Tisdag.
Omgivningen i skogen är vintrigt vit igen. Vägen är vintrigt hal igen. Här i området sandas endast i undantagsfall, till många nyinflyttades och besökares oförställda förvåning när de fortsätter rakt fram i T-korsningar, eller glider ner i diket i kurvor. Vid farter över 30 km./t. Den kurviga och backiga vägen hit ut i skogen sandas inte i första taget, vilket också överraskade dem som under dagen körde som om det var sommarväglag. Märkligt många med fyrhjulsdrivna bilar står på som om de var befriade från långa bromssträckor på isgator. Samt omöjligt kan glida av vägen i skarpa och isiga kurvor. Fullt ös oavsett väglag och vägens beskaffenhet! Dem är man livrädd att möta när de fortsätter rakt fram i kurvorna och ner i diket. För att inte tala om alla i trakten förekommande trimmade EPA-traktorer! Föremål för klagomål i veckans lokaltidning.
Den stående frågan när någon varit ute och kört vid snöfall är hur många bilar som kört av längs vägen.
Mitt på dagen sken solen och Matte tog med hundarna på en halvlång promenad i området, iförd halksäkra Icebugs på fötterna. Planen var en längre promenad, men Matte kände sig lite osäker på Nástis rörelsemönster. Hon rörde sig lite diffust orent, men det gjorde ju Matte också på det omväxlande snöiga och isiga underlaget. Två lite stela tanter på hal is! Varför stäckan kortades ner en aning, men inte tiden flocken var i rörelse. Hundarna fick läsa extra många nyheter och Matte njöt av frisk luft och vacker natur. Samt umgänget med hundarna!
Bitvis försökte Matte hålla god fart för sin och hundarnas hälsas skull. Muskler är bra att ha när lederna blir allt slitnare och stelare, berättade Matte för Násti. Som fick trava på mellan de relativt långa sniffuppehållen. Med snökantade vägar ser ju Matte rätt tydligt vad som lockar till nosande många gånger. Märkligt att så många låter sina hundar pinka på utställda soptunnor och grindstolpar. Men flera gånger begravde hundarna nosarna i det blottade och orörda gruset vid vägkanten och sög i sig de för Matte obekanta dofterna mycket noga! Några gånger hade Matte sånär klivit i stora hundskithögar uppe på vägbanan, om inte hundarna skvallrat om vad som dolde sig under lite frostigt vitt. Här förefaller de Lapska alltid vara mycket noga med att komma så långt bort från vägen som möjligt för att uträtta sina behov. Hemma går de alltid längs med staketet och förorenar inte mitt på gräsytorna.
En hel del utevistelse hemma på tomten hann Matte och hundarna med, innan solen sjönk bakom grannens granar.
När Husse kom hem kunde han berätta om en voltad bil på taket ute på Ösbygärdet och ytterligare några avåkningar uppe på höjderna i skogen, den sista biten innan han välbehållen kom hem.