Tisdagen skulle bli en dag för återhämtning för knytten. Med lek på glasverandan där det råder utetemperatur. Resan till och från veterinären, besöket där och den efterföljande koppelpromenaden i Kyrkbyns centrum, bjöd på många nya erfarenheter och nyvaccinerade kunde de behöva lite lugn och ro. Tänkte Matte.
Men vad var det i sprutan eller chippet egentligen?! Sjövilda knytt överträffade sig själva under större delen av tisdagen! Inte blev det mycket sova eller vila. Dessutom avlöste de varandra. Två sov och två levde rövare och tog för sig av utrymmet. Både på verandan och inomhus. Kul hade de! Som om de visste att syskonskaran skulle skingras på onsdagen.
Matte fick inte en chans att ta med de vuxna hundarna på mer än en rastningsrunda. Husse tog däremot med sig dem ut på långpromenad på kvällen. I pannlampans sken. Vackert är det i området nu, med ljusslingor här och där vid de permanentbebodda stugorna.
ONSDAG.
Knytten fyllde 8 veckor.
Ett magiskt datum, då det är från den dagen de får flytta ut från barndomshemmet.
Nu var det bara Adji som skulle flytta denna dag. Det är bättre att knytten kommer hem till sina familjer när allt stämmer. Utan stress. Mycket är det så här innan jul och ofta är saker inplanerade sedan lång tid, som gör att ett knytt inte kan flytta in just precis när det fyller flyttdags. Aili får ha lekkamrater ett tag till!
Adjis nya familj skulle resa hemifrån i ottan och dyka upp fram på förmiddagen. Matte gjorde sitt bästa för att låta knytten få rasa av sig tillsammans, innan Adjis långa bilresa hem. Ambitionen var hög och knytten förflyttades en och en ut till lillstugeverandan. Tillsammans med Modji. När Matte så lyft dit allihop var de tämligen uppspelta och i sin iver kastade sig alla fyra med full kraft mot Matte. Som lyft dem över kompostgallret och nu stod utanför.....
Ridå.
Ungefär 20 kilo knytt i full fart mot gallret, fick bristerna i infästningen att avslöjas per omgående. Gallret rasade utåt. Ut sprang fyra ystra knytt i fler väderstreck än Matte visste existerade.... Efter kom två uppspelta äldre släktingar och tyckte att det hela var jätteroligt! Matte tyckte inte att det var jätteroligt. Framför allt inte när knytten, som varit på koppelpromenad utanför tomten, samtliga enades om en riktning. Mot grinden! Men Adji / Proppen är störst i skaran och kom inte vare sig under eller mellan grind och stolpe. Så där blev det stopp. Adji betyder "hinder" på samiska! Så oerhört passande! Igen. Hon försökte då vid sidan av, mellan staketbrädorna. Där hade Matte hunnit ikapp och stoppade syskonskaran. Ner på gräsmattan bar det och Matte körde inkallning (utan godis) vilket gradvis fungerade. Inte tack vare, utan trots Mattes avsaknad av smidighet med en helt utsliten höft. Långt är det till marken och sakta går det. Lapskknytt kan förefalla rätt stora vid 8 veckors ålder understundom. Men nu var de väldigt små att få tag i! Slank liksom mellan fingrarna.
Matte växelvis hoppades på assistans från plötsligt uppdykande Adjifamilj och ömsom önskade hett att ingen skulle se hennes förtvivlade jakt på urflippade knytt.....
Matte vann trots allt och knytten fick ju rasa av sig. Dessutom var de inte helt omedgörliga när Matte lockade på dem. Även om de insåg att ett infångande hotade och tvärvände en meter ifrån Matte.
Skrivandet blir aningen staccato.... Med allt företagsammare knytt i huset sker avbrotten allt tätare. Ailis favorit är nu att ta sig upp på stolarna vid matbordet och där ligger hon och spejar på syskonen som slåss under bordet. Uppe på matbordet är väl nästa mål?! Saivi är en fena på att blixtsnabbt tömma vattenskålen med framtassarna och sedan plaskar alla syskon runt i vattnet. Manni jobbar hårt på att flytta pallen i läge för att nå upp till pelargonerna på fönsterbrädan. Matte börjar bli fena på att greppa tillfällena till egentid i flykten! Lite här, lite där. Några rader skrivet då och några då.....
Adjis familj anlände och den lilla tjejens sovtid och ättid togs hänsyn till, för en så harmonisk hemresa som möjligt. Innan hon fick ta plats i den delade hundburen, fick hon på neutral mark, en liten skogspromenad, stifta bekantskap med sin "storebror" som är en Belgisk "Grönis". Han tyckte nog att hon var läbbigt liten och luktade lite konstigt och var mycket diskret i sitt närmande. En kille som alltid är hänsynsfull mot små knytt. Sympatiskt drag!
I bilburen medförde Adji lite trygghet, i form av ett fårskinn som hennes mamma sovit på i en vecka och en liten hundfilt som både Modji och Násti haft i sina biabäddar.
Den alldeles speciella Proppen for så iväg till sitt nya hem och det kändes väldigt bra. Tyckte Matte. Valpkurs väntar i vår och senare patrullhundutbildning.
En svindlande känsla infann sig när tankarna gick två månader bakåt. Under några få timmar fick Husse och Matte höra vid minst tre tillfällen: "Räkna inte med att vi kan rädda den som sitter fast. Men vi skall försöka klara de andra."
Proppen, som efter födseln var livligast av dem alla och som fortfarande är störst i syskonskaran. Hon har en speciell plats i hjärtat. En stark tjej på alla vis. Älskade Propp, som återkommer inom kort när hennes familj skall på semester. Välkommen tillbaka över jul och nyår!