Ett stort GRATTIS till J-kullen som i dag den 4.3 fyller 10 år! Ett gäng pigga hundar som visat sig besitta både brain och beauty och som hållit sig friska. Ett gäng som lever aktiva liv och är till stor glädje i sina flockar!
Efter en mycket snörik vinter fick valparna äntligen flytta från valphagen på den renskottade och snöomgärdade platsen på husets baksida! Bäcken flödade nästan ut över gräsmattan och forsade fram intill dem! Att springa fritt på tomten har tyvärr aldrig varit möjligt för valpkullarna här, med bäcken som rinner tvärs över tomten, strax utanför ytterdörren. De har däremot alltid fått gå omkring enskilt i långt koppel tidigt, vilket förberett dem fint för flytten hemifrån. Man får göra det bästa av situationen. På vägen bortom gräsmattan har de kunnat studera både fotgängare, bilister, cyklister, hundar, katter, hästar och rådjur. En god förberedelse för livet med både syn- och ljudintryck i tidig ålder. Denna valphage byggdes sedan ut varefter valparna utvecklades. Valphagen på husets baksida fanns kvar och de fick flytta mellan den och denna på framsidan efter var det var sol helt enkelt. I valphagen på baksidan fanns lastpall och brödbackar och andra klätterredskap. Valphagen på baksidan kunde nås via köket/valrummet, varför de fick en varierad tillvaro på dagarna.
En stor tillgång för valparna var lektanten, storasyster Modji! De hade även tillgång till sin mormor Gázzi och den vänliga katten Mysjkin utöver sin mamma Násti! De fick alltså en varierad uppväxt under sina åtta första veckor. De fick följa med när Husse höll en räddningkurs och då fick de studera kurshundarna från ovan, sittande i en liten ryggsäck på Mattes mage. Våren är en härlig tid för en valpkull! 
Tisdagen tillbringades hemma och eftermiddagen utomhus på tomten. Matte tillbringade eftermiddagen i bäcken - dock utan sällskap av Näcken! Modji och Aili kom då och då ner till vattnet och studerade Matte, samt frågade stillsamt vad hon pysslade med. Där hon gick lite planlöst fram och tillbaka i sakta mak och stirrade ner i vattnet. De inväntate inga svar, utan lämnade Matte ifred med vad det nu var hon gjorde. Husse tittade men frågade aldrig. Han tog med sig hundarna ut på en skogspromenad.
Matte tog tillfället i akt, nu när vattnet inte nådde över stövelskaften mellan dagsregnen och renoverade bäckkanterna, som underminerats av kraftigt forsande vatten. De gamla trappstegen ner i bäckfåran vid bryggan hade förstörts och nu byggde Matte nya. Med hjälp av spade och nerrasade stenar i olika storlekar. Matte gick sakta fram och tillbaka i bäckfåran och tittade ner på botten, stötte med spaden och kände med fötterna för att hitta stenarna som skulle tillbaka där de suttit. Ett vått och lerigt jobb var det, men efter några timmar och med hjälp av några gamla stenplattor fanns det två nya trappsteg för hundarna att lätt komma ner och dricka och för Matte och Husse att lätt komma ner i bäckfåran. Nöjd var Matte och hoppades att onsdagens väntade nederbörd och höga flöden inte skulle rasera allt.....
Ett roligt minne dök upp, från när Matte i ungodomen av en äldre man från Finnskogarna skulle lära sig hitta flodmusslor i en å. Man gick barfota och kände med fötterna efter var musslorna stack upp en topp ur sanden på botten. Någon pärla hittade Matte aldrig. Bara början till en pärla. Skalet finns kvar hos Matte. Långt senare fick Matte veta att det hon och skogsmannen ägnat sig åt var förbjudet. Musslorna var fridlysta. En del pärlor hade han hittat under åren, olagligt eller ej.