Fredag.
Matte skall ta det lugnt och synen är inte ok. Men hon vill hålla hundarna igång. Raska långpromenader är inget alternativ. Inte heller cykelturer. Husse får ta hand om promenerandet.
Fredagen ägnades åt flera träningspass under dagen, med letande efter en behållare med eucalyptus på olika ställen kring huset för alla de tre hundarna. Matte hade på loppis hittat en väldigt liten pepparströare i glas, lagom stor att trycka in en möbeltass i. Denna lilla glasbehållare med hålförsett metallock gömde Matte i vedboden, utanför vedboden, innanför en hjulsida på sin bil, på lillstugeverandan och på en trave ved intill vedboden.
Alla hundarna fick lösa varje enskild uppgift och de arbetar mycket olika! Entusiasmen är lika stor hos dem alla tre! För att variera träningen växlade Matte mellan att låta dem söka i koppel och frisöka. Mellan att låta dem se varandra jobba och inte.
Aili jobbade mycket ambitiöst och allvarligt med stor noggrannhet! Modji dundrade på och det blev lite "fort men fel" och inte så exakta markeringar. Pang på och här är det! Någonstans här i alla fall.... Násti jobbade med stor entusiasm, fort och rätt. Mycket exakt var hon! Nästan lite för exakt till och med. Hon gav sig inte förrän hon plockat fram behållaren och första gången hon tog den lilla glasbehållaren i munnen, där den trillat ner mellan vedträn som Násti puttade undan, höll den för behandlingen. Násti lämnade snabbt och snyggt över glasbehållaren med möbeltassen till Matte. "Här har du din doft! Nöjd nu? Var är godiset!?" Matte var tämligen oförberedd på detta sätt att lösa uppgiften på. En liten hög med okluvna vedklabbar låg uppstaplade på en stubbe och längst upp låg behållaren. När Násti satte upp framfötterna för att nå behållaren rasade den lilla högen samman och mitt i bråten låg behållaren. Násti puttade mycket energiskt undan allt som var i vägen och greppade behållaren och överlämnade den. Fort gick det och Matte tappade hakan.
Senare låg glasbehållaren undanstoppad på verandan och Násti lyckades mot alla odds få fatt i den även här och lyfte ut den från sitt gömställe. Här greppade hon den lite hårdare och bet till om metallocket när hon lyfte den, varpå hon bet av locket med den gängade glasdelen och resten föll framför Mattes fötter. Snyggt och prydligt överlämnade en lycklig Násti ett ensamt plåtlock med fastsittande glasdelar. Men möbletassen med doften låg på trallgolvet och det visade Násti, som lärt sig att godis kommer vid doften. Den fantastiska fjortonåriga hunden som älskar denna nya lek!
Behållaren var alltså sönderbiten och kasserades. Leken fortsatte med en tesil som kunde hängas på en elstängselstolpe mitt på gräsmattan, i den oerhört kraftiga och byiga vinden. Här fick Modji och Aili frisöka och de fick jobba intensivt och länge för att fynda! Aili visade en kanonfin sökteknik där hon jobbade sig fram och tillbaka in i och ut ur vittringsstrutarna. Vinden slog kraftigt mellan sydlig och nordlig. Metodiskt och i god fart jobbade sig Aili fram till lösningen och satte nosen mot tesilen, som hängde lite högt. Modji jobbade snabbare men kanske mindre metodiskt och löste uppgiften fint. Násti satte högre fart än hon förmådde och blev anfådd. En arbetshund som alltid ger allt och inte vet om sin ålder. För att skona henne slog Matte på ett koppel och bromsade farten för den gamla damen. Varpå hon stramade upp sökmönstret och slutade söka så yvigt, med fynd som resultat.
Det går att träna hund hemma, när man som förare/ägare själv inte är i form. Inte kan köra till någon klubb eller annan träningsplats. Det går även att lära fjortonåriga hundar nya saker och sedan träna dem regelbundet. För mental och fysisk stimulans. Det går att träna tre hundar om man inte ger en hund hela tårtan, utan var och en får sin lilla bit av den tid man har tillgänglig för sina hundar. Livet består ju även av annat än hunderiet. Självklart får Aili den största biten vid noseworkträningen. Hon som skall gå fortsättningskurs i NW i höst, som inte får gå räddningskurs och är yngst i flocken. Modji får mellanbiten med en del rallyträning i vardagen. Násti är äldst och tröttas ut fortast och får den minsta biten av tårtan vid nosarbetet. Men hon får sin bit! Hon får enskild tid och uppmärksamhet! Med samma övningar som de övriga två hundarna. Räddningssöktränar gör de alla regelbundet en kväll i veckan. Násti får vara en glad och aktiv pensionär. Något annat har Matte inte samvete till.