Först - nätverksanslutningen svajar i allra högsta grad! Om nu detta inlägg plötsligt avslutas mitt i en mening eller abrupt på annat sätt! Hela förmiddagen i går saknades nätanslutning och för närvarande tappade Husses dator just kontakt med yttervärlden.
På onsdagen repriserade Matte måndagens promenad i området med hundarna. En promenad som mestadels gick i mycket rask takt, men med ett flertal kortare eller längre kisstopp och intensivt luktande. Promenaderna är ju även till för hundarnas mentala stimulans. Vilket de uppskattar vad det verkar. Násti nöjer sig dock inte med mental stimulans! Násti är KÅT! Så in i bängen.... Efter den nästan timslånga promenaden i snabbt tempo jagade hon sin icke helt ovilliga dotterdotter runt tomten! Men Aili var mottaglig för Mattes åsikter om två juckande tikar, där den äldsta befann sig i underläge med en med ålderns rätt svagare rygg. Aili tog Matte ad notam och försökte undvika Mattes kommentarer genom att försöka hålla sig ifrån sin kåta mormor. Hur som haver innebar Nástis starka vilja att bli parad att hon ovanpå den långa promenaden gick och gick och gick i ytterligare de två timmar som Matte och Husse tillbringade ute på tomten, i det härliga solskenet från en klarblå himmel! Med fika vid vedbodväggen i söder havande ett renskinn under rumpan och hela omgivningen täckt av ren och vit snö! Ljuvligt!
På kvällen tränade Lapskflocken åter i Stadshuskällaren på Lidingö. Bland fläktrum och kontorsförråd av olika sorter. Som figge låg Matte endera ihopkrupen i komprimerad fosterställning på ca en halv kubikmeters utrymme bakom ett skåp, eller så låg hon uppkrupen under taket på en av isolering dammande stor fläkttrumma. Lite av vitsen är ju att få kompishundföraren att sortera bort vissa gömställen som otänkbara, då de är för små. "Där kan ju ingen få plats att gömmma sig". Trots hundens markering. ;-)
Násti som hade gått så mycket totalt under dagen redan, fick ett mycket litet kopplat sök i fläktrummet med två figuranter. Vilket hon uppskattade och hon löste uppgiften fint. Men hon ville fortsätta jobba! Den sanna arbetshunden!
Modji lånade Matte ut till en träningskompis, som fick söka igenom hela sökområdet med gammal vittring innan Modji bjöds att söka igenom fläktrummet. Där hon fick fynda sin egen Matte högt uppe på fläkttrumman. Trots att vittringen spred sig efter tak och väggar var Mojdi mycket snabb med att lokalisera sin Matte, som blev ordentligt utskälld innan hon klättrat ner och kunde godisbelöna sin hund.
Aili fick ett likadant sök med Matte som förare. Tomt i alla "nersmittade" (fulla av vittring) utrymmen och till slut en figge uppe på fläkttrumman. Även hon spikade vittringskällan rätt snabbt, men inte fullt så snabbt som sin mer rutinerade mamma.
Avslutningsvis lokaliserades en mobiltelefon, tappad av en figge som legat på fläkttrumman. Mobilen hade glidit ur fickan och ner mellan två isolerade stora trummor. Med en pinne uppifrån kunde mobilen puttas neråt så att den gick att nå innan den ramlade ner på betonggolvet. Fickor med blixtlås för mobiler är bra att ha.
Så här såg det ut när Nástis barnbarn Stella - registrerad som Rävrackans Lumi Prinsessa, Signes dotter, tränade denna kväll. Klicka för större bilder.
Kvällen var kall med tio minusgrader, vilket inte stört hundarna som legat varmt i varma bilar i garaget. Men innan hemfärd samlades träningsgruppen och eftersnackade och åt en bit mat och därför kläddes hela Lapstrion i tjocka fina vintertäcken inför hemfärden. Så tänkte man inte tidigare. Hundar med päls behövde väl inga täcken?! Absolut inte Lapphundar i varje fall! Lapska Vallhundar har för det mesta en bra päls med god underull förvisso, men även de kan behöva täcken. Att ligga i en kall bil är inte som att kunna gräva ner sig i en snödriva. Snö isolerar.
Tack alla för ännu en givande träningskväll!