De små slagskämparna trivs bra i köket och i glasrummet som valprum. De har en mjuk hundsäng att sova i vid diskmaskinen. Likaså gillar de sina båda valphagar med hinderbanor. De slåss en hel del och favoritgreppet är ett stadigt tag om varandras små snoppar.... med ett garnityr av små sylvassa krokodiltänder.... Det skriks en hel del och deras mamma ser fullständigt ointresserad ut. Killarna får lösa sina inbördes konflikter själva än så länge. Varken lektanten eller städtanten lägger sig slagsmålen.
De små huliganerna är även helt underbara små knäknytt! När man sätter sig på golvet/marken kommer de och vill upp i knät allihop! Ja, de vill egentligen så högt det går att komma. Att sitta/ligga på Mattes axel är en åtråvärd position, men får endast avnjutas under korta och väl övervakade stunder. Att pierca Matte i öronen och näsan samt hugga henne i strupen är också väldigt populärt, men föga uppskattat. Matte protesterar och förbjuder. Pussa går däremot utmärkt för små buspojkar. Killarna sitter lika gärna i alla knän som erbjuds och deras mamma uppskattar klappar och kel för egen del. Liksom mormor och storasyster. Besök är mycket välkomna av alla sju hundarna i familjen. De vuxna hundarna har lagt ribban och enligt dem är alla människor väldigt trevliga! Valparnas mamma påverkar ju sina valpar inte bara genetiskt. Vilket deras pappa gör. Mamman påverkar sin avkomma under minst åtta veckor, genom att visa dem sitt eget förhållningssätt till omvärlden och vad som sker i deras omedelbara närhet.
Reagerar hon positivt eller negativt så överför hon den reaktionen till sina valpar. På torsdageftermiddagen kom ett gäng ryttare förbi huset i trav. Inte alls långt ifrån valparna i deras valphage. Tre valpar låg och sov och märkte inget. En valp blev nyfiken och sprang fram till nätet, där Modji satt och tittade mot vägen. Modji var tyst och ingen av de vuxna hundarna sprang till staketet och skällde. Gázzi och Násti låg kvar i skuggan. Detta ryttargäng passerar flera gånger varje vecka. En tyst valp satt nyfiket och tittade och vittrade. Matte klippte gräset med en handgräsklippare intill valphagen. Ingen av valparna reagerade. De vuxna hundarna låg i skuggan och sov. En granne kom och hälsade på och de vuxna hundarna rusade dem tillmötes med viftande svansar samt skällande. Alla valparna sprang fram till nätet och ville hälsa. Även de skällande till en början, men de tystnade när de vuxna tystnade, så snart besökarna stängt grinden bakom sig.
Knytten får nu väl uppblött valpmat med A-fil över, två gånger varje dag. Små portioner! De får även dia Násti. Allas magar mår bra och Matte möts av små mörka "sniglar" på klinkergolvet på morgonen. De har lärt sig att dricka vatten ur olika vattenskålar och på torsdagen serverades de sitt lunchmål ute i valphagen. Var och hur maten eller vattnet serveras, skall inte spela någon roll. Inte heller att det händer saker runt omkring under måltiden. Knytten får vänja sig vid en hel del under sin vistelse i barndomshemmet. De har nu även redan gått på en hel del olika underlag utöver hundfällar och tidningar, såsom plastmatta, trägolv, trätrall, plastbackar, lastpall, gräs, jord, låga "buskar", bark, sten, rostfri stor bunke, mattor.
På onsdagen åkte Husse och Modji och tränade i Rosersberg. Husse kom hem med en ny beteckning på Modji: "Kamikazepilot"! Mojdi har tidigare visat en viss självbevarelsedrift när hon tagit sig fram i svår "miljö" på träningarna. Vilket henens mamma och mormor saknat och det har inte alltid varit en fördel. De har levt farligt många gånger och förskräckt omgivningen med sin våghalsighet. Modji har sansat sig och sökt den bästa vägen. Inte alltid den snabbaste och huvudlöst tagit sig fram i rasmassorna. Men man kan väl ändra sig?! Modji fick ett frisök med en figurant gömd i ett av de gamla rökhusen. Vittringen for genom den dragiga byggnaden i två plan. Modji for med den. Hon tappade vittringen och fann den åter. Den förde henne upp på en mur och ner igen. Rakt ner från en höjd motsvarande hakhöjd, på 185 cm långa Husse. För ett halvår sedan hade Modji gått ner samma väg som hon kom upp. Vittringen steg ännu högre upp och Modji rasslade upp för en gammal metallejdare med gallerfotsteg till andra våningen. Konstruerad som en trapp, men brant som en stege. Husse följde sin hund upp. Men ner? Modji insåg att hon gett sig in på något som orsakade vissa problem. Lutningen var minimal (eller maximal?) och fotstegen smala. I vilket fall var det omöjligt att som människa ta sig ner annat än baklänges. Vilket Husse gjorde, med ett stadigt tag i halbandet på Modji, som tvingades gå efter Husse ner, med nosen före. Inte lätt ens för en Lapsk! Husse var imponerad! De som redan tingat valp efter Modji, är nog inte heller besvikna! Men först karriären! Sedan familj och barn!
Varma dagar lockade till bad och på torsdagen ersatte Matte kvällspromenaden med en simtur tillsammans med Modji. Gázzi fick först simma lite och svalka av sig. Därefter fick Modji ägna sig åt lite vattenapportering. Hon rusar ut i vattnet med stora språng och ligger sedan och cirklar på djupt vatten. När Matte sedan skulle simma själv blev Modji tokig. Hon ville ju följa med! Så Matte och Modji simmade runt lite i viken tillsammans och Matte tränade lite "vattenlydnad" och dirrigeringar. Mattes lyckokänsla var stor, över att ha ännu en hund att ta simturer tillsammans med!