Tisdag.
Husse rapporterade om en anings aning bättre väglag söder om brevlådorna. Därför satsade Matte på att det skulle kunna gå att genomföra en hundpromenad i området längs den ursprungliga slingan. Det var delvis korrekt. I varje korsning var det generöst med grus, men i övrigt fläckvis och gruset var ofta nersjunket och täckt av tunn is. Hela förmiddagen var väldigt dimmig med minusgrader och det blev en tunn ishinna över mycket. Matte tog sig dock fram genom att kryssa över vägen sökande efter potentiella halkfria fläckar. Längs den andra huvudvägen hade det sandats så till den milda grad generöst, så här var det som att gå på barmark och hade hälften så mycket hällts ut här så hade övriga vägar varit säkra att gå på. Det gick sakta och det gick tveksamt från dikeskant till dikeskant och efte en timme var Matte och hundarna hemma igen. Musklerna i Mattes kropp var spända som fiolsträngar. Trots snökedjor på kängorna. Dima halkade ett flertal gånger. Detta är inte kul. Men på en skala bättre än mer än trettiogradig värme. Enligt Matte. Under den timslånga promenaden mötte Matte och hundarna inte en levande själ. Det var helt öde.
Husse kom hem från Friskis och Svettis och Husse var nöjd med att få ha hela bastun för sig själv! Han hade lite att göra i vedboden och Matte hade lite att göra på tomten. Aili och Dima satte igång en jaktlek, men snön på gräsmattan var nu hårdfryst och hal och de kände spontant att det inte var en bra idé att rusa runt i hög fart. De började gnaga på nerblåsta kvistar från eken i stället.
Plötslig såg Matte att hon lämnade bruna spår efter sig i snön.... HUNDSKIT i mängd! Ända upp på trappen och framför allt nertryckt i bitarna av astroturf som skruvats fast som halkskydd på varje trappsteg! Matte vände på kängorna och rejält intryckt i snökedjorna med stora hakar och i hela de grova sulorna var det hundskit som tinat upp och kommit fram. Matte förstod genast varifrån. I ett hörn intill staketet under en tät gran, där det nu var barmark på en kvadratmeter. Just där Dima brukar gå på toa. Matte hade faktiskt tittat noga innan hon satte fötterna där, men skiten syntes inte bland alla kottar.
Flocken var på väg in och hundarna väntade i uterummet för att deras gruspanering under tassarna skulle torka och ramla av. Matte stövlade runt där snön var som djupast för att bli av med skiten. Matte skrapade sulorna mot hårdfrusen snö. Matte satte sig på bryggkanten och försökte skölja sulorna i det nu forsande vattnet i bäcken. Matte försökte gå bort skiten genom att trampa runt i snöhögar. Det hade fungerat i stort sett rätt bra, efter det att Matte ägnat mycket tid och energi åt ett extra motionspass i snöhögarna. Nu var det äckliga bruna spår efter Matte överallt. Men det skulle ju regna framåt kvällen.
Kvarstod de fem bitarna med astroturf på trappstegen där Matte gått på väg in i stugan. Som tur var hann hon inte gå längre innan upptäckten. Husse erbjöd sig att fylla vattenkannan i bäcken och spola bort skiten på trappen. Matte tackade och tog emot. Så hände det som inte fick hända. Trots kängor med spikar i sulorna halkade Husse, just som han kom ner till bron över bäcken. Ishinnan på en pytteliten snöfri fläck på en betongplatta fick honom på fall. Han föll baklänges med en vridning i nerförslutet. Husse bara låg där på kanten av bron.
Det visade sig dock att han klarat sig bra tack vare tjocka kläder och mössa. Han pallrade sig upp med viss möda och kunde konstatera att det gått bra. Ingenting var brutet. Han fyllde kannan i bäcken och spolade av trappen och sedan gick flocken in och väntade på regnet.
Hade det inte varit för hundskiten så hade inte Husse ramlat! Både Husse och Matte går runt och plockar hundskit där framför allt Dima skiter. Aili går på toa utanför det egna reviret för det mesta. På promenaderna. Hon går dessutom helst så långt från vägen som det är möjligt. Dima växte upp utan tomt innan han flyttade in. Han skiter på olika ställen, men nära staketet och han skiter gående runt, runt. Lätt att missa alltså. Det hade Matte och Husse gjort. Hade det inte varit för hundskiten så hade inte Husse halkat! Även om det nu inte var på hundskiten han halkade....