Måndag - tisdag.
Tiden går så fort när man inte har ont och har ett program att följa. Dagarna flyter i varandra. Matte sover 8-9 timmar varje natt utan smärta och det känns som om halva dagen gått när man vaknar vid åtta eller senare. I stället för 5-6 av smärtor. På måndagen blev det den värsta sovmorgon Matte kan minnas när hon vaknade först halv tio! Utan smärtstillande eller något annat som bidrog än att Mattes kropp har fullt upp med rahabiliteringen.
En "regim" ges från kliniken att strikt följa och Matte "gympar" morgon och kväll, i sängen och stående vid en stol. Matte gåtränar och försöker äta klokt för uppbyggande av muskler och styrka samt för att göra sitt bästa för att göra doktorn rättvisa.
På måndagen for hela flocken tillbaka till kliniken för att återlämna den medskickade toaförhöjningen. Totalt värdelös och feldimensionerad för en Separettoa. Matte gjorde en ritning och Husse tillverkade i frigolit en decimeterhög sittring virad med silvertejp. Bättre än ingenting. På sjukhuset finns en restaurang och där åts lunchbuffé. Matte tog chansen och beökte handikapptoan i entreén för bekvämlighet. Men blev blåst på en handikappanpassad toa. Eller anpassad på något vis faktiskt! Matte satte sig försiktigt på tronen som inte var upphöjd, bara fjädrade uppåt ? För att sjunka ner i vanlig sitthöjd. Inte bra för en nyopererad höft! Matte gjorde vad hon skulle bara för att upptäcka att toarullen satt två armlänger bort på väggen! De båda hållarna på armstöden saknade rullar. Så oerhört osmart! Toapapper är ju bra att ha när man sitter på en toa. Matte kunde inte sträcka sig långt nog. Började titta efter larmknapp. Den satt jämte toarullehållaren två armlängder bort!!! Matte övervägde att ropa "FÄÄÄÄRDIG!" Löste situationen medelst en pappersnäsduk och var laddad nog för en ståuppare på den spatiösa handikapptoan, där allt befann sig utom räckhåll. Hur in hellskotta korkad kan man vara när man underlåter att sätta pappersrullar på de enda nåbara hållarna?!
Plats för en rullstol fanns det många gånger om med en toa som en tron mitt på golvet. Men inte för en rullstolsburen som klarar sig på egen hand i övrigt. Toapappret måste varenda människa kunna nå när man sitter på toaletten och har gjort vad den är avsedd för!!!! Skärpning Löwenströmska sjukhuset, som innehåller en ortopedisk klinik, en ryggklinik, en geriatrikmottagning, en vårdcentral, en minnesmottagning och lite till. Hur svårt kan det vara ?! Det fanns ju en hållare på vardera armstödet!!!
I övrigt flöt dagen på fint med allt som skulle göras och som tar väldigt mycket längre tid än vanligt, när händerna är upptagna av kryckor.
Tisdagen bjöd på snö, sol, vind och fyra minusgrader. Matte ville UT i det fina vintervädret! Hundarna behövde få röra sig fritt i snön över lite ytor.
Golfbanan lockade.... Sagt och gjort. Matte fick fram lämpliga kläder och drog på sig Icebugs på fötterna. Snön borde vara hårdpackad som frigolit och höll man sig bara undan från där bilar kört, så var det nog inte halt utan rätt kärvt före. Lyckliga hundar släpptes ut vid drivingrangen och Husse hängde på. Matte gick ett trevande steg i taget efter och blev trygg med att föret var idelaliskt för en kryckpromenad! Matte tog sikte på 50- metersskylten och gick målmedvetet ditåt i sakta mak. Hundarna njöt i stora drag och lekte en del, letade harpluttar och sprang allmänt runt och nosade högt som lågt. Matte hade visselpipa och skinkpastej i tub liksom Husse och följsamheten hos de båda Lapska var god. I en halvtimme vistades Lapskflocken här och Matte njöt av vinden i håret. På denna halvtimme räknade Husse ut att Matte gick totalt 200 meter. Njutning i allra högsta grad!
Så här skönt hade Lapskflocken det och protesen funkade utmärkt väl ihop med övriga Matte. Den mentala biten är väl så viktig i en rehabilitering. Sol, frisk luft och snö är oslagbart!
Klicka för större bilder.
