Torsdag.
Vädret skulle slå om från minusgrader till nollgradigt under dagen. Snö eller regn skulle falla och troligtvis underkylt regn och halka. En klass 1 varning var åter utfärdad i området på grund av halka. Olyckorna var många på vägarna runt om i morgontrafiken.
Matte skyndade sig ut med hundarna på promenad, så snart det ljusnat ordentligt och det som skulle göras i stugan var gjort. Onsdagens hårda och snabba promenadunderlag var förändrat till något som var mer tunggått under natten. Lite snö hade fallit och låg nu som ett lager av halkigt mjöl över den hårda och tillkörda snön därunder. Spikarna i Mattes kängsulor gjorde inte så mycket nytta; de greppade inte! Sulorna fick inte tag och Matte fick jobba för att hålla en god fart. Inget fel i sig och rundan som brukar ta en timme, inkluderat två backar, tog nu fem minuter extra. Det var tre minusgrader när Matte och hundarna lämnade reviret och vid hemkomsten var det en halv minusgrad bara. Vägarna låg rätt öde. Någon enstaka bil och ännu en gammal gumma som var ute med sin hund med stöd av stav.
Det hade inte börjat blåsa så som det var sagt och det var uppehåll och det var riktigt skönt utomhus. Aili och Dima var lagom uppvärmda och satte igång en vild lek i snön som var mjuk och fin ännu. Ett djupt snötäcke ligger över trakten och det har snöat till och från mest varje dag sedan lång tid tillbaka. Ailis och Dimas lek övergick från jakt till brottning och Matte tog åter tag i sin gamla elstängselstolpe för att slå bort tjocka och tyngande snösjok från alla buskar och staketet. Även från alla nerhängande grenar på björkarna för att förhindra att de skulle knäckas.
Överallt hänger snötyngda björkar över ledningar och över vägar. Många knäckta träd ligger i skogen och på tomter. Matte vill så innerligt gärna ha sin trädgård kvar så som den var innan all denna blöta snö plattade till den. "Who plants a garden believes in tomorroow" är ett ordspråk som sägs komma från Kina. Så sant som det är sagt. När Matte nu går och slår bort snö titt som tätt är det för att hon tror på ännu en växtsäsong tillsammans med sin under tjugo år uppbyggda trädgård. I mars för tjugo år sedan blev denna trädgård, som bara var en gräsmatta, Mattes att bygga upp. Björkarna uppryckta ur asfalt på en hundträning har hunnit växa sig höga på den tiden.
Aili och Dima hade tröttnat på leken och satt på trappen och ville in. Husse hade gått in för länge sedan. Matte njöt av att det inte blåste och inte var kallt. Det gjorde inget att det rasat snö innanför jackan och att skinnvantarna var dyngsura. Matte fortsatte sitt snöröjande medelst pinne på husets baksida. Där finns några riktigt fina enar som böjt sig mot marken och som riskerade att fläkas. Dem ville Matte rädda och jobbade på. Det ena gav det andra och den lilla granen vid fågelbordet renasdes från stora kompakta snöklumpar, som hindrade småfåglarna från att komma in bland grenarna och få skydd. Matte hade inte tittat på klockan men nu började det skymma. Det kändes som om det var fikadags. Det stämde gott då klockan redan var halv tre.
Inne i stugan var även Husse kaffesugen och Matte drog av sig sina blöta kläder och kunde kostatera att det totalt blivit tre timmars utomhusvistelse. En timmes promenad och två timmars snöröjande. Tack vare Dimas ankomst med krav på rejäla promenader dagligen i raskt tempo, har Mattes kondition och muskelstyrka förbättrats avsevärt det senaste året. Artrosen i knäna gör sig ytterst sällan påmind, liksom den utslitna högeraxeln. Atrosleder måste motioneras. Smörjas upp! Tack för hjälpen Dima! Matte gick mycket även med Aili, men när hennes mamma Modji åldrades snabbt efter fyllda tretton och sedan blev sjuk minskade promenerandet radikalt. Det gick ju inte att gå iväg med bara Aili och lämna hennes mamma hemma. Med Dima i flocken fick Matte fart under fötterna igen. Nödvändigt även för tioåriga Aili!
