En lite annorlunda dag för hundarna. Husse tog dem på promenad och Matte fixade en tårta. Födelsedagsfirande med fika, tårta, nära och kära.
En av gästerna var lille V. som fyllde 1 år i förra veckan och precis har lärt sig gå. För att få lite lugn runt bordet hölls de Lapska bakom barngrinden i sovrummet. Som på Skansen tyckte V., som tillbringade mest hela tiden i hallen vid barngrinden i sällskap med sin Farmor. V. älskar djur! Hemma finns tre katter. Det här var spännande! Gázzi och Násti låg intill grinden och lät sig villigt klappas. De har mött barn i alla de åldrar ett flertal gånger. Farmor är dessutom mycket närstående och välkänd av hundarna. Men Modji var lite undrande inför denna lilla människa! En 1-åring har hon aldrig förut träffat. Modji låg under Mattes säng och kikade fram. Med sängkappan som ett huckle över huvudet! Jättegulligt!
När en regnskur dragit förbi, släpptes barn och hundar ut i trädgården. Modji litade inte riktigt på någon som inte kan hålla sig på benen och vinglar när han går! Hon höll sig på respektfullt avstånd efter att ha blivit busad med en stund. I stället för att vara otrevlig gick hon åt sidan och placerade sig under en trädgårdsstol i närheten och iakttog! Gázzi njöt däremot storligen av uppmärksamheten!
Det måste nämnas att V. hade sin pappa med sig, tätt intill, hela tiden! Att lämna ett litet barn ensamt med djur är inte lämpligt. Hur mycket man än litar på djuret, så kan alltid oförutsedda saker hända. Barn är barn och djur är djur.
Nu låg Gázzi på sidan och lät V. krypa tätt intill som en hundvalp! Gázzi tjänstgjorde bredvilligt som huvudkudde! Lille V. såg överlycklig ut! Matte fotade! Barn och hund krälade runt varandra, rullade runt och hade det bra! Förmodligen accepterade Gázzi behandlingen eftersom det innebar att pappa R. hela tiden kelade med Gázzi. Hon var trygg med honom och hon älskar att bli kelad med.
Men när Gázzi gått åt sidan och lagt sig att vila, kom V. tultande efter. När han ville använda Gázzi som madrass talade Gázzi om för honom att nu ville hon vara ifred. Hon gjorde det vänligt men tydligt. Samt flyttade sig ytterligare någon meter bort. Inga hårda "ord" men budskapet gick hem. Pappa R. hjälpte Gázzi genom att omedelbart lyfta bort sin son. Gázzi låg lugnt kvar och litade helt på att alla respekterade hennes vilja. Nu fick V. lära sig att vara försiktig och lämna hunden ifred.
Tänk så ofta en sådan här situation slutar helt fel. För både barnet och hunden. Beroende på okunskap hos både förälder och hundägare. Ömsesidig respekt är vad som gäller. Varken V. eller Gázzi lär ha något emot att träffas igen.
Tillbaka