Söndagen var en snöig och blåsig dag, precis som på väldigt många håll i landet. Några stormbyar var det däremot inte som söderöver. Husse skottade och skottade. Matte borstade och borstade. Husse röjde i det stora och Matte i det lilla. Husse såg till framkomligheten och Matte till växternas väl och ve. Samt staketets hållbarhet under mängderna blöt snö, som nu började frysa till isklumpar. Över trästaketet är kycklingnät spänt för att så osynligt som möjligt höja staketet mycket nog, för att både hindra hundar och rådjur. De förstnämnda från att ta sig ut från tomten och de sistnämnda från att ta sig in på tomten.
Hundarna vistades ute en stor del av dagen. Endera ute i snön eller självvalt på glasverandan, där en stor hundkorg bäddad med dyna och många fällar låter hundarna vila varmare än i snön. Násti drar sig gärna tillbaka till värmen med tilltagande ålder. Husse gjorde en paus i skottandet och rätade på ryggen för att ta en skogspromenad med hundarna. I familjen finns en snöslunga som även skall klara blötsnö. Här var mängderna blöt och frysande snö rätt stora med ofruset grus under, varför Husse valde bort det motordrivna alternativet. Hoppades på bra bränsle för egen del till middagen!
Familjens tidigare middagssnack kring hundutställningar fortsatte. I viss mån aktualiserat av diskussioner med andra hundägare.
För den som tränar/jobbar med sin hund betraktas utställningsringen oftast som en arbetsplats. Här skall hunden prestera. Den skall lära sig att vara kontrollerad och balanserad och under kommando. Här är det definitivt inte "hopp och lek" som gäller. Här är det inte heller en situation där hundarna skall hälsa på varandra. Precis utanför ringen gäller i stort sett samma regler, eftersom hunden skall vara i rätt arbetstemperatur och under kontroll inför sitt arbete i utställningsringen. Förberedelse och startrutin. Kontakt med föraren, inget hopp och lek. För ordning och reda och tydlighet för hunden. Kontakt. Även av hänsyn till övriga utställare.
Med förundran ser man ändå utställare i ringen springandes med sina hundar nosirumpa, ställande upp sig med hundarna provocerande tätt inpå varandra och även låtande hundarna nosa på varandra med hängande koppel och noll koll. Är detta medvetna provokationer för att sabba för varandra, eller bara ren och skär dumhet? Brister i allmän hundkunskap? Undrade den som nyligen råkade ut för det och inte äger en Lapphund för tydlighetens skull. Husses och Mattes hundvärld är långt ifrån rasbunden.
Varför sätter man sig på en stol/bänk så nära utställningsringen att den egna hunden inkräktar på ringens avspärrade område? Under markeringsbanden. Skall den som springer med sin hund i ringen behöva utsätta sin hund för en parkerad jycke på mindre än en meters håll? Inne i utställningsringen! Stirrande på den hund som är i arbete! Oförskämt och hänsynslöst! Backa undan alla bänkar, stolar, burar och förbaskade tält som både skymmer sikten, är i vägen och innehåller åskådarhundar på tok för nära utställningsringen. Visa hänsyn både mot de egna hundarna och dem som är i arbete i ringen. Låt den rädda och osäkra hunden slippa! Med svansen mellan benen och skyggande för domaren skall hunden genast bort ur utställningsringen! Allt annat är övergrepp. Hunden visar rädsla och vill ju inte!
Om några hundar nödvändigtvis måste leka, så låt dem leka utanför utställningsområdet. Där deras upphetsade skall och lekinviter inte stör dem som befinner sig i utställningsringen! Ett minimikrav. Hur tänker man när man medvetet låter sina hundar börja leka intill en utställningsring, agilitybana, rallybana, lydnadsplan, under pågånde aktiviteter?
Ändra reglerna för hur nära ringen åskådare får bygga läger. En familj med två stora stolar med armstöd, två stora burar med hundar samt väskor med packning tar rätt mycket plats och bör inte stå i kant med utställningsringen, av hänsyn till egna hundar, hundar inne i ringen och omgivande nyfikna åskådare. Utställningar före tältens tid var väsentligen mycket tillgängligare för den breda hundintresserade allmänheten. Som kom dit för att se och lära om olika hundraser. För ca femtio år sedan förvarades de utställda hundarna i fasta boxar i rader på "Stora Stockholm". Rasvis för besökare att kunna beskåda hundarna, som inte fick lämna området före en viss tid för att alla skulle hinna se dem. Det var på den tiden när man vågade lämna både hund och väska utan tillsyn och då man samarbetade och passade varandras hundar. Man ställde ut sina hundar till allmän beskådan! Utställningarna var mer än tävlingar där hundägare numera är beredda att sabba för varandra, där man undviker att hälsa på varandra, där man undviker domare då man vet vem som känner vem lite extra.
Allt var inte bättre förr. Men en del saker var faktiskt det. Utställningar med hundar är fortfarande bra miljö och socialträning förvisso. Men gärna lite back to basics. Samt mer allmän hundkunskap hos många som tar med hunden till en hundutställning.