Söndagen nyttjades till att fara iväg till Torpet för att stänga av vattnet inför vintern och att ta en sväng förbi yngste sonen för att lämna av en delad perenn. Kärleksörten har trivts bra i Lapskreviret och nu finns blommande plantor på ett flertal ställen! Till höstsena insekters stora glädje! Liksom en gigantisk höstaster och en buskstor höstsolros. Modji och Aili letade förgäves efter blåbär! Nu är de definitivt slut.
På måndagen var Matte uppe i ottan för att infinna sig på labbet för provtagning och fick därmed en hel del gjort under dagen. Matte tvättade och gick under tiden som maskinen jobbade en långpromenad med hundarna i promenadtempo. Ingen powerwalk denna gång. Modjis päls blev förändrad efter den ofrivilliga kastreringen när Aili föddes och släpper inte taget som den skall, för att lämna plats åt ny. Matte måste tyvärr riva och slita med furminatorn. Som är effektiv men inte populär. Ännu en tjock klump med urborstad Modjipäls kunde sättas upp till fåglarna. Aili har fällt färdigt och jobbar hårt på att sätta vinterpäls! Hon vill ligga i uterummet hela kvällarna. Där är det aningen varmare än ute och avsevärt svalare än inne i stugan. Hon boar ner sig bland fällarna i den gamla hundkorgen av pil och när hon till slut tackar ja till att komma in vid läggdags, är bara skallen och öronen lite kalla.
Till hundarnas stora glädje tränade Matte åter uppletande och apportering med dem. Det visar sig att den lilla pennstumpen är väldigt svårlokaliserad när den ligger utslängd i gräset. Nu hade de fyra olika föremål att leta rätt på och bära in till Matte. Modji får precis samma träning som Aili! Grilltången i rostfritt är lätt att hitta men lite läbbig att ta i munnen. Så det tränades det extra på. Den stora mjuka ankan är lätt att hitta och bära, liksom den lilla förpackningen med första förband för hundar.
Ännu en morgon måste Matte upp i ottan och iväg till doktorn bar det på tisdagmorgonen. Att åldras innebär dessvärre att kroppen förändras och beter sig oönskat ibland. Viktigt är att få veta varför. Att bli pensionär innebär inte bara att få all den där lediga tiden för hundar och annat kul man vill lägga all tid och ork på, under alla yrkesverksamma år. När man aldrig har nog med tid för allt annat som inte är jobbet. När man väl får tid är man fysiskt inte längre densamma som när barn och jobb tar all tid man skulle vilja hinna lägga på hundarna och allt annat man vill göra i livet. Knoppen vill ett kroppen något annat. "Det skall jag göra när jag blir pensionär!" Med samma fysiska status som när tiden inte räcker till i fyrtioårsåldern.... En nåd att stilla bedja om. Verkligheten kommer ikapp förr eller senare. Vart tog alla åren vägen?
Trist, men så är det just nu. En oro finns naturligtvis men Matte gör så gott hon kan. Både Modji och Aili ansåg nog att Matte gott kunde ha hoppat över kloklippningen! Men fann sig stoiskt i klippandet. Efter en skön förmiddag på tomten stuvade Lapskflocken in sig i bilen när regnet började falla och for till Arninge för att köpa hundmat. Hundarna hade inget alls emot att Matte köpte "lösgodis" också i form av varsitt gristryne, varsitt kalvöra, varsin vomburgare och varsitt märgben av nöt. Det låter ju helt groteskt.... Endast trynena fick konsumeras direkt och för en gångs skull såg de båda aningen ställda ut! Månne de såg två stirrande ögon?! Tvekandet var dock snabbt försvunnet och båda åt med glädje, trots vissa kvarblivna hårstrån. Hundar är hundar och bra är väl att allt kan användas. Men med åren har Matte liksom många andra blivit mer sparsam med köttet i den egna kosten. Rött kött ratar Mate av hälsoskäl.
Innan läggdags fick hundarna träna på att bära föremål mellan Matte och Husse. Praktiskt att kunna! Kanske inte för hundarna, men för de tvåbenta latmaskarna!
I skrivande stund på onsdagmorgonen väntar hundarna på fukosten framför brasan i kaminen. Det är gryning. En morgon då Matte inte har någon tid att passa. Ljuvligt! En ograverad dag. Må det bli en bra dag för alla. Tag vara på den. En dag i sänder.