Söndag och hemmadag. Matte tvättade och hängde på tork framför kaminen under förmiddagen och Husse lekte med snöslungan. Övningskörning på grannens tomt! Hundarna gick ut med Husse, men valde rätt snart att komma in från kylan. Brasvärmen lockade. Så småningom serverade Matte lunch och rustade sig sedan för utevistelse med hundarna.
En och en fick de följa med över till granntomten i olika ärenden. Gázzi fick göra Matte sällskap över med lokaltidningen. Násti fick följa med när Matte skyfflade bort den plogvall som nyss lades upp där Husse gjort fint med snöslungan. Nu är det fritt att köra in när de kommer för att se till sitt "sommarhus". Inte ser det så vintertomt ut heller när infarten är snöfri. Modji fick komma med Matte upp till huset, för att inspektera att allt var väl. Samtidigt tränades Modji att hålla sig i närheten av Matte och att komma på inkallning. Alla rådjursspår lockade till små avvikelser och Modji måste lära sig var den osynliga tomtgränsen går. Här på baksidan av husen finns inga staket och tomterna gränsar till ett skogsparti. Modji kastade sig ner från bergknallarna i full fart och landade djupt nere i snön. Hon for runt som en tok och hon hade buskul! Hon var lagom följsam för Matte. Hon tog för sig, men kom direkt på inkallning. Var och en har sin egen gräns. Matte gillar självständiga hundar och uppskattar egna initiativ! Till en viss gräns. Hundarna får däremot inte gå ur hand!
Matte var nu uppmjukad i den stela kroppen och tog med hundarna för en kort promenad. En bit bortåt vägen. Således tog inte Matte vare sig på glasögonen eller stoppade telefon och hundgodis i fickan. En kort rastningsrunda. Senare skulle Husse och Matte promenera med hundarna. Matte och hundarna promenerade alltså iväg norrut. Mot sjön Hoven. Uppåt vägen. Längs vägen ligger ytterligare ett hus som Matte lovat hålla ett öga på under vintern. Lite spår i snön får det att inte se så övergivet ut. En liten avstickare alltså. Allt såg bra ut. Inga sönderslagna fönster. Här var det inbrott för två år sedan.
Kommen upp till vändplanen blev Matte lite nyfiken på om många varit ute på isen. Kanske någon hade plogat en bana för skridskoåkning, med bättre isförhållanden. Under all snö blir inte isen säker överallt och inte syns det var den är dålig heller. Matte skulle bara gå upp en bit på stigen för att kolla. Utflödet ner i bäcken var helt öppet och Matte var alltså tvungen att gå en liten bit till för att kunna se hela sjön och eventuella spår på isen. Väl uppe på badberget kunde Matte konstatera att många var spåren! Kors och tvärs i snön. Två vältrampade spår ledde ner från badklippan och ut på isen, följande stranlinjen. Det såg trevligt ut tyckte Matte. Inga isdubbar var medtagna så Matte höll sig gärna nära land. Mattes hörapparat förvränger ljuden en del ibland och Matte funderade över vad hon hörde. Det blev allt tyngre att gå. Hundarna nosade ivrigt i olika spår och en ville fram och en ville stanna. När Mattes fötter vägde bly och det var väldigt tungt att gå, måste även Matte stanna. Ljudet upphörde. Matte mötte sanningen. Ljudet var ett blött klafsande i vatten under snön. Is fanns där under, men av vilken kvalitet? Vattnet frös vartefter på ovansidan av Mattes stövlar och där var nu hela tårna inpackade i ett tungt ispansar. Puckad Matte klev omkring på dålig is utanför en udde. Om än bara en meter ifrån stranden. Matte och hundarna fortsatte promenaden på landsidan. Ingen vak syntes och Matte förlitade sig på att de som trampat upp spåren kommit hem ordentligt. När Matte så kom bort till sandstranden och hade tänkt vika av hem blev det inte så.
Här såg det ut som om en ryttare begett sig ut över sjön från badviken. Två ryttare till och med! Här var även en veritabel stig upptrampad av många fötter och spåren var färska. Mattes ben ville gå på sjön. Många steg har inte blivit gångna det senaste halvåret och nu gick benen liksom av sig själva. Hundarna hängde på, glada åt alla nya dofter. Så Matte knatade på. Ut på sjön följande den breda stigen. Bar isen för en häst så borde den hålla för Matte och tre Lapska Vallhundar. Bort mot lekudden vandrade Matte och hundarna. Inte gick det fort på det kullriga och hästtrampade underlaget. Mycket nosande för hundarna dessutom. Bitvis djup snö att pulsa i. När Matte och hundarna så småningom nådde fram till badbryggan i Älgeby och hade alternativet att fullfölja "Älgebyrundan" med en långpromenad hem längs vägen, insåg Matte att benen och tiden liksom bara gått, utan Mattes egentliga vetskap. Dags att vända om.
Eftersom isen uppenbarligen hållit när Matte vandrat österut på sjön, så borde den även hålla när Matte och hundarna gjorde helt om och i stället vandrade västerut. Matte hade funderingar på att släppa hundarna lösa, men valde att avstå i avsaknad av både visselpipa och godis. Gázzi vandrar ibland iväg och följer intressanta dofter och hör bara visselpipan. Inte Mattes inkallning längre. Men var det verkligen spår från två hästar? Snön hade rasat ner i hovavtrycken, men nog sjutton var det spår av broddar? Matte blev allt mer osäker. Men kände sig tryggare när ett par med hund dök upp runt den udde där Matte fåt ispansar på stövlarna. De valde att vandra rätt ut mot mitten av sjön. Men de kanske gav sig ut på isen bara för att de såg Matte och Lapskgänget närmare stranden?
Matte och hundarna kom välbehållna hem efter en rastningsrunda som blev en långpromenad. Geografiskt hyfsat lång, men tidsmässigt väldigt lång! Inte ont någonstans i gåapparaten. Vilken känsla!
Matte slog på datorn och läste om rådande isförhållanden med mycket snö på nyfrusna sjöar här i trakterna.
Isdubbarna borde ha varit med på promenaden.
Det blir så där ibland, när benen liksom löper av sig själva. Det var ett tag sedan. Ett långt tag sedan.