Lördag.
Det var "Vallentunadagen" vilket kunde vara ett bra tillfälle att miljöträna Dima och även Aili, som tillbringar vardagarna långt borta från folkmassor och oväsen. Det visade sig vara ett mindre bra valt tillfälle.
Flocken anlände en halvtimme efter öppningstiden och det var perfekt! Inte så mycket folk, gott om utrymme mellan olika aktiviteter och stånd för försäljning eller presentation av lokala entrepenörer och föreningar. Men det ändrades mycket snart. Från lugnt och trivsamt till ett myllrande folkliv där de små barnen föreföll dominera. De syntes mest och hördes mest och hur rätt unge hamnade hos rätt förälder/föräldrar i slutändan begriper inte Matte; Som jobbat som kommunal dagmamma/dagbarnvårdare/pedagog i många år och som mest hade sju förskolebarn samtidigt, varav fem blöjbarn. Eller så gjorde de inte det. Kul verkade de ha i alla fall med hoppborg gånger två intill varandra! En hel del hundar fanns även på området. En familjedag.
Framför allt Dima tyckte att ponnyridningen verkade lockande! Han upptäckte hästdoften och ville dit! Han tittade mycket intresserat på dem när de traskade förbi honom på nära håll. En och annan häst har passerat det egna reviret under hans tid där, då ett stall ligger på gångavstånd hemifrån. Han verkar gilla hästar!
Att sitta stilla och studera folklivet föreföll vara en bra idé, när det började bli trångt och bökigt att ta sig fram. Husse, Matte och hundarna parkerade sig tätt intill väggen på en servering och fikade. Hundarna tryckte in sig under ett bord och sökte skydd när en ballong på rymmen tappade luften med en skarp smäll, precis framför nosen på dem. Någon hade just delat ut ballonger på pinnar till alla barn i en lång kö, precis framför serveringen. Alla ungar ville ha godis och läsk och föräldrarna höll snällt köplatsen intill uteserveringen; allt under det att deras telningar sprang runt med sina i hög grad rymningsbenägna ballonger. Som en efter en smällde och blev före detta ballonger. Någon lugn fikastund blev det inte alls och flocken for hem till skogen. Det blev lite väl mycket miljö för en givande miljöträning kände Matte, vars hörapparater förstärkte samtliga ljud och Matte, tidigare rätt miljösäker, blev trött i öronen och i skallen.
Söndag.
En lång dag med kylskåpet i fokus.
Under sommaren har det blivit allt tydligare att dörren till kylen var otät och nu skulle en kompis hjälpa till med att byta listen. För det första var det hart när omöjligt att få loss den gamla spruckna listen. Sedan visade sig vara ännu mer omöjligt att få dit den nya listen! Beställd från tillverkaren Elektrolux. List och dörr var inte helt kompatibla och hade nog aldrig varit det. Listen var ett par millimeter för stor i omkrets. Eller utrymmet för den för litet på dörren. Originallisten hade nog varit varit lite för stor även den, varför den spruckit och släppt in allt mer värme med åren med kondensvatten som följd. Skam den som ger sig. Med hjälp av kontaktlim kom den på plats till slut. Men rätade ut sig igen och hur man än vände och vred på listen så gick inte dörren att stänga på ett tillförlitligt sätt. Varför innehållet i kylen fick bo under en stor renfäll i skuggan utomhus hela dagen. Dörren till kylen tejpades igen för att listen med våld skulle anpassa sig.
Flocken tillbringade dagen utomhus på tomten med rensande och bengnagande och Matte tog en långpromenad med hundarna. Innan den oerhört hjälpsamma kompisen återvände för att överblicka läget på kvällen. Det slutade med att Matte gav kyl-frysen kollektivt en dödsdom. Frysen funkar fint! Dock inte dörren till kylen. Det går inte att fixa felet. Det måste ha varit något fel på kylens dörr redan när den köptes. Listen passade inte fullt ut ens då.
Datorn slogs på och kompisen och Matte hjälptes åt att söka rätt på en ny kyl med frys, som skulle passa in och finnas tillgänglig omedelbart. Det lyckades så småningom och ett exemplar reserverades för avhämtning under måndagen. Fram till dess är kylen försedd med lås! En stor bit silvertejp håller kvar dörren i ett stängt läge.