Fredag och Midsommarafton.
Det påstods att vädret på Midsommarafton inte varit så dåligt på 35 år, vilket var ett samtalsämne för dagen. Men bara för två år sedan var vädret här inte mycket annorlunda. Vet Matte som tagit över och fortsatt skriva i Mormors väderdagbok. Mulet och tolv grader. På kvällen var det sex grader. Enligt polisen i dag, morgonen efter, var gårdagkvällen inte värre än en vanlig fredagkväll. Både tack vare och på grund av det kylslagna vädret.
Husse och Matte var bjudna på sillunch hos en granne. Maten intogs i värmen från terrassvärmare ute på verandan. Därefter traskade sällskapet iväg bort till fotbollsplanen för traditionellt firande. Matte hjulpromenerade och Aili fick följa med på sitt allra första midsommarfirande. Som vanligt fanns här många hundar och som vanligt var det tyst och lugnt. Ingen hund skällde. Borsett då från visst skällande när Aili mötte sin halvmorbror Epic, som hon träffar nästan varje vecka. Men då ihop med träning. Förtjusningen var stor, när han för Aili helt oväntat befanns sig nästan hemma hos henne! Nástisonen Epic och hans matte har även andra bekanta i området, vilka stod för planering och genomförande av firandet detta år. Aili blev alldeles till sig när hon upptäckte vem hunden som satt uppbunden i fotbollsmålet var! Epic blev också glad. Men till slut blev det lite mycket med en "fjortis" ur vilken energin sprutade ur öronen....
Aili tvingades till viss passivitet för att med lite distans sitta och titta på folklivet. Att befinna sig mitt i gav inte samma effekt som miljöträning betraktat. När Aili passivitetstränat och lugnt studerat dansande barn och vuxna, lekande barn och många hundar, fick hon vara med och mingla. Vilket hon gjorde på ett korrekt sätt. Alla var inte där för att hälsa på henne. Några hälsade gärna. Både människor och hundar. Men Aili börjar inse den bistra sanningen. Varenda en är inte intresserad av henne. Träning, träning. ALLT är träning. Framför allt med en ung hund. För Ailis del är det mycket träning, hela tiden. Träning för livet. Inte för tävling.
Epic med hundkompis (kastrerad hanhund) kom förbi och hälsade på lite senare. Alla hundar fick umgås lösa på tomten. Vilket väl blev så där. Aili ville ha Epic och hans kompis för sig själv. Epic hanterade henne med upphöjt lugn och visst överseende. Hans kompis däremot tyckte att Aili var bara för mycket. Han var i stället intresserad av mormor Násti. Som alls inte vill ha honom i närheten! Vilket hon visat ibland när de mötts längs vägen. Denne kompis sprang lös på promenaderna och fick som ung Násti att återuppleva en annan hund, som på samma plats alltid rusade fram till Násti och mamma Gázzi och ignorerade deras signaler totalt. Nu fick Násti nog av närgångenheten och fick lugn och ro inomhus. Násti är skendräktig och luktar spännande. Modji håller sig liksom väl med alla och glider runt och anpassar sig. Hon märktes inte mycket. Förhoppningsvis landar hennes dotter/Klonen där hon också. När hon väl vuxit ur puberteten. Som hon just kommit in i.....
För Aili var detta hennes livs första Midsommarafton. För en person som Matte mötte blir det inte fler. Han tog dagen till vara. Närvarande i nuet. Med sin familj. Ett kort samtal innan han begav sig hem. Så sorgligt. En dag i sänder. Alltid.