Fredag.
En het dag väntade än en gång och Matte försökte utnyttja den svalare morgonen.
På listan med trick som skall betas av finns rubriken SCENT och där har man tre olika övningar att välja mellan för att demonstrera att hunden klarar av nosarbete med urskiljning. Då både Modji och Aili har godkända doftprov på Eukalyptus valde Matte denna doftövning. Fem olikartade kartonger placerades ut på köksgolvet och i en av dem fanns en topsbit kontaminerad med doften. Hundarna har inte sökt denna doft på mycket länge, då annat har tränats och sista tiden har fokus doftmässigt legat på röd kong. Därför fick de en smeller med eukalyptus innan sökstart. Båda löste uppgiften fint och det filmade och bedömnda resultatet godkändes av bedömaren i Sverige. Alla filmsnuttar samlas för skickande till USA, när alla moment utförts med goda resultat.
Dagen blev allt hetare, en enda plats på tomten var dock uthärdlig som tur var. Trädgårdsmöbeln framför stugan befann sig mitt i blåshålet och skuggad av ett stort parasoll var det en lättnad att kunna tillbringa dagen där! Termometern visade på tjugonio grader, Modji hade kyltäcke och låg intill, där det fläktade fint under buskarna på slänten. Aili valde huset med korsdrag under förmiddagen och grävde sedan en liten grop i gruset under en trädgårdsstol.
Efter åtta på kvällen var det uthärdligt och hundarna hade piggnat till rejält efter en skogspromenad med Husse, medan Matte decapiterade sniglar på löpande band. Mer aktivitet skulle hinnas med innan mörkret omslöt Lapskreviret!
På en tidigare nivå skulle hundarna gå på två bredvid varandra liggande brädor som räls, med ett benpar på den ena och det andra benparet på den andra. Matte hade kvar filmen där Modji utförde denna övning, men filmen på Aili behövde göras om. Nu hittades de två brädorna och riggades igen, liggande parallellt från trädgårdssoffan till en stol. "Det här har jag gjort förut!" Aili kände igen övningen och rasslade iväg mycket slarvigt och placerade fötterna tvärsäkert lite hipp som happ och abosolut inte snyggt och presenterbart med högerfötterna på den högra brädan och vänsterföttena på den vänstra brädan som tänkt.
Här måste en annan lösning till. Husse kröp under huset och hittade gamla panelbrädor från stugans fjällpanel. De blev inte bra, smalare och ojämna som de var. Tillräckligt långa måste de också vara, med minst två meter vardera. Husse fick leta mera! Då hittade han superlånga reglar med en bredd mitt emellan de tidigare testade. Nu måste Aili börja tänka efter hur hon skulle sätta tassarna och kunde inte bara rusa på längre. Dessutom var dessa reglar avsevärt mycket längre än vad som krävdes och Aili kunde inte hoppfuska den sista biten för att landa på stolen!
Hundarna är vana vid att Matte lägger ribban högt och låter dem testa sina gränser. Något som får individerna att växa och bli allt duktigare på att samarbeta och våga prova nya saker. Nu tyckte nog Aili att Matte krånglat till hennes kväll lite onödigt mycket, genom att rigga en övning som inte kunde slarvas igenom och krävde stor koncentration vad gällde balans och framför allt koordination. Rubriken på momentet är just COORDINATION och här finns sju olika punkter att välja emellan. Matte valde just detta trick då det påminner mycket om sådant de två Lapska gör i räddningssöket. Aili koncentrerade sig, samlade ihop sina tassar och gav sig ut på balansgången på rälsen mellan trädgårdsmöblerna, med noga fokus på varje tassförflyttning. Hon klarade övningen fint och Matte fick en fin film att skicka för bedömning.
Även här fick Modji en anpassad övning alltså, med bredare brädor att balansera på än vad dottern Aili fick. Modji gick stadigt och fint på dessa plankor och gjorde inga ansatser att fuska genom att rusa sista biten. Aili behövde en större utmaning för att utföra momentet med större koncentration och utan slarv. Även när det gällde att klättra på en stege fick Modji en lägre svårighetsgrad på sitt trick genom att klättra uppför en trappstege, när Aili klättrade uppför en utskjutstege av metall.
Alldeles för många gånger har Husse och Matte sett hundförare certa/meritera en hund mycket högt för att sedan pensionera den och ersätta den med en ny ung hund som skall meriteras. Alldeles för många hundar har över åren certats som räddningshundar för att sedan aldrig synas mer i räddningssammanhang. En företeelse som alltid funnits i hunderiet. Man vill ha meriterna och sedan har man nått målet och den "gamla" sex-sjuåringen ersätts av en yngre hund och blir arbetslös. Ställd åt sidan. För att inte tala om alla avelsdjur som omplacerats, när de inte skall dra in mer pengar som valpproducenter!
GLÖM INTE HÅLLA ERA SENIORER I FORM OCH LÅT DEM VARA AKTIVA MED BÅDE KROPP OCH KNOPP SÅ LÄNGE DE SJÄLVA VILL. DET HÅLLER DEM UNGA LÄNGRE. Våra gamla husdjur är värda kärlek, uppmärksamhet och sysselsättning hela livet ut! Behoven av en aktiv ålderdom är desamma som för en människa! Som för djurägaren.
