Matte har tagit julledigt från skrivandet och datorn har fått vila, när annat pockat på uppmärksamheten.
Julafton tillbringades hemma, tillsammans med Mattes båda söner. En liten skara på fyra personer och två hundar samlades runt braskaminen i stearinljusens sken och mådde gott, trots att kylan bet i väggarna. Kalle Anka på TV - ett måste för två vuxna söner! "Så länge föräldrarna lever är man barn!" Sönerna har i alla fall en förälder i livet ännu och Kalle skall det vara på Julafton! Något stort julbord serverades inte, då det avätits på Nygårds Värdshus innan jul. Modji och Aili fick varsitt stort hundtugg i julklapp och var sysselsatta länge med dessa, medan samtalet flöt runt dem hela kvällen. En trivsam Julafton utan några överdrifter. Matte fick varma sockor och en julkärve samt fint och lyxigt påslakan i julklapp. Nyttiga saker och inga överdrifter. Lite back to basic i den lilla stugan i skogen. Ute var det gnistrande vitt och månen sken över gnistrande granar. Elden brann i eldkorgen och lågorna flammade över den frusna bäcken. Mer julstämning kan det knappast bli!
På Juldagen tog Matte en rask långpromenad med hundarna i området, innan flocken for iväg i kvällningen för att besöka yngste sonen med sambo och katt. Katten Selma har hundarna träffat tidigare, lite försiktigt som tillvänjning åt båda håll. Nu togs hundarna in direkt i det stora uterummet från baksidan, där de hade det gott med golvvärme och mycket utrymme. Modji ville in till Selma i köket - eller så var det doften av mat som lockade! Men dörren in till köket lämnades med en springa stor nog för Selma att passera, men inte för hundarna att ta sig in i resten av huset. Valet måste vara kattens, om hon ville umgås med hundarna eller inte. Det dröjde inte alls länge innan Selma valde Modjis och Ailis sällskap före människornas! I uterummet har hon sin höga klätterpelare och kunde känna sig trygg i att endera klättra upp där, eller slinka tillbaka in i det angränsande köket. Modji blev lycklig! Selma och Modji funkar fint ihop och Modji växte upp med katt och är kattvan. Det är inte Aili, som däremot fått lära sig att katterna runt omkring de RÖR MAN INTE. Två katter bor mitt emot och katter ser hundarna på sina promenader.
Selma blev nyfiken på Aili som valde att inte se Selma. Det blev liksom enklast så. När Aili inte var riktigt hemma på hur man pratar med katter, valde hon att bädda med trasmattan och lägga sig i ett hörn, med ryggen vänd mot Selma. En vattenskål stod intill Aili och Selma är en klok katt! Hon gick neutralt fram och drack länge ur vattenskålen och satte sig sedan intill den. Vilket blev rätt nära Aili. Så tillbringade de båda Lapska kvällen, i sällskap med Selma största delen av tiden. När maten var äten och en förflyttning gjordes till vardagsrummet och den öppna spisen, följde Selma med och intog favoritfåtöljen. Tiden går fort när man har roligt och klockan närmade sig midnatt. Det var dags för uppbrott och i den kalla julnatten for Lapskflocken hem genom skogen på den smala och slingrande vägen, i månens sken. Inga stora vägar, inga rondeller och inga trafikljus skiljer kattflocken från Lapskflocken. Bara skog och några mindre sjöar. Trots närheten till Stockholm. Lyx!
Klicka för större bilder.
Annandagen.
Ännu en fin och vintrig dag och efter en sen kväll följde en rätt tidig morgon. Mattes brorsa var på besök i trakterna och dök upp med Mattes syrra för en förmiddagsfika. Senare väntade dem en kalkonmiddag på annat håll. Ett inte så långt, men mycket trevligt besök och det uppskattades mycket av hundarna också! Även om besöken är glesa så vet de väl vilka besökarna är. Syskonträffar på äldre dagar är guld värda! Även om de inte sker oftare än två gånger per år. Matte inser att det är ett privilegium att ha en fin kontakt med både barn och syskon. Att alla inte är lika lyckligt lottade. Tyvärr.
På måndagen var det vardag igen och ett tillfälle till sökträning inomhus dök upp. Några skulle träna i ett nerlagt omsorgsboende, där underhållsvärme var påslagen och Lapskflocken bjöds in. Tränade gjorde två Lapsktikar, en Lapskhane och två unga Jaktlabbar, en tik och en hane - kullsyskon. Alla hundarna bands upp i det enda någorlunda varma rummet, där hundarna fick ligga i grupp på filtar. De skötte sig som vanligt med den äran och höll helt tyst och alla kopplade av. Den långsträckta byggnaden är mycket klurig med mängder med rum och möjligheter att villa bort sig bland de många toaletterna och köken och förråden och ytterdörrarna! Gömställen går att hitta med lite fantasi, även i en omöblerad byggnad. En figurant uppe på mängder med nerplockade och ihopställda ribbstolar, blev knepigt för hundarna att lokalisera. Liksom en figurant bakom ett framdraget skåp, där ett tomrum bildades bakom. En heldagsträning med många olika sökuppgifter för hundarna och tillfälle till fika och snack i halvtid.
Något roligt varje dag och hem for Lapskflocken till en utkyld stuga och drack varm glögg framför braskaminen, i väntan på att värmen skulle sprida sig i stugan. Femton grader inomhus är lite i underkant. De båda Lapsktanterna föreföll nöjda med sin dag och slocknade i skenet av den flammande elden i kaminen.