Lördag.
Regn var att vänta under dagen och Matte förberedde för besök och en måltid på punschverandan. Alla blommor i olika krukor som stod utomhus togs in på punschverandan för regnskydd och som dekoration.
Även vad gällde hundarna förberedde Matte för de två besökarnas ankomst. De blir väldigt glada när flocken får besök och triggar varandra och det blir ljudligt värre. Aili vet inte till sig och i konkurens med mamma Modji kan hon bli "lite mycket". Som sin far första gången Matte och Husse träffade honom. När en av besökarna är måttligt road av sjövilda hundar som hoppar och studsar, känns det extra viktigt att strukturera upp mötet. Vid alla väntade besök går det numera till så här vad gäller Aili och Modji:
Matte har tagit fram varsitt hundtugg, typ hård liten "pinne" som kommer att ta en liten stund att tugga i sig. När besökarna svänger in i uppfarten med bilen kallas hundarna in i stugan alternativt stängs in i sovrummet (beroende på årstid) och tilldelas varsin tuggpinne. De hålls sedan instängda i huset/sovrummet till dess de varvat ner och är helt tysta. Som belöning för tystnad släpps sedan Modji och kort därefter Aili ut och får hälsa på besökarna. Att låta dem båda samtidigt och direkt vid ankomst hälsa besökare välkomna har blivit allt "vildare" med åren. Positiv förväntan och konkurens triggar den yngre Aili. De är båda mycket förtjusta i att få hälsa på människor, men Modji är mer balanserad än sin dotter. Deras favoritsysselsättning är ju att leta efter försvunna människor och på träning belönas de med godis av funnen människa/figurant. Alla människor är enligt Modji och Aili mycket trevliga! Till dess de bevisat något annat. En god grundinställning hos en hund. Icke förty är de vakthundar, så som larmande sådana. Det finns de som inte anser att man skall kalla rasen för en vaktande hund, men det är just vad de är. De larmar medelst skall när någon kommer. Som skällande ringklockor alltså. En vakthund jobbar på olika sätt beroende på ras och Lapsk Vallhund är inte en ras som attackerar och biter besökare. De talar endast om att besökare kommer. Generellt sett. De har ett för ändamålet bra skall.
Mat åts och det fikades och inte började det regna. I stället drog de mörka molnen bort och solen sken och man hade absolut kunnat sitta utomhus. Dörren till punschverandan stod öppen och Modji och Aili kunde fritt välja var de ville vara. Utomhus eller inomhus. Dock inte tiggande under eller vid matbordet. En av husreglerna. Aldrig hundar vid eller under matbordet. Hur andra gör har Matte inga åsikter om. Men med två hundar uppstår lätt konkurens om tappade matbitar i ett trångt utrymme som under ett bord och därför vill Matte inte skapa situationen över huvud taget. Det sitter i sedan de egna barnen var små och sedan köket var fullt med dagbarn. Hundarna har avlöst varandra i Mattes liv kontinuerligt sedan 1964 och husreglerna har följdt generationerna. Hur mycket Matte än är förtjust i hundar uppskattar hon inte själv att ha en tiggande hund med nosen i knät när hon äter. Matte vill ha sin mat, sitt fika i fred. Vill absolut inte behöva försvara sin rätt att få äta det som är hennes, utan att behöva passa på en snabb mattjuv. Modji och Aili, liksom alla tidigare hundar i Mattes liv, har lärt sig att man inte stjäl andras mat framför näsan på dem. Oavsett antal ben. Först när den ena hunden lämnat sitt märgben, eller vad det nu är, är det fritt fram för den andra. Mat på bordet/köksbänken RÖR MAN INTE. Under några omständigheter. Det fungerar fint i Lapskreviret.
Så småningom blev det dags att ta farväl och Modji och Aili följde besökarna till grinden. Äntligen hade syskonträffen med Mattes syster och bror kunnat ske, efter att inte ha setts på 1½ år. Nu har alla fått två sprutor.