Lördag.
Det var ett osedvanligt dåligt Photoshoppande i går! Men det var lite bråttom.
Mattes yngste son skulle uppvaktas på sin födelsedag och han var inget aprilskämt när han föddes för trettioåtta år sedan! Två veckor över tiden och mycket efterlängtad. Solen sken och flocken begav sig iväg en halvtimme österut där det bjöds på fika med hembakt i all enkelhet. Bara Matte och Husse och det hann bli mycket prat om trädgård och odlande och Matte tog på sig ett stort ansvar. Att förse son och sonhustru med lika fina gurkplantor som i fjol. Matte fick massor med gurkor i sitt lilla växthus, till hundarnas och framför allt Modjis stora glädje! Det visade sig dock att gurkplantorna växte precis lika bra i stora krukor utan växthus hos sonen. En bra och tålig sort tydligen. Färden gick vidare till loppisen vid färjeläget i närheten och dit for även son och sonhustru, som hittade några fina saker som de inte visste att de behövde. Vilket även Matte gjorde. Det brukar vara så på loppisar! Hundarna hade full upp med att kolla allt som hände runt om. En fin vårvinterdag då många var i rörelse och färjorna gick non stopp till och från Ljusterö.
Var och en for sedan hem till sitt och Aili och Dima fick njuta av govädret på tomten med varsitt hundtugg. Matte fortsatte med sitt ishackande för att hjälpa våren på traven och för att eliminera halkrisken framför stugan. Lite överhängande snö måste hjälpas ner över hängrännan innan någon skulle få snösjoket i skallen. Matte höll sig sysselsatt. En hundpromenad hann det också bli innan flocken drog sig in i stugan för kvällen. Matte tappade tiden, nu när det så härligt ljust så mycket längre! Just som hundarna skulle få mat fick flocken besök och Dima som varit osäker och försiktig vid möten med okända människor har fått rätt många nya tvåbenta kompisar, som han varmt välkomnar. Nu fick han glädjefnatt när den nyinflyttade kompisen dök upp! En tidigare Schäferägare som mer och mer upptäcker stora olikheter mellan Schäfer och Lapsk Vallhund. Varför viker en Lapsk Vallhund bak öronen när man klappar den?! Aili trodde att hon skickade signaler om att hon var positivt inställd och idel vänlighet, låg profil, när hon blev klappad och vek sina öroan bakåt. Hade hon varit en Schäfer så hade det betytt i princip det motsatta. Som med en häst. Matte fick översätta Ailis kroppsspråk för den som varit van vid att prata Schäferspråk.
Alldeles för många som söker en Lapsk som ny hundkompis, efter att i många år ha haft Schäfer, tror att en Lapsk Vallhund är som en Schäfer - men i bekvämare storlek. Man berättar gärna för uppfödaren att man har haft Schäfer i hela sitt liv, som vore det en garantil för att man kommer att bli en utmärkt ägare till en Lapsk Vallhund. Snarare tvärt om tänker Matte. Då man har med sig en massa tankar och idéer om hundägande från Schäferlivet, som inte alls är applicerbart på en Lapsk Vallhund. Man har för många förutfattade meningar om hur en Lapsk Vallhund skall fostras, utbildas och tränas. Schäfer och Lapsk Vallhund är två helt olika typer av hund. Att ha varit Schäferägare i hela sitt liv är snarare en belastning, om man byter ras till Lapsk Vallhund och tror att man får vad man varit van vid - men i mindre och bekvämare format på äldre dagar.
Aili har mycket mer gemensamt med sin sambo Dima än med en Schäfer. Dima är som en Lapsk Vallhund och han är en hund av urhundtyp, utan difinierbara raser i sitt dna. Inte en blandras. Han är en Eastern European Village Dog och skulle kunna vara Ailis bror.