Annandag Påsk - måndag.
Lapskflocken sammanstrålade med Ailis son Sumo med matte, för lite utomhusträning i govädret. Aili har fått stå tillbaka på grund av sin mamma Modjis ohälsa. Modji måste gå först. Nu var det läge för att låta Aili komma lite mer i fokus, med stora frisök över stora och öppna ytor. Plats för träningen var bergtäkten med bergkross inte alls långt hemifrån. Här fanns en mängd möjligheter till bra gömställen för figuranter, då man för närvarande hade många maskiner uppställda för att krossa berget till småsten. Sumo och Aili fick båda, var för sig, springa mycker för att hitta sina båda gömda figuranter! De fick varsina stora frisök före lunch och detsamma efter lunchfikat.
Att ha med Modji till en träning för att bara ligga i bilen och bli snuvad på allt det roliga kändes absolut inte bra. Modji måste ändå ut och rastas och då kunde två personer lika gärna gå och gömma sig i närheten av bilen. På plana marken med diverse föremål att gömma sig bakom och med bara några meter emellan. Modji blev överlycklig! Matte såg Modji få vittringen väldigt tydligt från Husse, när Modji kom ut ur bilen. Varför Modji släpptes lös några meter från gömstället. Då såg Modji ytorna! Hon ville ut på ett stort frisök även hon! Matte hade lite svårt att få stopp på Modji som inte förstår sitt eget bästa. Innan en diagnos är ställd får Modji inte anstränga sig. Två mycket små kopplade sök nära bilen fick vara nog.
Påskhelgen har inte gjort Modji bättre, snarare har hon fått mer problem, då även frambenen verkar smärta vid belastning när hon reser sig. En återbesökstid var bokad om en vecka. Matte kände att det inte var rimligt att vänta. Att åka in akut för en röntgen av Modjis rygg och leder under helgen kändes inte som ett bra alternativ, då en ortoped måste titta på resultatet för bedömning och bemanningen under en helg är inte på topp.
Tisdag.
Matte var beredd och ringde djursjukhuset så snart de öppnade. Telefonkön var redan lång. Matte valde att bli uppringd med plats tretton i kön. Tiden gick. Ingen ringde. Matte försökte ringa igen. Det gick inte alls att komma fram. Efter nittio minuter drog Matte en vinstlott. Den som ringde upp visade sig vara en ängel. Matte fick medhåll när det gällde Modji. En veterinär måste titta på Modji NU. Inte om en vecka. Modji måste absolut bli undersökt av en ORTOPED! Det pratades om ortoped, vilket föreföll logiskt, redan när Modji skrevs in på söndagkvällen för en dryg vecka sedan! Men någon ortoped kom aldrig i närheten av Modji under hennes två dygn långa inskrivning på djursjukhuset. Bara en neurolog. Så här första vardagen efter Påsk var det kaotiskt och ingen tid fanns att boka för Modji, vare sig på tisdagen eller onsdagen. Det var NU Modji måste kollas upp igen. Alternativet till en bokad tid var att Matte tog med Modji direkt till ett akutbesök på morgonen. Ortoped eller inte ortoped så måste Modji undersökas igen och på ett annat sätt. Modji måste få hjälp. Hon har ju blivit akut dålig! Hon är inte "bara gammal"!
Men ängeln dribblade med knäna, tidsbokningen och alla veterinärers scheman. Även hon ansåg att Modji måste undersökas igen snarast. Även knölen måste kollas mer noga. Proverna som tagits gick inte att diagnostisera för en vecka sedan.
"Du har tur! Nu gör jag något som är lite busigt. Det är ju inte ett nybesök för Modji och jag hoppas att inte C. hoppar högt nu! Hur snart kan du var här? Jag trycker in Modji om en dryg timme om det fungerar för dig?" Ja, Matte hade tur som fick just denna ängel i örat när hon svarade. "Jag har jobbat här så länge så jag vågar göra så här nu." Förklarade ängeln. Det tar en knapp timme dit och Lapskflocken fick fart under fötterna. Modji skulle ÄNTLIGEN få träffa en ortoped!
Modji undersöktes nu på ett helt nytt sätt av den som var expert på leder och rörelseapparaten. Snabbt kunde hon konstatera att Modjis bakben var svullna. Jo, Matte hade också sett detta och hade klämt och känt på lederna, men Modi hade inte visat smärta. När veterinären tryckte på vissa punkter vid hasspetsen reagerade Modji kraftigt. Men var helt tyst! Inte ett pip. Men veterinären kände hur hela Modji drog ihop sig i smärta. Veterinären hade rätt snabbt fått en bild av Modjis problem. Modji har en utbredd inflammation i lederna. Det kan vara en autoimmun reaktion. Modji skall ha kortison. Men först måste den medicin hon stått på gå ur kroppen. Då Modji var mycket lugn och hanterbar trots smärtan, passade veterinären på att samtidigt ta ett nytt prov på knölen. Som visade sig visst innehålla vätska! Som skall undersökas på labbet. Inte alls bara fast vävnad som Matte fick höra efter ett ultraljud för en vecka sedan. Initialt upplevde Matte en ödémliknande förtjockning. "Du hade helt rätt! Man skall lyssna på djurägaren!" Kommenterade ortopedvetten. I journalen stod inget om vätska efter ultraljudet för en vecka sedan och proverna kunde inte diagnostiseras.
Av ortopedveterinären fick Matte höra att det var mycket bra att Matte varit envis! Att Matte stått på sig för att få Modji undersökt av en ortoped så snart som möjligt. Att Matte absolut ville få knölen diagnostiserad. En veterinär som inte vare sig var irriterad, stressad eller hoppade högt. Utan verkade tycka att den ängel som "busat" och petat in Modi utanför schemat gjort precis det rätta.
När Matte betalade bad hon att få en stor kram och ett jättestort TACK förmedlat till den person som varit i telefonkontakt med Matte ett par timmar tidigare. Som fixat till så att Modji nu förhoppningsvis kan börja med en mer adekvat behandling med kortison.
I övrigt fick Matte också veta att samtliga tagna blodprover för en vecka sedan var utmärkta! "Nästan oförskämt bra för att vara från en trettonårig hund!" Lever och njurar var i utmärkt skick. Blodstatus bra och allt såg fint ut. Bara ett värde stack ut och då väldigt lite och inom ramen för vad som var acceptabelt. Möjligen fanns en inflammation någonstans i kroppen. Men då man ingen inflammation hittade för en vecka sedan, var detta aningen förhöjda värde inget man hakade upp sig på vidare. Förhoppningsvis är orsaken nu hittad.
Eftermiddagen tillbringade flocken i vila hemma.