Eufoooooooriaaaa! Ljöd i Mattes huvud under måndagen! Vilken känsla!!!! Matte gick och log hela dagen. På gatorna i Stockholm. Tänk att åter kunna gå omkring som förr i världen! Vart som helst och hur länge som helst! Matte gick och gick i 3½ timme!
Nu var det ÄNTLIGEN möjligt att ta med Aili in på fördjupad miljöträning! Som sina äldre släktingar fick Aili åka in till stan vid fyra månaders ålder tillsammans med Matte. Därefter avtog Mattes förmåga att gå och smärtan tilltog, så denna stadsresa var mycket framskjuten, men nu blev den äntligen av.
På måndagen tog Matte först ut alla tre hundarna i skogen en stund och sedan fick de en kort promenad. Därefter vinkade Matte och Aili adjö till mormor Násti och mamma Modji.
Bil till Brottby och sedan Norrtäljebussen in till Stockholm. En halvtimmes bussresa där Aili nyfiket tittade ut genom fönstren. Från Östra Station/Tekniska Högskolan promenerade Matte ner på stan med Aili. Genom Humlegården där Aili faktiskt fick vara lös, liksom många andra hundar. Aili är följsam och hörsam och uppförde sig som förväntat. Kryssade mellan trädens luktinformationer och hälsade på några andra hundar. En kraftig Grand Danoishane stor som en kalv, fick henne att försöka se aningen större ut, vilket hon snart insåg var onödigt. Han var mycket trevlig! Social och lekfull. När han lutade sig mot Matte höll hon på att gå överstyr.... Aili och han blev snabbt kompisar. Då anslöt en Shibatik på 4 år och en Lagotto. Shiban var den som väckte störst intresse hos Aili. Det är intressant att hundar gärna håller sig till samma typ av hund när de får välja fritt. Aili fick mycket bra erfarneheter av genomtrevliga hundmöten!
När Aili och Matte kom ner på Birger Jarlsgatan var det stor utryckning med tjutande siréner i alla väderstreck! Ett mindre inferno av oljud och mycket komprimerat kom som från ingenstans och mycket plötsligt. Det visade sig senare att en stor brand just brutit ut på Sibyllegatan. Vilken kontrast mot lugnet i Humlan! Aili reagerade inte alls.
Promenaden gick via Sturegallerian vidare till Hamngatsgallerian, över Sergels torg till Drottninggatan. Matte förundrades över att benen bara gick och gick! Matte och Aili gjorde ett stopp för lite mat i magen och tog sig varsin varmkorv på gatan. På Riksbron träffade Aili en höglöpande Dvärgschnauzer till åren kommen. Kärlek uppstod.... Aili har nyligen löpt och gammeldamen bjöd ut sig å det grövsta! De två mattarna fann för gott att bryta när det hälsats klart. För övrigt var Ailis uppträdande på gatorna som könsmogen, mycket annorlunda än som fyramåndersknytt! Nu hade hon uppmärksammat LUKTERNA! På alla stolpar, hörn och annat uppstickande. En ny hundvärld hade öppnat sig.
På Stortorgets julmarknad var allt sig likt sedan sist. Vilket var förfärligt många år sedan. Aili städade torget efter bästa förmåga! Hon åt och åt både här och där och vad vet inte Matte. Men gott var det tydligen! Matte valde annan kost och köpte en mugg glögg och en saffransbulle. Julstämning var det onekligen!
Tillbaka mot centrum gick promenaden och på Norrbro skedde någon reparation. Innanför ett staket och dolt bakom en betongsugga kapades en betongplatta under öronbedövande oväsen. Aili blev nyfiken, stannade upp och försökte se. Klev upp på suggan för bättre koll och var nöjd. Sedan ville hon ner mot vattnet där det forsade som värst och Matte tog en liten omväg för att visa Aili forsarna på närmare håll. Kul med nyfikna unghundar!
I Kungsan var det också en liten julmarknad som samlade folk och intill stod de stora pilarna fulla med gröna löv! Där stod även två stora rabatter fulla med höga och blommande rosor i mängd! Allt under det att "O helga natt" ljöd i högtalarna. Det kändes lätt absurt. Närheten till vattnet håller temperaturen över nollan.
På väg ner till tunnelbanan fastnade Matte med Aili och ytterligare en hundägare i hissen! Dörrarna gick inte upp. Nödsignalen påkallade hjälp men dörrarna på perrongen var trasiga. Matte måste alltså bära Aili i stans längsta rulltrappa. Men det gick bra.
På bussen knöt sig Aili omgående och sov med nosen på Mattes fot hela vägen hem.
En helt underbar dag! Solen sken! Aili skötte sig så väldigt fint, var balanserad och var ett fantastiskt trevligt sällskap! Benen bar utan problem! Konditionen räckte mer än väl! Aili fick många att stanna och fråga om rasen. Hon uppförde sig socialt och väluppfostrat och skällde inte en enda gång under stadsbesöket.
Eufori! Lycka!