Efter en lugn fredag hemma, med en kortare skogspromenad med hundarna, var det dags för oro och sorg i familjen igen. Det var som att nu fick det räcka. Nu hade familjen fått tillräckligt av den varan. Hur mycket skall man behöva orka? På lördagmorgonen kändes det mesta hopplöst och orken försvann. Uppgivenhet. Någon däruppe måste ha en hel del emot familjen och många gamla "brott" skall sonas. Nu kändes det som att här fick det vara nog. Husse och Matte var trötta och ledsna och slitna och nu späddes det på. Igen.
LÖRDAG
Familjen skulle fara till Märsta för att bevittna Nástisönerna Epic och Lime, när de skulle mentalbeskrivas. En stor dag. Solen sken. Hundarna skulle stanna hemma och släpptes därför ut på tomten när Husse vid pumpen gjorde rent badrumsmattan, som Mysjkin skitit ner i ett diarréanfall (antibiotikan?) tidigt på morgonen. Mysjkin brukar vilja gå ut en stund varje morgon och kväll och släpptes därför ut även han. Han var på väg att lägga sig på soffan när Matte lyfte ut honom. Vilket Matte sedan ältade i ett dygn. Varför fick inte katten välja själv?! Men ingen mer chans skulle ju ges förrän till kvällen. Eftersom alla skulle fara iväg.
Matte stökade inne och gick sedan över vägen och tog hand om höns och anka. Husse tog med sig hundarna in. Matte kom tillbaka hem. Mysjkin brukar hålla sig nära huset och hundarna. Men nu hade han inte kommit med in.
Förmiddagen gick. Husse och Matte ropade och letade. Under husen, där Mysjkin och andra katter brukar hålla till. Ingen Mysjkin. Letande utsträcktes till granntomterna. Hundarna fick vara med och leta. Under hus, under täta granar. I skrymslen och vrår på den egna tomten och på grannarnas tomter. På verandor. Ingen Mysjkin. Som inte hunnit få sin medicin mot kramper, eller antibiotikan. Matte tänkte ge honom det när han kom in..... Även detta ältade Matte sedan. Grannar som kom förbi på vägen, informerades om Mysjkins försvinnande och lovade att höra av sig om han syntes till. Mysjkin hade både halsband och tydlig namnbricka med telefonnummer. Tankarna gick mest i riktning mot att Mysjkin mådde dåligt och dragit sig undan och låg och tryckte någonstans. Sjuk och kanske döende.
Men till slut måste familjen ge sig iväg till Märsta. Sökandet efter Mysjkin fick avbrytas. Närmaste grannen lovade ta hand om honom om han syntes till.
Som MH-beskrivare var Agneta Färnefors engagerad. Hon har beskrivit både Modji och Mánnu tidigare och gillade vad hon såg.
De två Lapskbröderna gick sist på dagen och deras bror Pirak hade tyvärr blivit bortlottad. Av 32 anmälda hundar, kom två av de tre hundar Matte anmält i höstas med bland de 8 tillåtna. Man får vara nöjd med det. Bara hundar som skall köra bruks var medtagna.
Först ut var Epic. Killen verkade avslagen redan när han togs ur bilen. Husse och Matte träffar honom varje vecka vid träning och något stämde inte. Men han fick starta och killen uppförde sig väl. Kampade bra med både ägare och testledare. Men som vanligt var det ändå inte. Epic föreföll inte vara sig själv. Dämpad. Något kändes galet. Vid "dumpe" valde ägaren att avbryta. Testledaren föreslog ett veterinärbesök. Epic tillåts göra ett nytt MH eftersom det var ägaren som avbröt.
Brorsan Lime gav sig in i leken med entusiasm och bytet jagade han med stor inlevelse! Fort gick det! Dumpe skrämdes, men bedömdes vara ofarlig. Bra avreaktion. Skramlet var intressant och spökena hanterade han med bravur! "Kollar du den stora husse, så kollar jag den lilla!" När Lime släpptes lös gick han ut och tog vind och konstaterade att spökena var dolda figgar! Svansen gick och Lime hälsade gärna på dem! Högsta betyg. Vid genomgången betonade Agneta framför allt Limes hantering av spökena. Där gav han allt! Hon var mycket nöjd med vad hon såg! Kul! Men lite tog han ut sig och blev därför överraskad av skotten. Killen som vuxit upp intill en skjutbana och aldrig brytt sig tidigare, blev väldigt överraskad när första skottet kom. Han hade liksom pustat ut efter sin heroiska insats med spökena nyss. Var Agnetas bedömning. En trea blev det. Han återupptog leken med sin husse. Matte var med vid genomgångarna med de båda hundägarna. Ännu en gång ställdes många frågor kring rasen som brukshund. En testledare som är mycket nyfiken på Lapska Vallhundar. Ett alternativ när en gammal bruksmänniska blir äldre och vill ha en mindre hund? Lime spädde på det intresse som väckts av Modji och Mánnu tidigare.
