Modjisonen Manni lystrar numera till namnet Runne. Ett traditionellt samiskt namn på en brun hund. Runne fick på tisdagen börja sin utbildning som renvallare. En utbildning som samtidigt var ett test på om han har de egenskaper som behövs i jobbet nuförtiden. Där terrängfordon av olika slag används flitigt. Vid tidigare samtal med Runnes matte, har det framkommit att hunden måste kunna åka snöskoter och skälla. Resten brukar lösa sig. Att Runne kan skälla råder inget tvivel om. Matte har hans skall som mobilsignal numera. Det har fått ersätta hans mors tidiga valpskällande. Men det där med skoterträning hade Matte svårt att genomföra. Däremot var Runne väl bekant med fordon av olika slag när han flyttade norröver. Den vanan har han fått ihop med veckoträningen i räddningsgänget. Han hade fått vara i närkontakt med stora grävmaskiner och små grävmaskiner, han hade mött arbetsfordon på sina promenader i olika miljöer med Matte och ibland på träningsområdet.
Glädjen var stor hos både Runnes matte och hans uppfödarmatte när han klarade provet med bravur! "Han var kjempeflink og sitte på og springe etter :-)"
Runne kommer att få lära sig jobbet med hjälp av sin fostermor/storasytster. Man låter den unga hunden springa i lag med en rutinerad hund, för att den på så vis skall lära sig vad som krävs av den.
Runnes syster Aili fick annan träning på tisdagen. Hon fick träna på att vara uppbunden och hålla tyst, samt kontakt. Det skedde i Cockermattes trädgård där det var barmark och de vuxna hundarna tränade rallylydnad. Hemma är tomten täckt av tilltrampad snö som nu bildar ett såphalt islock över gräset.
Att sitta uppbunden och titta på under tystnad när andra hundar är aktiva, är mycket svårt för många vuxna hundar. Men ett måste i väldigt många sammanhang. Alltså måste Aili träna på detta redan nu. Det är lättare att jobba på att inte befästa beteendet över huvud taget, än att jobba bort det om ett år. När det är väl befäst. Násti och Modji klarar detta och i deras sällskap blir det lättare för Aili att förstå vad som krävs av henne. Även här underlättar det att träna den unga hunden med hjälp av "kunniga" vuxna hundar.
En fortsättningsbana var utlagd och både Násti och Modji skötte sig riktigt bra! Matte börjar få tillbaka träningslusten. Aili fick träna kontakt när Cockermatte tränade sina hundar. Matte och Aili rörde sig i kanten av banan och var på så vis även lite störning för Cockrarna. Aili tränades med klicker och godis. Ögonkontakt var vad som krävdes. Intill fanns även hönsen i hönsgården som Aili inte brydde sig särskilt mycket om. Träningspasset avslutades med fika och Aili bjöds in till de fyra Cockertanterna. Hennes mor och mormor fick stanna på den inbyggda verandan. Aili betedde sig som sin mor. Överlycklig över att få träffa alla hundarna och mycket mild och signalsäker när de undersökte henne. När Aili sedan började ta för sig och på ungdomligt vis blev rätt intensiv, valde de att dra sig tillbaka. Då hittade Aili deras leksakskorg och valde noga. I slutändan hade hon gradvis flyttat ut innehållet och spritt det överallt i stugan. Men ett gammalt märgben låg bakom en av Cockertanterna och hur hon skulle komma åt det, funderade Aili på mycket. Hon slog sina lovar, men benet fick bli kvar. En mycket nyttig lektion i umgänge med andra hundar!
Tack snälla Cockermatte för både träning och fika!
På kvällen undrade Husse vad Matte hade gjort med Aili. Som inte ens orkade lyfta på skallen, när han klev in genom ytterdörren. Denna träning gjorde Aili trött. Att vara inne i Stockholm i några timmar gjorde henne inte alls trött. Så lite vi vet om vad som tröttar ut våra hundar.