Onsdag.
På kvällens träning var det debut för Ailis och Nemos son, Gátchis Åtså Sválla/Sumo i träningsgruppen! Det är en ynnest för en uppfödare att få möjligheten att träna ihop med mamma, pappa och son tillsammans regelbundet! Det kan man kalla möjlighet till utvärdering! Sumo bor tillsammans med sin pappa Nemo i grannkommunen och när Husse och Matte inte själva har kvar något av Ailis barn, är detta fantastiskt roligt att få uppleva. Kullen är gemensamt döpt till Åtså, vilket är det Lulesamiska ordet för "sök!" som kommando eller uppmaning. Ett kommando/ en uppmaning, som både Sumos mamma Aili och pappa Nemo är mycket väl förtrogna med! För att inte tala om mormor Modji.
Platsen för debuten var exakt densamma som den där Sumo tillverkades och där hans föräldrar träffades för första gången när Aili var med på träningen, vid samma ålder som Sumo själv nu. Sumos pappa och mormor Modji gick här på räddningshundkurs tillsammans och har tillbringat åtskilliga timmar här på träning. En plats som blivit som ett andra hem för Lapskflocken. En bergtäkt och en bergkross med mängder med olika möjligheter för räddningshundträning.
En figurant gick iväg utan att Sumo fick se det och gömde sig sedan ett gott stycke bort bakom en kon och en utstickande del av en grushög. På så sätt att vinden kom bakifrån och mot platsen där Sumo skulle starta sin vindstig. Han fördes i en lång lina som hölls slak och hans förare närmade sig i "Sankta Lucia-fart" platsen där figuranten var gömd. Allt var på lek utan krav och skulle Sumo fånga vittringen och vilja komma bort till figuranten var det jättebra! Skulle han inte göra det så hade han inte gjort något fel. Han hade bara inte fått vittringen eller förstått hur han skulle hantera den. Vinden kanske hade vänt eller tagit slut. Sumo hade ju ingen aning om vad som förväntades av honom.
Rätt som det var kunde man se att Sumo fick upp huvudet och stelnade till vänd mot vinden och platsen där figuranten var gömd. Han visade tydligt att han fångat vittringen från figuranten! Så vad skulle han göra nu? Jo, han satte sig ner och funderade lite! Den coola killen från valphagen var rätt cool även nu! Så satte han fart rakt bort till figuranten där han blev rikligt belönad med allra bästa godisebelöningen!
Här nedan skildras en vindstig för en 11 veckor gammal valp i bild. En liknande skildring finns här, från när Modji var 13 veckor.
All träning måste vara rolig för hunden om den skall både vilja och kunna lära sig något! När man börjar träna med en valp är det extremt viktigt att allt bara är på lek och utan krav! Om valpen vill nosa runt lite så låt den! Den har ju ingen aning om att den förväntas söka vittring efter någonting! Många undrar hur hunden lär sig söka just människor. Det gör den just så här! Om man bara har tålamod och inte pressar valpen och låter den få den allra bästa figurant man kan få och den allra bästa belöning valpen kan tänka sig!
Viktigt är också att man går SAKTA! Hundnosen måste hinna fånga upp minsta skiftning i vinden, som konstant vrider och slår, avtar och ökar och till och med försvinner helt rätt som det är. Kopplet skall var långt och slakt! Möjligheter måste ges för hunden att ändra riktning efter vinden, utan ett stramande koppel! Hunden skall inte heller bära halsband! Inget drag i halsen får förknippas med fångandet av vittring! Här använder man en bra sele eller ett tjänstetecken med koppelring. Inga flexikoppel med risk för trassel och strul. Hunden skall känna sig fri.
Om valpen fångar vittringen och vill sätta fart sista biten fram till figuranten, så släpp linan och låt den springa! Premiera glädje och framåtanda! Krångla inte till det med att bromsa upp och koppla loss. Vindstigar går man i öppen miljö för att vindarna skall vara så ostyrda som möjligt och här bör det inte finnas något för ett släpande koppel eller en lina att fastna i. På ett senare stadium i utbildningen/träningen lär det finnas mer "miljö" och då är det bättre att snabbt koppla loss och släppa lös hunden när man vet att den har tagit vittringen och styr åt rätt håll. Ett släpande koppel som fastnar ger hunden en negativ upplevelse när den gör så rätt, men plötsligt stoppas av ett kraftigt ryck i kopplet eller linan! Det är mycket att tänka på när man börjar utbildningen av en valp eller en ung hund. Det är också här man lägger den solida grunden som all senare utbildning och träning skall bygga på! Gör rätt nu så blir det rätt sedan och håller länge.
Sumo fick en andra vindstig/hittaövning och nu visste han redan vad leken gick ut på! Figuranten gömde om sig utan synretning för Sumo. Långt borta och rätt i vind och Sumo fick gå en ny vindstig. Nu sökte han redan vittringen aktivt, då han troligtvis snappade upp ett flyktspår i vinden. Sumo visade tydligt att han hade en vittring och styrde rakt mot figuranten trots avståndet! För stort avstånd för att kunna fota tyvärr. Sumomatte fick springa för att hänga med och mer supergott godis blev det hos den duktiga figuranten. Ett bra figurantarbete är väldigt viktigt alltid, men superviktigt när man utbildar en valp, en ung hund eller allmänt en nybörjare.
Mattes uppfödarhjärta fylldes av kärlek till ännu en valp som visar anlag och intresse för sökarbete. Född i den egna Lapskflocken. Tränande med sin mamma, pappa och sin mormor.
Mamma Aili fick ett stort frisök med tre figuranter utspridda i området och Aili tog vind och plockade sin första figurant snabbt vid starten, för att stax efter på mycket långt håll lolkalisera figurant nummer två i slänten upp från bergtäkten. Hon jobbade vidare och missade ett stycke längst in mot berget, där det fanns en massa jordhögar upplagda och området låg i medvind där vinden pressades upp mot bergväggen. Matte dirigerade in Aili som då fyndade och det blev väldigt bra i det att Aili lydde riktningsangivelsen och sökte på lydnad och fyndade. Aili jobbade vidare och fick tomsöka resten av området på väg tillbaka till bilen. Hon ansåg sig klar och vände upp mot Matte och avrapporterade:"Inga fler människor finns gömda här." Aili visade att hon är på banan igen.
Mormor Modji fick även hon ett frisök med tre figuranter i samma område och jobbade snabbt och effektivt med bra skallmarkeringar av dem alla.
Pappa Nemo skötte sig också med den äran och skällde ut Matte där hon gömt sig inklämd mellan två containrar, mycket tätt ihopställda.
Avslutade gjorde träningsgruppen med lite mat och eftersnack och funderingar kring varför ingen information kommer om platsen för lagtävlingen som närmar sig.
Tack alla för bra och effektiv träning innan mörkret föll alltför tidigt.