Onsdag - fredag.
Nej då, Matte har inte övergett hemsidan och bloggen, bara för att Husse har ett FB-konto där han förmedlar kunskap om räddningshundträning, med förhoppningsvis inspirerande bilder. Ibland fotar Husse och ibland Matte och Matte fixar lite med bilderna för att få dem informativa. Husse och Matte tackar för all respons på inläggen om räddningssökträning med de egna Lapska och övriga hundar (flera Lapska) i träningsgruppen. Det är alltid roligt med feedback! Förhoppningsvis kan någon inspireras till givande träning med sin Lapska Vallhund! En träning som ställer ganska likartade krav på hunden, som de krav som ställs på en renvallande hund. Enligt vad Husse och Matte lärt vid samtal med olika renskötare, som jobba med hundar.
Datortiden har varit begränsad de senaste dagarna, men nu tänker Matte berätta om onsdagens träning.
Platsen för träningen var det ganska bråtiga förråd där träningsgruppen tränat åtskilliga gånger tidigare och senast för ett par veckor sedan. När man använder samma platser måste man tänka till lite för att få variation på träningen från gång till gång. Både för att utveckla hundarna och för att de inte skall bli uttråkade av en förutsägbar och enahanda träning! Med en ras som Lapsk Vallhund är det extra viktigt att variera träningen och använda fantasin. Det är en ras som lätt tröttnar på monoton och likartad träning. En Lapsk vill gärna ha utmaningar i träningen och blir det för enkelt blir det tråkigt. Rasen skall vara självständig och problemlösande. De skall kunna jobba utom synhåll från sin förare och de skall ensamma kunna lösa problem som uppstår. Då får man anpassa träningen efter detta, så att hunden finner det man gör tillsammans stimulerande och inte skaffar sig ett eget jobb.
Tränade denna kväll gjorde två Lapska tikar och två Lapska hanar. Först fick alla hundarna varsina egna frisök i det tudelade förrådet, med ett stort ställage från golv till tak som rumsdelare. Därefter fick de en mer krävande uppgift! En liten dragkärra stod i förrådet och idén om ett sök under transport kläcktes. Ibland kan situationen uppstå där ett område måse sökas av, men hundarna får inte beträda marken.
Att lära en hund söka från en liten båt behöver inte nödvändigtvis börja med att hunden sitter i en båt och söker av en kobbe. En av svårigheterna med att söka från en båt är för den ovana hunden att sitta på något som rör sig och som är instabilt. Något en renskötares hund verkligen måste kunna! Den skall kunna sitta på ett fordon på snö eller barmark i terräng tillsammans med sin förare renskötaren och hålla koll på renarna! Hundarna måste kunna arbeta sittande på ett fordon som rör sig.
En hanhund och en tik fick söka tillsammans och de placerades i kärran och drogs längs en bergvägg utanför byggnaden och in mellan några fordon som skulle sökas av. Här fanns ingen människa gömd, men det visste ju inte hundarna. Uppgiften var att sitta stilla tillsammans och jobba med nosarna, medan kärran drogs runt i sökområdet.
Klicka för större bild.
Dörren in till förrådet stod öppen och kärran stannades i dörröppningen, för att hundarna skulle kunna ana vittringen från en människa som var gömd där inne. De fick sedan tillåtelse att lämna kärran och skickades samtidigt på sök i förrådets båda halvor. Modji och Kirou på bilden ovan, jobbade var för sig i varsin halva av byggnaden och området blev mycket effektivt avsökt på kort tid. När Kirou fyndat och kom till markeringsskall skyndade Modji dit och figuranten blev rejält utskälld och båda hundarna belönades växelvis med skinkpastej ur tub. Som figurant måste man här läsa av situationen, så att inget gruff uppstår i konkurens om godiset. Lätt hänt även kompisar emellan, men Modji och Kirou följde spelreglerna och åt växelvis.
Så var det Aili och morbror Lime som skulle söka tillsammans. De skötte sig mycket fint sittande i kärran och nosarna var påkopplade. De släpptes på ett gemensamt frisök i dörröppningen och Lime tog uppgiften på fullt allvar, precis som Modji och Kirou nyss. Men det gjorde inte Aili!
Yippie! Äntligen fick man umgås fritt med en jobbarkompis! En träningskväll umgås hundarna inte normalt. De är där för att träna, inte leka. Aili är 5½ år gammal. Hon tog nu chansen och flippade ur fullständigt! Aili rusade in, tvärvände framför sin morbror och kastade sig ner på frambenen i en tydlig lekinvit framför Lime. Svansen i vädret vilt viftande och med uppfordrande skall stoppade hon Lime från att ge sig iväg på sök i området. Matte fångade in sin hund, satte henne ner och uppmanade till koncentration. Aili låtsades lyssna, släpptes på sök och kastade sig ner hos Lime för att få honom att börja leka. Aili var en utmanande, flörtanade och för Lime rätt irriterande systerdotter, som hindrade honom att jobba. Matte höll i Aili, Lime gick ut och sökte och då Husse var figurant och var gömd endast några få meter bort, uppmanade Matte Aili att leta rätt på Husse. Ibland förvånar man sig själv.... Aili sket fullständigt i både Husse och Matte och även i att söka. Lime som fått jobba ifred en stund lokaliserade Husse uppe på en målbur och kom till markeringsskall. En övergiven Aili anslöt sig nu, då hon insåg att här vankades det snart belöning!
Det blir inte alltid som man tänkt sig och det är ju viktigt att skratta och ha roligt också! Aili hade väldigt roligt! Matte och övriga också. Vem kan låta blir att skratta när någon annan gör det? Aili skrattade! Inte gjorde det så mycket att hon tog för sig av livet och stunden och var lycklig!
Det finns en poäng med att träna hundarna i att söka tillsammans, då det i ett skarpt läge sparar tid och ett område kan sökas av effektivare med två hundar som kan arbeta samtidigt, utan att störas av varandra. En form av störningsträning.
På torsdagen lämnades hundarna hemma och Husse och Matte besöke Trädgårdsmässan i Älvsjö, tillsammans med väldigt många andra. Matte hade fått beställning på trädgårdsböcker till mässpriser och hittade dessa omgående. Varför Mattes gåträning denna dag, blev kryddad med fyra kilo böcker i ryggsäcken under några timmar.
Hundarna kompenserades för ensamma timmar med en timslång promenad på golfbanan under fredagen. Solen sken och det blåste inte! Ljuvligt! Det var mjukt att gå, men den långa uppförsbacken från klubbhuset och parkeringen kändes, så här dagen efter mässgåendet. Matte fick kämpa lite. Hundarna var lyckliga och tog för sig av ytorna, vilket fick Matte att njuta av sitt hundliv!