Fredagen inleddes med regn, men det skulle klarna upp mitt på dagen och solen skulle skina fortledes. Matte planerade dagen därefter. Med en tur till Arninge och Elgiganten, där lite assistans krävdes för att få igång samtliga funktioner i den nyinskaffade GPS som skall guida Husse och Matte till nya och okända platser. Förmodligen oftast för hundaktiviteter av något slag. Enligt uppgift skall denna lilla mojäng kunna förvarna om det är hinder i trafiken och föreslå alternativa vägar. Inte så tokigt när man då och då måste ta sig igenom Stockholm med stora fördröjningar många gånger. Men live-funktionen skulle ha aktiverats vid inköpet och så hade inte skett. Nu kunde damen i lådan tala om att trafiken mer eller mindre stod still på Stockholms utfarter under fredageftermiddagen. Hon kunde även säga varför! Fartkameror är markerade! Information kan nu även fås angående rådande väderförhållanden på orten man är påväg till. Teknikens under! Matte fattar ingenting. Men Matte fattar inte heller hur ljudet kommer in i radion eller bilden i TV:n.... Det räcker med att någon annan gör det.
När Matte kom ut från butiken hade ett plötsligt väderomslag skett och regnet vräkte ner i kraftiga stormbyar. Det regnade mer eller mindre på tvärs och i bilen var det blött. Hundarna hade fått följa med och rutorna var lite nerdragna. När Matte gick in i butiken hade det just börjat klarna upp. Eftermiddagens planerade besök för hundlek utomhus ändrades och Matte for hem i stället.
Regnet fortsatte att vräka ner och hundarna fick tillbringa tidiga eftermiddagen inne med Matte. Till slut upphörde regnet och familjen flyttade utomhus. Matte pendlade mellan snickarboden och lillstugan och fixade vidare i lillstugan. Inspirationen rann till när arbetet väl kom igång. Nu finns en list med ledbelysning som gör det enklare att hitta rätt bland alla träningskläder. Sladdar byttes och gjordes säkrare här och där. Varför väggurtagen är blandade jordade och ojordade i en stuga på 16m2 ,framstår som lite knasigt och det underlättar inte hanteringen av grenurtag och skarvsladdar. Kort sagt, Matte var tämligen engagerad i sin uppgift i lillstugan, men för att Matte skulle kunna ha koll på hundarna stod dörren öppen. Skällande på förbipasserande är strängeligen förbjudet. Även om inte alla irriterar sig på det, så är det något som Matte inte vill att hundarna skall göra. Skvallerträning har fungerat bra och hundarna får ofta beröm av förbipasserande.
Men hundar är ofta ögontjänare... Dessutom är behovet inte lika stort av en vakthund när Matte själv befinner sig på framsidan av huset. Det vet hundarna. Matte är då även inom räckhåll för att både ingripa och belöna. Modji är den som tar över vaktandet allt mer, när Gázzis hörsel försämras. Modji är dock ännu inte helt klar över reglerna för vaktandet. En sak tror hon sig ha förstått. När Matte inte är inom synhåll måste någon annan vakta tomtgränsen. Inte bara mot promenerande människor. Där passerar hundar mer eller mindre långt ifrån sina människor, främmande katter och rådjur. Dagligen. Endast några få meter ifrån staketet. Hon har inte helt förstått att Matte anser att alla får gå på vägen, utan att någon i familjen har med det att göra! Alltid! Eller så har hon förstått mycket väl, men anser Mattes beslut felaktigt. Självständiga hundar...
Alltså, när Matte befann sig i snickarboden (med öppen dörr) eller i lillstugan (med öppen dörr) tog Modji vaktandet av tomtgränsen på mycket stort allvar. Varför Matte kastade allt hon hade i händerna, klättrade ner från trappstegen och rusade ut för att kalla till sig Modji och belöna. Bra tyckte Násti och hakade på.... Slutar man skälla får man godis. Ergo: Man kan inte sluta skälla om man inte har börjat.... Så klart. Gázzi hörde inte så mycket, men såg att de andra två fick godis och anslöt sig till flocken. Nu var det något som blev alldeles galet. Modji letade orsaker för att skälla och tillräcklig anledning tycktes vara att det rörde sig på granntomten. Hönsen var ute på gräsmattan och det hade hon så småningom vant sig vid. Så dök hönsmatte upp med bilen och släppte ut sina hundar framför näsan på en vaktande Modji. Varpå Modji skämde ut sig så det räcker för lång tid framöver. Násti hakade på och Gázzi stack raka vägen till Matte, som flög ut ur lillstugan, för belöning.
Resultat: Modji och Násti åkte in i huset fortare än kvickt. Utan godis. Matte kämpade vidare med elprylar utan störning. Därefter togs Modji ut ensam, för lite information om gällande regler. Så fort Modji lät bli att ens titta åt vägen belönades hon. Matte tog in Modji, för att släppa ut henne igen. Gång efter gång. När Modji rusade direkt ner till staketet tillrättavisades hon och åkte in i huset. Modji fattade poängen och ändrade beteende. När hon släpptes ut, ställde hon sig till slut nedanför verandatrappen och inväntade Matte. Modji tittade på Matte och inväntade Mattes reaktion. Modji började inse att hon inte själv ansvarade för säkerheten kring huset. Bra.
Saker händer i hundflocken när en medlem blir gammal eller skadad/sjuk. Modji testar gränser. Gázzi hör väldigt dåligt och fyller snart 14. Matte går för närvarande lite risigt. Sådant märker hundarna.