Tisdag.
Aili var som besatt av bäcken under hela dagen. Blommorna på slänten har sedan länge blommat ut och gräset har vuxit upp, varför man inte ser om det är sork, snok eller paddor som döljer sig i gräset. Efter att ha försökt fånga en padda på måndagen, med otrevliga konsekvenser, har Aili inte låtit sig avskräckas. Snarare tvärt om vad det verkar. Det var dags att klippa av det överblommade och bitvis höga gräset intill vattnet, där även älggräset nu skjuter i höjden i vattenlinjen. Innan det viker sig och lägger sig ner i den lilla vattenmängd som nu passerar framför huset. Vartefter Husse klippte oroades djurlivet och rörde på sig och Aili ville inte missa någon enda rörelse! Hela dagen låg hon tätt inpå bäckfåran, även om det innebar att ligga i fullt solsken. Nu svalkade den rätt kraftiga vinden rätt bra och Aili var fri att själv välja liggplats. Då och då reste hon sig och stirrade stint ner i vattnet och då och då anslöt hennes mamma Modji. De två Lapskdamerna var alltså sysselsatta från morgon till kväll, med en självpåtagen arbetsuppgift. Då och då upprepade Matte sitt:"inte röra snoken!" när intresset kändes aningen för intensivt och någon hund började krafsa i bäckens kanter. Där stenar stöttar och håligheter finns överallt för djur att gömma sig i. En sorkgång grävde Modji fram häromdagen.
Äntligen börjar marken under gräsmattan torka upp och stabilisera sig tillräckligt för klippning och Husse och grannen körde åter gräsklipparen över de intill varandra liggande ytorna. Man har fått ta det stegvis, med klipparen inställd på högsta höjd till en början. Nu kunde Husse äntligen klippa ner gräset ordentligt, så att vinden torkar upp än mer. Lerjorden är ännu mjuk som modellera! Grannen klippte sin yta två gånger under dagen, olika klipphöjd, med chans för vinden att torka upp däremellan. Ett pyssel är det trots att gräsytorna bara är gräsmattor med krav på att vara gröna och innehåller mycket annat än gräs när man tittar närmare. Ingen skrytgräsmatta finns i Lapskreviret! Den sköts endast genom klippning alltså. Hundgräsmatta utan krav på annat än att vara grön och liggvänlig. Modji och Aili älskar att lägga sig och rulla på det nyklippta gräset! Men klippt skall den vara. Fördelen är att det krävs rätt mycket för att gräset skall torka bort när det är torrsommar! Det har ännu inte skett. Utan klippning skulle maskrosorna, tistlarna, revsmörblommorna, daggkåporna, blåsugan och vitklövern ta över. I nämnd ordning. Ingen blomsteräng. Gröna blad förvisso men några grässtrån är ju välkomna.
Varför snokar trivs så bra i Lapskreviret är en gåta. Bäcken är lång och endast ett väldigt lite stycke av den rinner precis framför stugan i Lapskreviret. Rimligtvis torde det finnas precis lika många bytesdjur i vegetationen intill bäcken på andra sidan staketet där det är lugn och ro och inga hundar. Den snok Matte såg simma iväg i hela sin längd nyligen är till åren kommen av storleken att döma. Den verkar halvtam när den ligger och värmer sig i solen och inte flyttar sig förran man bokstavligt talat föser bort den. Liksom den unga råbocken som står intill vägkanten och bara tittar på Modji och Aili ett par meter bort. Man lever verkligen mitt i naturen med djuren tätt inpå!
I kvällningen tog Matte en lång powerwalk med intervaller tillsammans med hundarna. Det var svalt och skönt och ännu rätt kraftiga vindbyar. Vid ett par tillfällen sprang katter över vägen och Matte tränade "interörakatten" med skvaller och godis. Det blev även lite "interörahönan" när en vilsen höna valsade runt i vägkanten. Asfalten på vägarna är dåligt lagd i ett mycket tunt lager och blöder nu vid minsta belastning. Vägen har körts sönder på flera ställen när stora lastbilar backats in och lossat grus och jord vid några fastigheter och helt allmänt måste Matte se till att kryssa med hundarna mellan svarta och kletiga fläckar. Att få bort detta bindningsmedel från trampdynor har visat sig hart när omöjligt.
När Husse slog på teven för att se fotboll Frankrike-Tyskland spela drog flockens tanter sig undan miljoner knott, in i Mattes nybyggda växthuspaviljong. Lite skön vila efter den effektiva och mycket raska motionspromenaden. Här växer nu tomatplantorna så det knakar, samt en gurkplanta och en paprikaplanta och till lyst finns en bägarranka på väg upp i höjden. Varmt och skönt var det här inne, när temperaturen sjönk utomhus. Alla stora betongplattor inne och murstenar runt om utanför magasinerar värmen. Modji och Aili fick varsitt hundtugg och Matte fick lite att tugga på även hon, under läsningen av Hundsport Special som anlänt under dagen. Snart sträckte hundarna ut sig på de ljumma betongplattorna och somnade, även om Aili hade lite svårt att släppa kontrollen över bäcken strax utanför de genomskinliga väggarna!
Man pratar om "Man's cave". Matte, Modji och Aili har fått sin "Woman's cave"! Växthuspaviljongen blev en hit! En lämplig plats för mys och läsning i lugn och ro. Ute men knott- och myggfritt. Bäcken är en källa till mycket glädje, men alstrar kopiösa mängder med knott nu. Något även hundarna reagerar negativt på.