! Spetsad i båda ändar således. Den tog Matte med sig hem som ett vackert bevis på en djurarts fantastiska ingenjörskonst! Ljust trä och nyligen avgnagt. Hur bävrarna hittat upp till denna lilla sjö som är ett dämme är en gåta.
Inte en smäll hördes någonstans ifrån, under den dryga timme som Lapskflocken var ute och vandrade. Några kilometer från närmaste samhälle förvisso. Det var bara lugnt och vårlikt skönt och Nyårsafton kändes inte aktuell.
Hem kom flocken och inne i fritidshusområdet, som nu är tämligen permanentbebott, var det lika tyst resten av dagen. Många var ute och hundpromenerade i det vackra vädret. Här bor väldigt många hundar. Kvällen tog över och det var lika tyst i skogen. Midnatt blev det och från Skansen hördes inga fyrverkerier i tevesändningen. I Stockholm hade man begränsat smällandet och bjöd på ett "musikfyrverkeri" samt kraftigt begränsad tillåten höjd för raketer helt allmänt. Utanför den lilla stugan i skogen var det helt tyst. Inte en smäll hördes. Modji och Aili tuggade intensivt på de stora tuggrullar de fått som distraktion, om det värsta skulle inträffa. Att någon i närheten skulle bryta mönstret från många år med tystnad, eller mycket sparsamt raketskjutande vid midnatt.
Lapskflocken släckte ner och kröp till kojs och ännu klockan ett hade inte en enda smäll hörts.
Alla tama och vilda djur i skogen kunde somna utan stress.
GOTT NYTT ÅR! GOD FORTSÄTTNING!