Lime gjorde mycket bra ifrån sig och hans husse var mycket nöjd. Det var även Husse och Matte. Ett resultat som var en god blandning av Gázzis och Nástis protokoll.
Vid hemkomsten kunde Husse och Matte snabbt konstatera att Mysjkin inte kommit hem. Mer letande. Hela kvällen letades det. Temperaturen sjönk. Minusgrader. En mycket gammal katt som var dålig i magen på morgonen och inte fått nödvändiga mediciner skulle inte ha stor chans att klara natten. Matte sov sporadiskt. Gick upp och tittade på verandan titt som tätt.
SÖNDAG
Halv sex tog Matte med sig hundarna och letade efter Mysjkin igen. Frost på marken. I en timme gick Matte och hundarna runt i den närmaste omgivningen och letade efter Mysjkin. Tillbaka hem. Frukost.
Att Mysjkin levde var inte längre troligt. Husse gick nerströms bäcken, för att se om Mysjkin möjligen försökt hoppa över bäcken, missat och förts med den starka strömmen och drunknat. Matte satte upp en lapp om saknad katt vid brevlådorna. Väntade hemma. Vilade ben som gått och gått och gått i timmar. Så ringde telefonen. "Hej det är G. jag har er katt här. Ert telefonnummer står på halsbandet." Matte fattade inte. Vilken G. Frågade om katten var död. "G. borta på N-vägen. Katten gick på min baksida när jag kom hem." Matte kastade sig iväg hemifrån på cykeln men transportväskan. Bilen var blockerad av Husses bil och de nycklarna hittade inte Matte.
Så långt bort hade varken Husse eller Matte letat! Det fanns inte på kartan att Mysjkin, som bara rört sig på den egna tomten och de närmaste granntomterna det senaste året, skulle ha vandrat så långt bort hemifrån! Fullständigt otroligt. Antingen har han hakat på någon annan katt och sedan inte orkat gå hem, eller blivt skrämd hemifrån av en stor vildkatt som börjat hänga här, eller så har han gått vilse på så vis som åldringar kan göra ibland. Eller så hamnade han så här långt borta genom en kombination av flera orsaker. Här rör sig så många hemlösa katter, att det kändes som ett rent under att just G. fick syn på honom och kollade namnbrickan. I stället för att bara konstatera att det gick en för honom okänd katt intill hans hus. Mysjkin hade varit totalt orädd och hade förmodligen sökt kontakt för att få hjälp.
När ytterdörren öppnades kom Mysjkin traskande mot Matte genom hallen. Återuppstånden. Som om han hörde till huset och sin nye husse. Lugn och trygg. Den nye hussen fick en bamsekram av Matte. Att han just varit ute och joggat och endast bar badrock, bekymrade honom mer än Matte.... Han är en mogen man i Mattes ålder, men blev lätt generad.
Mysjkin stoppades in väskan, som sattes i cykelkorgen och fick åka cykel hem. Där välkomnades han med stor glädje av hundarna och gick sedan raka vägen till en tom matskål. Som han fick påfylld. Men bara lite till en början. En tom mage skall startas långsamt.
Mysjkin hade sedan svårt att komma till ro. Övertrött? Han fick ett krampanfall. Bristen på medicin. Det märks nu att hörseln försämrats mycket. Han kan inte hört allt ropande. Mysjkin är en gammal katt. Han är inte helt frisk. Han kan inte leva för evigt. Men han skall inte sluta sitt liv någonstans hemifrån av okänd anledning.
Hela kvällen sov han sedan djupt på soffan i brasvärmen.
Hans framtid känns lite oviss. Men han är hemma. Hans liv skall sluta hemma. När?