När det började bli protester mot vargars närvaro i Värmlands- och Dalaskogarna och jägarkåren ville utrota vargstammen, då det ansågs vara deras rättighet att fortsätta jaga med löshund, höjdes protesterande röster lite varstans i landet. "Vargkramande Stockholmare" skulle inte lägga sig i och "vänta bara till ni har vargar på Stockholms gator"! "Vänta bara till era små sällskapshundar dödas av varg!"
Så länge behövde de inte vänta för att få se att fyra små sällskapshundar vargdödades nära bostäder när de var lösa i närheten av Stockholm, av en och samma varg. Ingen kopplad hund antastades av varg, trots närgången kontakt. Halva året är det förbud mot lösspringande hundar ute i markerna. Ergo: En kopplad hund löper ingen risk att skadas eller dödas av varg. Vilket påpekats från olika håll en mängd gånger. Just den vargen sköts i skyddsjakt sedan den besökt en skolgård. Han var dock inte ensam i trakten och en tik har lämnat spår i form av avföring i området. Hon har inte brytt sig om några hundar, men hon har troligtvis dödat några får nära en bostad. Ingen kräver att hon skall dödas. Den sändarförsedda systern till hanen som dödade några småhundar går sedan i våras omkring i de södra utkanterna av Stockholm. I och i trakten av Tyresta naturreservat, i Handen, Haninge, Tyresö och Nynäshämn.
Även hon är en mycket nyfiken individ som söker sällskap och hon söker upp hundägare och slår följde med dem. Även hon har setts intill en skolgård. Hon har inte dödat någon hund. Uppenbarligen har hundägarna tagit Länsstyrelsens råd till sig och har koll på sina hundar. Hon har aldrig visat minsta aggressivitet mot vare sig hundar eller människor, trots endast några få meters avstånd många gånger.
Så vad hände? Blev det omedelbart ett himla liv för att få bort henne? För att bedriva skyddsjakt. Icke. Människorna i bygden har anpassat sig i stort sett. Så som skedde i reviret där Lapskflocken bor mitt i. Men en av de större markägarna har nu begärt skyddsjakt på den sändarförsedda vargtiken strax söder om Stockholm. Markägare med jakträtt på sina marker. Inte någon av alla dem som besöker naturreservatet med både barn och hund på en söndagspromenad i Stockholms utkant. En lärare i en skola där vargtiken varit på besök intervjuades och där fanns vare sig rädsla eller krav på att ta livet av vargtiken. Många vittnar om att hon ganska lätt går att sjasa iväg när hon följt med på hundpromenaden. Hon vill ha sällskap helt enkelt! Liksom hennes nu dödade kullbror som kan ses på bild överst på denna sida. Ett beteende hos vissa vargar som gradvis gjorde dem till människans bästa vän hunden. De individer som uppträdde så här domesticerades vartefter.
Nu har Länsstyrelsen beviljat skyddsjakt på den sändarförsedda vargtiken och då borde väl alla "Stockholmare" jubla?! Icke så. Då blev det ett himla liv!
Nu hotas Länsstyrelsens handläggare till livet! Nu sker aktioner för att skydda vargtiken från att bli skjuten! Nu skrivs insändare där man påpekar att vargen hör hemma i vår natur och kan man i Rumänien på en yta mindre än Götaland leva med 3.000 vargar, borde vi i Sverige kunna leva med 300 vargar. Varför ligga på den lägsta bevarandenivån? I ett så mycket större land!
Kanske är det så att vi har för få vargar? Kanske är det så att det här nyfikna och för människor närgångna syskonparet skulle ha varit mindre närgånget om de haft ett vettigt urval av vargpartners?! Nu söker de hundpartners, flockdjur som de är. I Sörmland går en kull svarta hybridvargar som skall skjutas enligt Länsstyrelsens beslut. Man lyckades skjuta en av dem och många var glada åt det. Men vid en dna-analys visade det sig vara en renrasig varg man skjutit! Många var nog glada åt att det inte var en renrasig hund.
Insändaren i dagens D.N. uttrycker vad Matte tänkt.Den är skriven av ett par som bor mitt i det område där den sändarförsedda norska (Trysil) vargtiken rört sig sedan i våras. Sändaren fungerar inte längre men dagliga observationer läggs ut på Länsstyrelsens sida rovobs.se. Hon livnär sig på rådjur i huvudsak och hon har aldrig attackerat någon hund. De är nog hennes enda sällskap vad det verkar tyvärr.
Vad gjorde Lapskflocken på söndagen då?
Jo nu blev det ett nytt julmarknadsbesök och den här gången i den gamla stadskärnan i Norrtälje, med alla sina fina gamla trähus. Modji och Aili gjorde succé och har väl aldrig fått så mycket uppmärksamhet inom loppet av en timme! Av stånden på Stora Torget såg inte Husse och Matte så mycket vid första passagen, då hundarna väckte stor uppmärksamhet! "Å så fina! Vad är det för ras?" Frågan ställdes stup i ett och båda hundarna njöt av alla uppmärksamhet! Alla klappar och allt kel och ibland även hundgodis, då många var hundägare och i fickorna fanns det hundgodis! Husse överraskades av allt manligt intresse, men Matte vet av erfarenhet att utseendet intresserar den som jagar. Många utgår från att Modji och Aili är jakthundar. Många var de barn som ville och som fick klappa de två snälla hundarna. Påtagligt var att deras utseende föll folk i smaken. Färgen! Den mörkbruna. Tecknen ovanför ögonen! Storleken. I den ordningen. Det är så många köper hund. Tyvärr. Men Matte gjorde sitt bästa för att upplysa om rasen och dess användningsområde och berättade om INSIDAN. Jo visst - "men de är ju så söta!"
Vi uppfödare har ett enormt ansvar för att inte sälja problem till suktande valpköpare som faller för utseendet och inte vill veta något om INSIDAN. Även för att inte marknadsanpassa rasen och avla bort arbetsegenskaperna. Varför är det så viktigt vilken färg hunden har? Vilka färger olika kombinationer kan ge? "Om jag parar med din hane kan jag få viltfärgade valpar då? Kan jag få bruna?"
Viltfärgat verkar populärt. Man vill gärna ha en vargliknande hund. Det där med varg har nog sin lockelse i att det är ett djur som både skrämmer och lockar. Motsägelsefulla känslor i kombination blir starkt. Skräckblandad förtjusning anses vara en mycket stark känsla.
Inte: "Om jag parar dessa hundar kan jag då förvänta mig goda arbetsanlag? Till vilka hör en passande exteriör, men där färgen inte har ett dugg med saken at göra! Kan jag få hundar som lämpar sig för renskötseln? Eller andra krävande "hundjobb".
Klicka för större bild.
