På torsdagen var det ett härligt väder för en skogspromenad! Solen sken och det var inte för varmt. Matte tog med sig hundarna på en långpromenad i skogen. Längs stigen brukar det vara vattenfyllda hålor och stora översvämningar ibland. Nu var det snustorrt! Inte ens fuktigt. En besvärlig situation för skogens djur. De gummistövlar Matte iklätt sig kändes aningen överdrivna. Men å andra sidan är gummistövlar stadiga att gå i och skyddar mot huggorm och rivande kvistar kring anklarna.
Matte tassade fram på en gammal skogsväg. Mjukt var underlaget med mängder av gamla nerfallna barr och härligt doftade det solvärmda underlaget. Här och där gjorde hundarna långa uppehåll för ätande av blåbär och odon och farten var allmänt låg. Lite skrotande och njutande i en mycket omväxlande skog. Inget fartigt motionsvandrande. Mer som när Matte satt barbacka på sin fjording och lät honom lunka för hängande tyglar. Njutning! Den sträcka som tar en halvtimme om man knatar på, tog nu en behaglig timme. Fram kom Matte och hundarna vid några nybyggda villor intill en golfbana. Utslängda på gammal åkermark. Jättevillor i herrgårdstyp på pyttesmå, totalt platta, tomter. Matte imponerades inte speciellt och vände tillbaka in i skogen med hundarna. Tillbaka till den lilla stugan på den stora kuperade tomten. Inne i skogen.
Längs vägen syntes vildsvin (allmänt kallade "grisar") ha bökat upp marken. I ett sandigt parti såg Matte ett avtryck av en älgklöv, några rådjurspår och spår från en räv. En katt hade skitit mitt på stigen och krafsat över. Inga spår av varg. Ett revirmarkerande par gick här i mars-april. Tiken försvann spårlöst. Hanen kände sig ensam och sökte kontakt med löptikar. Så försvann även han spårlöst i maj. Sorgligt.
Efter några timmar i skogen, med mycket blåbärsätning, rullade sig hundarna välbehagligt på gräsmattan och Matte tog en fika. Lite senare fick hundarna följa med Matte över till grannhuset bredvid, för att lämna en tidning. Lösa de få meterna längs vägen i frittföljträning. När Matte kom tillbaka hem syntes det tydligt att Násti var irriterad i sitt enda öga. Hon knep i solskenet och när Matte ville titta reagerade Násti kraftigt och ryckte undan skallen. Ve och fasa.......
Första tanken var att Násti fått in ett skräp och Matte spolade med ögonvatten. Násti ville inte. Ögonlocket såg svullet ut. När all päls runt ögat blötts ner syntes en pytteliten skada på den övre ögonlockskanten. Som ett stick. Matte kunde dock inte sjäv hålla Násti, som föreföll ha ont i/kring ögat för en noggrannare kontroll. Cockermatte var hemma och kunde bistå. Ett stick av något var vad som kändes mest troligt. Geting, bi kanske? Eller kanske en tagg? Hundarna har ätit krusbär från busken även i år. De sista på de nedersta grenarna åt de på torsdagen och kanske hade de ätit lite mer på fredagen. Ögat vätskade och Násti hade ont. De två uppfödarmattarna funderade på att övergå till att ha frimärkssamlande som hobby.... Makterna har varit lite griniga även mot Cockermattes flock.
Matter tyckte att Nástis ögonobehag föreföll öka och ringde Djursjukhuset Albano för att fråga om cortisontabletter borde ges. I händelse av getingstick. "Kom in!" var rådet.
Husse var på ingång och fick vända i dörren. På Albano vidtog sedan lång väntan. Så småningom kom ändå en "vette" och tittade mycket noga i ögat. Lyste, kollade hornhinnan och mätte tryck. Ingen skada på hornhinnan, men lite för lågt tryck. Tecken på en inflammation. Nu syntes inte sticket i ögonlocket längre och svullnaden hade gått ner. Huvudsaken var att hornhinnan var oskadd. Násti ordinerades cortisondroppar och fick återbesökstid på måndag hos ögonveterinär. Förbättringen kom snabbt och redan när Násti kom fram till Albano föreföll hon i stort sett besvärsfri. Det enda som då inte såg helt normalt ut var att ögat var tårfyllt. Troligtvis har hon fått ett getingstick på ögonlockskanten. Vid blåbärsätande i skogen? Med bara ett öga är det nervöst när det enda hon har drabbas av något.
Husse, Matte och Násti for hem till stugan och åt lite mat "tillsammans" med Modji och Mysjkin. Därefter for familjen till torpet på kvällen för att för första gången studera funktionen på de sensorförsedda utelampor som fanns på huset vid köpet. Hittills har den lilla stugan endast besökts i dagsljus. Nu skulle den nya "altanen" vid lillstugan ivigas! I skenet från två fina utelampor och stearinljus samt en helt fantastisk fullmåne, inmundigades en enkel efterrätt på det nya trädäcket. Hundarna upptäckte kvällslivet på det igenväxande hygget på andra sidan fårnätet. Något de uppskattade mycket! Lite väl ljudligt även.....