Lapska Vallhundarna / räddningshundarna

Gázzi Násti Modji Aili

 

Ansvariga för innehållet är både Husse och Matte. Skriver gör M. i samråd med H. 

NOSTALGIPROMENAD, foton

2019-11-16

Fredag.

Dagen spåddes bli grå men inte regning. Grå med inslag av dimma och ingen kall vind. En långpromenad med hundarna lockade! Matte hade ett ärende neråt byn och väl i bilen kunde den få rulla ännu några mil tänkte Matte. Hundarna uppskattar mycket att få gå på andra ställen än hemma, med nya lukter från främmande hundar och nya vägar och stigar att traska på inspirerar Matte att traska längre sträckor.

Utan någon anhörig kvar i livet på platsen där Matte växte upp, tenderar besöken att minska och inskränka sig till besök på begravningsplatsen. Som överallt ändras och byggs det även i detta samhälle och Matte ville hänga med i utvecklingen, men även gå en nostalgisk promenad en vacker höstdag med mjuka färgtoner och lugn och ro. Bilen parkerades nära barndomshemmet vid Ösbysjön i Djursholm och vattnet låg spegelblankt. Underbart vackert var det kring den lilla badsjön mitt i samhället, med intilliggande skog och hästhagar vid ridskolan.

Matte gick inte med stavar och inte någon powerwalk. Matte hundpromenerade för att hinna njuta av omgivningarna för egen del och för att bereda hundarna möjligheter att lukta sig fram för en njutningsfylld promenad för alla inblandade. Den första biten genom det gamla familjebadets område, förbi ridskolan intill sjön, hölls hundarna kopplade på den lilla stigen mellan stranden och hästhagen. När stigen övergick i en bredare och mer välpromenerad stig i strandkanten, nedanför det skogklädda Ösbyberget/Stadsparken, fick hundarna gå lösa och skrota i vattenbrynet. Något de uppskattade mycket!

Klicka för större bilder.

Komna runt halva den lilla sjön nådde trion sjöns andra badplats på den norra sidan. Det gamla "Dambadet" där det förr var ett bad reserverat för kvinnor, som där kunde nakenbada. Vilket fick män att sitta med kikare på familjebadet mitt emot och studera. De mer nyfikna simmade även ut till flottarna och låg där och spanade. En tid då nakna damer inte kunde studeras lika lättvindigt som med internetåtkomst. Så småningom delades möjligheten till nakenbad mellan män och kvinnor, som fick tillgång till badet olika dagar och en badvakt höll noga koll på att alla följde reglerna för badande.

På bilden nedan stå Modji och Aili vid det forna Dambadet på skogssidan.

Matte och hundarna promenerade vidare och nådde ut på omgivande vägnät och där var det koppel som gällde. Förbi ett gammalt torp och Östberga station längs Roslagsbanan. Av den lilla kiosken som var först med att sälja lösgodis fanns inte ett spår. En kiosk i anslutning till stationen och i avsaknad av toalett och vatten. Någon hade sett hur "kioskgubben" kissade i en flaska och sedan med fingrarna plockade önskat godis i påsar till skolbarnen, som sökt sig hit från Sammis (Djursholm Samskola) i närheten.... Månne det var en skröna, men är man godissugen så är man och för veckopengen blev det många godisbitar, plockade bit för bit av mannen som kissade i en flaska. Eller inte. Fy så äckligt - men vem brydde sig. Ungar!

Uppför den många gånger vandrade backen till plugget gick Matte med sina hundar. Längs väggen med fönster där man kunde se in i källarvåningen. Matte kunde konstatera att femtiofem år senare såg skolkökslokalen exakt likadan ut! Men med modärnare utrustning. För övrigt hade Matte just "skolkök" på lördagseftermiddagar, en tid när man gick i skolan och även arbeade på lördagar! Här brukade Matte promenera med sin första hund, Dvärgpudeln Chippy.

Vidare gick Matte och hundarna längs den gamla vägen hem från skolan. Förbi huset där tjejerna bodde vars morbror försvann under kriget, när han försökte rädda judar. Namnet Raoul var mytomspunnet. Förbi stallet och Vendevägens station mot Ösby station. Förbi villan där ett glasmästeri fanns i källaren. Franssons glasmästeri finns än i dag men i helt andra och ändamålsenliga lokaler. Förbi den gamla telegrafstationen där man kunde skicka telegram och vidae mot den första lilla skolan i Ösby där man gick i ettan och tvåan. En idyll med skogstomt och en backe där man åkte kana på kartongbitar på vintern. De två fröknarna delade på övervåningen med varsin bostad. Alltid närvarande. Här stoppades Matte av en kvinna som passerade i bil. Med rötterna i Australien ville hon veta mer om rasen som såg ut som Kelpie men inte var det. Med mer nyfikenhet än tid fick hon kontaktuppgifter, för att hitta denna hemsida med många foton och en del fakta.

Efter två timmars njutningsfullt hundpromenerande nådde Matte och hundarna tillbaka till bilen vid Ösbysjöns södra ände. Många nya hus har tillkommit sedan en liknande promenad gjordes,  innan Mattes höfter började säga upp sig. Men förvånansvärt många hus såg ut som om tiden stannat upp helt. Hus har gått i arv och med Matte jämnåriga bor kvar. Utan ambitioner att ändra på någonting. Lätt igenvuxna trädgårdar och gamla trädgårdsmöbler på samma plats som förr. Det enda som var aningen nyare var den gamla Volvon som backade ut med en gammal gubbe vid ratten. En gammal klasskompis kanske?! En tidsresa blev denna promenad. Från då till nu och tillbaka. Var det verkligen inte i förra veckan Matte cyklade den här vägen på väg till och från skolan..... Djursholm då och nu. Olika. 

En ensam kille kom hem från skolan till ett stort nybyggt hus, just som Matte passerade. Ingen hemma, mörkt och ödsligt såg det ut när han låste upp dörren. När han mötte Matte och hundarna hälsade han vänligt med ett "goddag". Det kändes ovant för den gamla tanten, som nostalgipromenerade med sina hundar en grå och behaglig novemberdag. Han hälsade?! Han sa inte "hej"?! Matte visste inte riktigt vad hon tyckte om att bli hälsad på med ett "goddag". Dureform och hej. Ovant med "ni" och "goddag" igen är det onekligen. Tidsresa på två timmar.

Hem kom Matte och hundarna med en pizza till Husse, som varit och rört på sig på gymmet.

 

Antal kommentarer: 2

2019-11-17 18:40:26 - Eva

Vilken underbar beskrivning. Det känns som jag går med dej (heart)

2019-11-18 09:47:06 - Marianne

Tack och välkommen!
Tänk att man skall behöva skämmas för att man vuxit upp i just Djursholm. Man smyger med det och säger "i närheten av Stockholm". En stämpel följer tyvärr med.
Nu är jag så gammal att jag vågar säga var mina första tjugoett år levdes. Jag är stolt över det samhälle min Farfar var med och byggde upp som arkitekt och byggmästare!
Namn: E-postadress: Hemsideadress:
Meddelande:
:) :( :D ;) :| :P |-) (inlove) :O ;( :@ 8-) :S (flower) (heart) (star)