Fredag.
Matte hann/orkade inte med allt som skulle ordnas nere i centrum på torsdagen, varför det fick bli ännu ett besök i civilisationen på fredagen. Hundarna fick följa med då planer fanns för dem på hemvägen.
De kände mycket väl igen sig när Matte svängde av från den större vägen och in på en mindre grusväg. Alla tre satte sig upp när Matte körde mellan hästhagen och skogen. När bilen sedan lämnade grusvägen för infarten till det vackra gamla röda huset i en glänta, skällde alla hundarna rakt ut i ren glädjefnatt! Det var några månader sedan sist, men äntligen var det läge för ett besök! Av olika orsaker har det dröjt längre än vanligt mellan besöken denna gång. De två hundkompisarna i huset hade noterat att besök hade anlänt och de släpptes ut för att hälsa välkomna! Stor glädje uttryckt av fem hundar blir lätt ljudlig! Matte slogs nästan omkull av den Vita Herdehunden som ville hälsa ända uppe i ansiktet! En gång för många år sedan lärde Matte henne att den svängda trappen till övervåningen var hanterbar, om man bara höll sig i ytterkanten. Även när man gick ner! "Kansjälvkänslan" var svår att missa den gången. Matte och Alaska gillar varandra.
Nu blev Alaska en väldigt bra vuxen individ för den intensiva och ännu tonåriga Aili att lära sig gott uppförande av. Treåringen som ännu inte upplevs som vuxen. Vare sig av två eller fyrbenta. Aili blev tydligt satt på plats med lite muller och ett kroppsspråk svårt att missförstå. Det kunde låta onödigt bryskt till och från, men Aili fick vad hon förtjänade när hon uppvaktade Alaska alltför närgånget och intensivt och helt överlycklig bara öste på. Döv och blind för Alaskas behov och önskningar i form av hälsande. En nioårig dam som kan vara lite försiktig för egen del vid hälsande på andra hundar. Hundarna fick hållas och Matte ansåg att detta var något för hundarna själva att hantera.
Viket var ett korrekt beslut och snart kunde man se Aili göra lekvinviter tre meter ifrån Alaska! Aili avvaktade Alaskas nästa drag och sedan var läget lugnt och Aili visste vad som gällde. Matte traskade runt på den stora skogs och trädgårdstomten med alla de fem hundarna omkring sig. Tuppen tittade ut ur hönshuset och larmade högljutt! Tre okända och rävliknande hundar hade invaderat tomten! Hönsen lydde och stannade inomhus. Endast Aili visade visst intresse av hönsen. Modji och Násti var mer intresserade av hönsskiten....
Tidigare har hundarna kunnat lämnas ensamma ute här, trots frånvaro av grind i infarten. Staket runt om tomten har räckt. Med tilltagande ålder vågar Matte inte längre släppa Násti ur sikte. Under hösten har hennes hörsel börjat försämras och hon håller sig nära Matte när hon själv kan välja, både inomhus och utomhus hemmavid. Ett naturligt beteende hos en åldrad hund. Ren självbevarelsedrift. Likt Matte visar Násti tecken på att ha svårt att orientera varifrån ett ljud kommer. Nu råkade Násti gå runt knuten på det stora huset och tappade kontakten med Matte, när alla hundar rusade till staketet då en hundägare passerade på traktorvägen. Plötsligt var Násti ensam och Matte såg tydligt vad som händer då. Násti stannade upp, tittade och lyssnade och vittrade. Luktsinnet är hennes säkerhetslina och hon är van att använda det. Innan Násti behövde leta efter Matte hade Matte dykt upp bakom henne och man såg hur lättad hon blev.
Modji och Aili for omkring med sina två hundkompisar lite här och där och Násti hade inga problem att hänga med i farten trots sin ålder. I stora glada språng kom hon farande över gräsmattan! Men - när hon skulle hoppa uppför den nivåskiljande stenmuren gjorde hon en felbedömning. Hon har bara ett öga och med åldern grumlas synen. Násti felbedömde avståndet och hamnade fel tyvärr. Hon tog avstamp för långt ifrån och även muskulaturen i bakdelen minskar med åldern, varför kraften inte räckte till. Ett slag över bröstkorgen blev resultatet och Násti pep till när hon föll baklänges. Matte glömde att andas.
Násti är nu Násti och hon har varit med förr. Ett starkt psyke har tagit henne igenom skador tidigare utan att det påverkat henne negativt. Ett sprucket juver, ett förlorat öga och en uppskuren överläpp. För sin ålder har hon en god kondition och är acceptabelt musklad. Násti reste sig upp och Matte kunde andas igen, när Násti skakade på sig och tog vägen runt stenmuren i stället. Just detta är orsaken till att hon numera skonas och får köra kopplade sök i för henne farliga miljöer. Hon kan ju inte veta att hon är äldre! Hon kan ju inte vata att kroppen inte längre gör som knoppen vill alla gånger!
Ack den som vore hund.
När hundarna började dra sig mot köksdörren var det dags att förena sig med husfolket, som redan satt vid köksbordet och väntade med fika, i sällskap av en tidigare besökare. Alla fem hundarna trängde in sig vid skafferidörren, där de vet att godsaker väntar på dem! När hundarna fått vad de skulle ha kunde tvåbeningarna fika. Násti, Modji och gammelgubben av spetsblandning slog sig till ro kring bordet. Aili ville busa mer med Alaska, som nu mycket tydligt talade om att hon ville vara ifred! Trångt var det, men Aili var ännu taggad och nu var det nystart efter godisätandet! Tyckte Aili, men ingen annan. Här hade henned egen Matte åsikter och hjälpte Alaska på traven med att lugna ner yrhättan. Som lyssnade och slog sig till ro även hon.
Skymningen började falla och hem for Lapskflocken till en annan skog. Här kunde Modji och Aili ladda ur med lite lek på tu man hand, medan Matte kånkade in vad som inhandlats många timmar tidigare.
Snart brann elden i kaminen och alla de tre hundarna slog sig till ro på sälskinnet i väntan på middagen.