Nyårsdagen - fredag.
Det står Matte upp i halsen, dessa fruktansvärda siffror på avlidna svenskar 70+. När man jämför med grannländerna. När man i Finland har helt andra siffror (även procentuellt sett) och rekommenderar munskydd och även på Åland används munskydd när så anbefalles. Här trängdes svenskarna på Nyårsafton som vore pandemi något fullständigt okänt. Bilder från Fjällgatan på Söder i Stockholm från tolvslaget på Nyårsafton får svenska folket att framstå som fullständigt korkat. Tätt, tätt stod man och munskydd var ett fullständigt okänt begrepp. ALLT SÅG UT SOM FÖR ETT ÅR SEDAN. När man på nyheterna samtidigt visade folktomt firande från andra huvudstäder runt om i världen!?
Som svensk är man beägen att skämmas känner Matte i dagsläget. Samt rädas ännu fler döda 70+ framöver. Förvånande vore det ej om svenskarnas jul och nyårsfirande med stor trängsel i julhandel, mellandagsrea, nyårsfirande och fjällresor visar sig i ett tydligt ökat antal insjuknade och avlidna i Covid 19 om några veckor. Att emigrera till Åland känns allt mer lockande för en 70+ are som gärna vill kunna träna hund ännu några år framöver. Inte sluta i en liksäck som smittsamt avfall. Det finns en mycket bra ruinbana där.....
Efter ett antal helgdagar och viss slapphet, bortsett från hundtränande, tog Matte och Husse åter tag i stavarna och begav sig till golfbanan för effektivt gående tillsammans med hundarna. Modji och Aili tog för sig av ytorna och drog iväg ut på driving rangen. Uppför bar det mot skogskanten, där Matte och hundarna nådde resterna av den gamla jordkällaren i kanten mot naturreservatet. Husse genade över golfbanan och snart hade Matte och hundarna kommit ikapp och flocken var åter förenad. Hundarna är noga med att hålla koll på vart han tar vägen när han väljer lite andra vägar. Så snart han åter är inom synhåll skickas hundarna iväg för att "valla in honom". Matte vill gå powerwalk och det vill inte Husses ben. För hundarna blir det bra motion att hålla ihop flocken.
På tillbakavägen fick Matte se en fin golfboll liggande lite vid sidan av och bad hundarna leta. Den hade legat länge och var svårhittad, men Aili löste till slut uppgiften. Hon fick apportera in den till Matte som fick en idé. Husse befann sig femtio meter bort och Matte testade att lämna tillbaka bollen till Aili, för att springa till Husse och överlämna den. Något hon inte uppmanats göra tidigare. Aili löste uppgiften galant och Matte jobbade vidare på ett vinnande koncept. Tänkte hon. Men det blev inte som planerat. Det blev en helt annan övning där Modji visade var skåpet skulle stå...
Matte bad Aili bära en handske till Husse. Glad i hågen tog Aili handsken, drog iväg mot Husse och fick beröm av Matte. Halvvägs släppte Aili handsken och sprang vidare och skallmarkerade Husse fint. Modji, som var publik, skakade på huvudet åt sin slarvmaja till dotter. Inte får man bara slänga ifrån sig Mattes handske så där, när den skall bäras till Husse! Modji rättade till sin dotters slarv, genom att oombedd ta handsken och bära den hela vägen till Husse. Matte är en envis typ och bestämde sig nu för att Aili skulle fås att lära sig apportera en fådd handske femtio meter till Husse, genom att krympa avståndet och sedan gradvis öka det igen. Oavsett avstånd släppte Aili handsken halvvägs. Varje gång ingrep Modji och plockade upp den och bar den hela vägen till Husse. Modji var rörande i sin beslutsamhet att förpassa den slarvigt slängda handsken hela vägen fram.
Matte ändrade taktik. Modji fick handsken direkt av Matte och ombads bära den till Husse, vilket hon gjorde och avlämnade den fint. Modji fick tillbaka handsken och bar den tillbaka till Matte femtio meter bort. Modji fick blöning av Matte. Lära genom att studera, "do as I do" tänkte Matte. Aili tittade och avundades belöningen men fick ingen mer chans att slarva. Matte sänkte ribban och i stället fick Aili träna på att hålla kvar och överlämna en handkske. På plats. Vilket gav även henne en belöning i slutändan.
En timme med lösa hundar på golfbanan och motion gjorde gott. Mörka moln hopades och reng/snö väntade. Det gällde att ta vara på eftermiddagen hemma. Matte strödde ut glest med torrfoder på den vattensjuka gräsmattan, för hundarna att leta rätt på efter lite flockvila i stugan. De hade att göra en god stund och temperaturen sjönk gradvis. Skymningen föll och en tanke Matte fick rätt nyligen mognade. En kompis berättade om vinterbadande människor runt Kungsholmen, äldsta sonen badade nyligen med brasmys på stranden efteråt. Matte har förundrats över allt fler reportage om människor som uttalar vinterbadandets lov. Någon bucketlist har inte Matte, men nog finns det en del att testa innan det är för sent. Bäcken flödar djupare än på mycket länge och när Husse, som hållit sig inomhus, frågade om Matte ville ha lite glögg kändes tillfället rätt.
Det hade börjat duggsnöa lite lätt, det skymde på snabbt, hundarna ville in. Matte fick på sig baddräkten. Husse blev förvånad. Matte svepte badrocken omkring sig och gick ut. Ensam. Husse kom farande efter med mobilen redo. Matte ville inte ha publik. Slängde av sig badrocken och klev ner i bäcken. Benen höll på att förfrysa och Matte klev upp och gick in. Av Husses tänkta film blev det inte mycket. Ridå.
"Men det var väl fan!" Tänkte Matte och gick ut igen. Skall det vara skall det vara ordentligt och nu klev Matte ner i bäcken och slängde sig beslutsamt hel och hållen i vattnet. Ett rejält dopp, men simma gick ju inte i den smala bäcken. Kallt var det! Men skönt. Faktiskt. Märkligt nog. Men egentligen skall man ligga kvar en stund och inte hålla andan har Matte förstått. Det får bli nästa gång. Glöggen och brasan värmde gott efteråt och tydligen hade Husse kommit efter och fick sin film ändå. Trots mörkret. Matte har gjort bilden ljusare och skönast var nog känslan av att faktiskt ha gjort något som legat och grott en tid. När allt fler säger att vinterbadande är skönt kan de väl inte ha fel? Att handlöst kasta sig ner i iskallt vatten har sin poäng. Upptäckte Matte. Duggregn och två plusgrader till trots.
