Måndag.
På den närbelägna golfbanan hade den stora banan, artonhålsbanan, stängts för säsongen. På söndagen var det fullt med folk som spelade och de flesta tiderna var nog uppbokade, men nu på måndagen låg den totalt öde. Husse hade bokat en tid tillsammans med en träningskompis för en golfrunda på den ännu öppna lilla banan, med hälften så många hål på eftermiddagen och spänningen var stor om regnet skulle hinna dra förbi till dess. Regnet skulle upphöra vid ettiden och Husses golfrunda skulle börja halv två. Blåst hade det gjort väldigt mycket sedan natten och regnet hade öst ner, men lagom till utsatt tid drog regnet bort! Varför Matte beslöt att bege sig till golfbanan även hon, medtagande Modji och Aili för en första tur sedan våren på gräsytorna.
Vinden tog tag över de öppna ytorna och Matte fick kämpa för att få upp bildörren! Vinden pressade rakt på och först efter flera försök kunde Matte pressa upp dörren. Husse och träningskompisen höll redan på att lasta ur golfklubbor och medföljande hund, när Matte lyckades ta sig ur sin egen bil mellan två vindstötar. Modji och Aili fick på sig sina varselvästar, Matte greppade stavarna och trion gav sig iväg längs kanten av driving rangen, där alla kvarblivna bollar nu effektivt samlades upp av ett fordon. Mot söder vandrade Matte och hundarna. Mot den bortre änden av banan i motlut och med den kraftiga vinden pressande rakt på i motvind. Modji och Aili var okopplade och följde Matte fint när bollsamlarbilen passerades. De ville helst av allt göra som de brukar, rusa rakt ut över den stora ytan i ren glädjeyra över att kunna springa utan hinder i full fart rakt fram, i cirklar och i åttor. Tokspringa av glädjefnatt över att ha möjligheten! Men de var hörsamma och gick tätt intill Matte så länge bollsamlarbilen rörde sig i närheten. När den parkerades blev det fritt fram för de båda Lapska! Modji var dock aningen bekymrad över vart Husse tog vägen! Hon såg honom gå iväg upp mot skogen och första utslagsplatsen långt där borta. Modji tittade och frågade Matte. Som förklaade hur det låg till för Modji.
I och med att det långsträckta uppförslutet planade ut närmare skogen och naturreservatet, avtog motvinden successivt. Stora partier med förna/fjolårsgräs längs de klippta gräsytorna, lockade Lapskduon att hålla koll på sorkbeståndet kring golfbanan. Matte stavade på och Modji och Aili hängde på fint efter sina kortare uppehåll lite här och där. Vitsen med att gå så här med lösa hundar är ju att flocken håller ihop - men hundarna har rätt till egna liv och egen njutning av promenaden, med hänsyn tagen till gällande flockregler. De skall inte behöva vara satta under kommando från början till slut så länge de inte lämnar flocken. Här på golfbanan kan de tillåtas att vistas relativt långt ifrån Matte, då sikten är god och annalkande störningsmoment kan ses i god tid. Här finns naturligtvis rådjur, dovhjortar, vildsvin, älgar samt bäver nära inpå, med ett naturreservat gränsande till golfbanan. Samt harar vars lämningar förefaller intressera Lapsktanterna mer än djuren själva. Vid sällsynta tillfällen ses även någon enstaka hundägare med hund i fjärran. En golfbana långt ifrån en tätort är behagligt folktom när golfarna lämnat, för att Matte och de två Lapska skall kunna njuta ostörda av natur och frihet.
Efter en dryg timme hade trion vänt norrut och klubbstugan och parkeringen skymtade neråt Hundsjön. Modji började dra sig lite väl mycket före och måste påminnas om reglerna. Att hon spanade efter Husse var uppenbart! Vid stranden till den lilla sjön fann Matte ännu ett stycke bävergnagd stock ligga och flyta. En mindre bit finns redan som dekoration hemma. Ett imponerande gnagarbete utfört av rätt små djur. Hem for Matte med sina hundar, mycket nöjd med sin stavpromenad med sin lilla hundflock. Husse med sällskap var ännu ute på banan.
Flocken förenades senare med en sen eftermiddagsfika, vilket innebar varsin uppskattad morot för hundarna. Nöjda och belåtna gick alla sedan i en stunds viloläge.