Lördagen och söndagen har varit lite avslagna av olika skäl. Hundarna har dock inte glömts bort! Trädgårdspysslande/städande har det blivit i det växlande vädret med en del regn och mycket blåst. Behaglig arbetstemperatur rent vädermässigt. Husse har kluvit ved, som lagts på hög under tak i carporten, vilken bilarna fått lämna för att stå utanför.
På lördagen hade familjen ärenden att uträtta i Arninge och det var det många som hade! Väldigt många visade det sig! Inte helt oväntat. Aili har gått tillbaka i okynnesskällande så snart någon hund passerar inom synhåll från bilen. Inte bara hundar alla gånger för övrigt. Även Husse och Matte har råkat bli utskällda när de närmat sig bilen.... Explosiv och intensiv är två ord som passar in på Aili. På gott och ont. I arbete helt klart bara på gott!!
På grund av denna benägenhet att lätt skälla ut hundar som närmar sig i olika situationer, utan att kolla läget först, på vägen utanför staketet, på promenader och från bilen har Aili då och då tränats med ett fjärrstyrt dressyrhalsband. Där två pip fungerar som klicker och ger belöning för korrekt uppförande och det har fungerat kanonbra. Där en liten citrondusch påmint om icke önskvärt uppförande och en större dusch varit en nedsatt fot - icke godkänt! Naturligtvis uttömdes alla andra möjligheter innan, som skvallerträning där hon fick godis när hon sökte ögonkontakt med Matte vid hundmöten och där klicker fungerade bra. Ofta är det så att vissa saker får man köra repetitioner av med jämna mellanrum, olika saker med olika individer. Med Gázzi var det att samarbeta med Matte och med Aili är det att man inte skäller ut andra hundar innan man vet deras avsikter. Blotta åsynen är inget skäl att skälla ut någon.
Nu skulle det tränas hund i Arninge. När Aili går igång får hon sin morsa med sig av bara farten. Flockmentaliteten. "Inte för att jag vet varför du skäller - men jag hänger på! Vov, vov, vov!" Varför en citrondusch gärna kan drabba båda hundarna när de sitter nära varandra i bakskuffen. Skällande hundar i bilar är ett otyg och störande och kan skrämma förbipasserande människor och andra hundar, inte minst valpar. Familjens hundar FÅR INTE SKÄLLA I BILEN. Så är det. Nu var det hög tid för repetition efter vintern, när bakluckan börjar stå öppen då bilen lämnas med hundarna i. Med låsta grindar!
Bilen parkerades utanför Granngården, där många djurägaren uträttar sina ärenden och där många hundar får följa med in i butiken. Husse och Matte parkerades på uteserveringen mellan bilen och Granngårdens entré. Där låg hundarna knäpp tysta och många människor gick förbi tätt bakom den öppna bakluckan. Även flera hundar. Husse och Matte fikade och hade det gott i vårsolen och behövde inte ingripa en enda gång.
Självklart inte, tänker kanse någon. Hundarna vet ju när de har detta halsband på sig. Förvisso. Om man sätter på det endast vid enstaka tillfällen. Men använder man ett gammalt självutlösande och icke fungerande halsband ibland och har det på hemma på tomten och växlar med detta fungerande med fjärrkontroll och "klickerfunktion" för förstärkning av korrekt uppförande - av eller påslaget,vet hundarna inte alltid om det fungerar att okynnesskälla eller inte utan obehag. Är Matte nära hundarna och hinner före skallet kan det lika gärna bli två pip och godisbelöning när en hund dyker upp utanför staketet eller vid möten. Skvallerträning. Hur som haver så skötte sig hundarna och var tysta i bilen och det beteendet fungerade. En god vana som behöver nötas in och nu nöttes det lite extra här på den välbesökta parkeringen med lång fikapaus.
En powerwalk har det även blivit i helgen. Golfbanan har öppnat och det kryllar av människor där Matte för några dagar sedan gick mol alena med sina hundar lösa och njöt! Nu är det slut med det i ett halvår framöver. Tillbaka till asfalt, trafik och kopplade hundar på vägarna i området. Matte öste på och Modji gick i fin trav. Aili går som en gångare på tävling! Länger stegen och fort går det för att vara skritt! Matte öste på uppför backen och kondisen är bättre nu än i vintras och det känns gott. Var och en efter sin förmåga. Matte har en idealtid på sträckan som gäller vanlig hundpromenad med lagom många stopp för toabesök och några platser att läsa nyheter på. Sedan gäller det att pressa denna tid när det är fråga om powerwalk i stället. Man får göra så gott man kan när löpning inte ingår i det som fungerar. Högintensiv träning efter Mattes förutsätningar. Matte lyckades nu pressa tiden med ytterligare tre minuter. Var och en får göra så gott den kan efter sin förmåga och att tävla mot sig själv fungerar för Matte. Hundarna verkar inte misstycka. Snart skall cykeln fram igen.