Rubriken kunde lika gärna vara: EN OLYCKA KOMMER SÄLLAN ENSAM. Det här handlar inte om hundarna. Det handlar om varför hundarna tvingades vänta på sin Husse och Matte mycket längre än planerat.
På torsdagen for alltså Husse och Matte iväg för att uträtta en del ärenden av olika slag, vari ingick att se till att Husses bil bärgades till verkstad nära Täby Centrum. Matte plockade upp Husse med sin bil och färden gick vidare till TC. Där ville Matte kolla i Tele 2-butiken varför SIM-kortet inte kunde registreras under vistelsen utanför Sveriges gräns, på turen till Åland nyligen.
Det skulle Matte aldrig ha gjort! Gått till Tele-2 butiken alltså.
Den av de två killarna där som var "ansvarig" i den lilla butiken öppnade batteriluckan och lyckades sedan inte få dit den igen. Han fixade och donade och upprepade ideligen: "Jag förstår inte varför jag inte får den att sitta". Till slut fick han tydligen dit luckan, eftersom han stoppade ner mobilen i fodralet och överlämnade den till Matte. Angående frågan om simkortsregistrering var Husse och Matte lika ovetande när de gick som när de kom. Inget svar fanns att få. Killen i butiken fick veta att simkortet var helt nytt, men måste ändå öppna och titta efter.
Vilket han säkerligen ångrade lite senare.
Innan hemfärd ringde Mattes telefon och när Matte skulle svara föll den i delar.... Den ansvarige i butiken hade mörkat och stoppat ner mobilen i fodralet utan att få dit batteriluckan! Det visade sig att han lyckades bryta av de fasthållande små "nabbar" som satt längs ena sidan när han öppnade den! Utan kommentar lämnade han tillbaka en trasig mobil. Som var hel när den överlämnades till honom.
Matte återvände genast till butiken och först förnekade killen vad som hänt. Sedan upplystes Matte: Det är ingen stor grej. Det fixar vi. Det är ju bara en plastbit som kostar ett öre att tillverka! Sedan började han leta efter de två pyttesmå plastbitarna på golvet...... Tänkte han verkligen att lösningen var att klistra fast två tvåmillimeters avbrutna plastbitar?
Därefter började ett frenetiskt knappande på datorn på olika köpställen för begagnade mobiler o.s.v. Till slut ringde han en kollega och den första delen av samtalet utspelades inför öppen ridå. "Kan Du hjälpa mig att fixa en ny batterilucka till en Nokia? Jag har lyckats förstöra den. Nej. På en kunds telefon." Ett erkännande alltså! Sedan drog sig killen bakom en dörr och fortsatte konversationen.
Ingen lösning erbjöds. Ingen ursäkt gavs. Inget erbjudande om kompensation gavs. Inga kontakuppgifter lämnades. Killen "skulle höra av sig". Matte skickades hem med en telefon ihopsatt med en gummisnodd..... Inget fullständigt namn på killen i Tele 2 butiken. INGEN URSÄKT! Han bad inte om ursäkt och han frågade inte efter annat än telefonnummer. Matte har bara ett förnamn enligt namnskylt på ynglingens bröst. Hur svårt kan det va´?
Vid kontakt med Tele 2 på torsdagkvällen ville man att Matte skulle återkomma på fredagmorgonen om säljaren inte hört av sig. Det gjorde Matte och ombads då återvända till butiken för att diskutera saken med försäljaren.......... Det kan man kalla service!
Matte har nu en av Tele 2 förstörd telefon och viljan att hjälpa till med att reda upp detta har hittills inte imponerat.
För att gå av sig sin ilska stolpade Matte iväg på en sen kvällspromenad ut i skogen. Tillsammans med Husse och hundarna.
Skogen är en lisa för själen och Matte försökte tänka på annat än synnerligen dålig service i Tele 2-butiken i Täby Centrum.
Husse hittade nyss rätt modell på nätet och beställde en ny lucka lätt som en plätt. Han kan visa killen i Tele-2 butiken hur man gör.
Nog förefaller det aningen olycksbådande inför resan till Svalbard på måndag. Husses bil pajade, Mattes mobil förstördes i Tele 2-butiken i Täby Centrum. Denna resa har Matte väntat på i 30 år. Håll tummarna!