Lördag.
Husse hade ett ärende vid Odenplan i Stockholm, så Matte tog tillfället i akt att miljöträna Aili i en annan del av Stockholm än tidigare. Kommer man med bussen norr ifrån, så anländer man till Tekniska högskolan på Östermalm. Varifrån man enkelt vandrar eller tar T-banan till Norrmalm. Nu anlände Husse, Matte och Aili med bil till Vasastan och parkerade centralt i garage vid Odenplan. Här hade inte Aili varit tidigare, däremot Matte, som barnvagnspromenerat här rätt mycket under ett antal år på 1970-talet. En del är förändrat, men det mesta är sig likt.
Husse begav sig åt sitt håll och under en timme skulle Matte och Aili miljöträna. Vilket råkade ge Aili en öronbedövande rivstart på träningen! Matte tog med Aili in på Åhléns och där visade Aili stort intresse för alla skor! Placerade på hyllor lagom i noshöjd. De som var på gång med vidhängande ben avstod hon lyckligtvis från att undersöka närmare. Aili kollade för övrigt i princip allt som gick att kolla. Huvudet vred hon som vore hon en uggla. En härligt nyfiken hund! Men Matte ville se mer än kläder och skor och sökte en hiss för att ta sig till det nedre planet. Rulltrappa och hund är en farlig kombination, med stor risk för hunden att fastna med tassarna och bära Aili kändes onödigt när man kan ta hissen. Två hissar med mycket breda dörrar fanns vid sidan av. En för kunder och en för personal. Matte tryckte på knappen. Inget hände. Tryckte några gånger till på olika vis och så skramlade hissen till alldeles väldigt och något började röra sig uppåt. Ännu mer skrammel och dörrarna öppnades. Matte och Aili klev in i vad som föreföll vara en varuhiss och avvaktade, efter att ha tryckt på en anonym knapp. Inget hände och Matte funderade över hissens tillförlitlighet. Då rasade plötsligt två stora metalljalusier ner från ovan! En precis bakom rumpan på Aili och en annan bakom rumpan på Matte! Båda hoppade högt av ljudet och de nerramlande metallgardinerna på vardera sidan. I jämförelse var metallskramlet på MH-testet en västanfläkt!!! Matte och Aili var nu instängda i en synnerligen ålderstigen varuhiss, avskärmade från dörrarna med dessa plåtgardiner och i avsaknad av larmknappar. Långsamt skramlade hissen igång och började röra sig neråt. Där en upprepning skedde av metallrasslet när gardinerna åter drogs upp, varpå dörrarna faktisk öppnade sig och släppte ut Matte och Aili.
Aili visade intresse även för olika textilier och doftljus var rätt intressanta, för att inte tala om fårskinn och renskinn! Det första som mötte när Aili trädde ut ur det högljutt skramlande hissinnandömet. En kontaktsökande äldre gentleman ville gärna hälsa på Aili, som vänligt tillmötesgick hans önskan. Satt så fint på rumpan och stödde båda framtassarna mot den vänlige mannens hand. En fin bild av ett möte mellan ung hund och äldre man i vardagen, som Matte gärna bär med sig! Hade Aili kunnat, så hade hon gärna knäsuttit en stund.
Så blev det dags att ta hissen upp till gatuplanet igen. Aili hade inga betänkligheter alls när det gällde att åter äntra denna vansinnigt väsnande och skakiga hiss. Matte klev in och Aili gick bredvid. Hon såg däremot nu till att stå så att hon inte riskerade att få metallskrotet ramlande ner över sig. Vilket även Matte gjorde. Rumporna vända från dörrsidorna! Dörrar och metallgardiner fanns åt två håll alltså. Full koll på vad som rasade ner från ovan! Läget under kontroll. Nu var både Aili och Matte förberedda. Självkart bör man reagera när det med ett öronbedövande oväsen rasar ner tung metall från ovan! Sådan är inte hälsosam att få över sig! Men när man vet att det inte händer mer än att det låter förfärligt, måste man lägga det bakom sig. Vilket Aili gjorde mycket bra! Hon hade inte lagt på sig efter vare sig den första eller den andra märkliga och väsnande hissturen.
Nästa stopp blev på Indiska, där Matte handlade ett par strumpor. Även här fanns en hiss, men av en helt annan typ. Mer lik den glasväggförsedda hiss som Aili åkt sedan barnsben på tunnelbanestationen. Kul tyckte Aili! Som i en helt tyst och stabil hiss färdades med fin utsikt över butiken.
Nu var Husse klar med sitt och väntade vid tunnelbanestationens nergång. Här for dörrarna hit och dit. Öppnades och stängdes och Aili kollade nyfiket hur de liksom levde sitt eget liv. Som hissdörrarna. Solen sken och här var det vår! Till Orions Café stod dörren öppen och i den lilla lokalen var Husse och Matte välkomna att ta med Aili in. Strax innanför den öppna dörren kunde Aili ligga och ha koll på hörnet till Nortullsgatan och hela Odenplan, med alla hundar som var ute på vårpromenad. En liten knatte som nyligen lärt sig gå vallades runt i koppel inne på fiket och hund och barn var ömsesidigt nyfikna på varandra.
Efter två timmars intensiv miljöträning kring Odenplan, drog sig Aili med familj ner till garaget, varvid man passerade ingången till SATS i trappen. Här kom en ung grabb med svällande lår och minikorta vida små byxor, fladdrande likt en miniminikjol kring låren. Fullt upptagen med vart han var på väg och den lilla bruna hundens nos, som vid passagen stack upp innanför fladdret noterade han nog inte. Eller låtsades inte om. Men Matte han se. Men Aili!!!! Så göööör man inte! Bonnhunden inne i den stora staden tog chansen när alla hemma i skogen ännu har vinterklädrna på.