Vintern gjorde sig påmind lite plötsligt och våldsamt, men beslöt sig för att avvakta lite tydligen. Tisdagen inleddes med uppehållsväder och fyra minusgrader, som blev fyra plusgrader fram på förmiddagen. Då tog Matte med sig Modji och Aili på en långpromenad, medan de köldchockade löven regnade ner från träden runt omkring. Hösten hade nätt upp anlänt, med underbara färger sprakande i den gröna skogsmassan runt den lilla stugan i skogen. Lapskreviret var mångfärgat av alla träd och buskar som Matte valt att omge sig med, just på grund av deras lysande och varierande höstfärger! Några hann bara spraka i gult i en vecka, innan de nu singlade till marken. De två stora häggmisplarna har just övergått i rött och Matte hoppas få njuta av dem länge till! En lite udda bondsyrén lyser starkt orange länge, när alla släktingarna går i gult och tappar bladen tidigt. Så än är det höstkänsla i reviret, trots snön nyligen.
Längs vägen Matte och de båda Lapska traskade dansade de gula björklöven i luften. Skogen blev allt mer dominerande grön neråt skogssjön. Den helt runda sjön där man kan njuta av naturen och lugnet, utan att behöva se vare sig hus eller vägar i närheten. Inslaget av gula lövträd hade nästan helt försvunnit nu. Det blev påtagligt mörkare runt sjön. Komna ner till den bryggförsedda badplatsen fick Modji och Aili röra sig lösa i Mattes närhet. De springer mer än gärna ut på den gungande flytbryggan för att komma ett stycke ut i sjön, med bättre översikt över eventuellt djurliv. Det var här i närheten vargfamiljen etablerade sig för några år sedan. Storskogen på andra sidan sjön blev centrum i deras revir.
Efter ett effektivt gående ända hemifrån längs vägen, med både powerwalk och intervallträning, blev gåendet mer strosande längs stranden. Den lilla stigen slingrade mellan bergknallarna intill vattnet och Matte tittade nog mer neråt än utåt sjön. I försöken att inte halka på såphala trädrötter korsande stigen. Över de släta hällarna vid vattnet ledde stigen vidare mot nästa sandstrand. Modji och Aili fick vara fortsatt lösa under ansvar. Inom synhåll måste de hålla sig! De skötte sig utmärkt och hade god koll själva på att någon närmade sig på andra sidan viken. Ett möte väntade och hundarna satt fint vid sidan av och lät den mötande passera utan kommentarer.
Matte blev mer än gärna stående vid vattnet och njöt, medan Modji och Aili fick ägna sig åt mycket nosande efter alla hundar som promenerats här under helgen. Många är det som denna sommar upptäckt måbrakänslan man får när man vistas i naturen. Lapskflocken lever sitt liv naturnära.
Vid det branta berget intill de släta hällarna på udden som ger stark skärgårdskänsla, vek Matte av från vattnet med hundarna. Ett litet stycke till fick de röra sig okopplade, men stannade fint ett stycke framöver på stigen när Matte bad dem "vänta". Här var det dags att slå koppel på hundarna, då mötande inte kan ses runt krökarna ut ur skogspartiet mot vägen. Lösa hundar - så länge de är inom synhåll och inte för långt borta. De två Lapska vet reglerna. Skogremsan mellan sjön och husområdet är rätt smal och viltfri den sträcka som de två Lapska just genomkorsat. Viltintresset finns där!
Efter två timmars gående tillsammans återvände Matte och hundarna till det egna reviret. Matte upplever naturen bäst tillsammans med hundar och hästar. De skvallrar fint om sådan man som människa lätt missar.
Längs vägen blev det en del apporteringsträning av borttappade handskar. Slarvig Matte!
Klicka för större bild.
