Lördag.
Tanken var att hudarna skulle få träna lite under dagen. Det räcker med två personer för att träna sök och planen var att åka till den närbelägna fordonshallen och köra varsitt svårt sök för hundarna. Som kompensation för allt bilåkande och väntande i bilen två dagar i följd. Så blev det inte. En gammal hundkompis och tidigare Schäferägare har nyligen flyttat in i ett grannhus och tagit med sig den mycket fina hundburen, i väntan på att någon skulle behöva den. Ny hund för egen del var inte aktuellt. Husse och Matte erbjöds köpa buren till ett mycket fördelaktigt pris. En godkänd och krocktestad, låsbar bur och nu var frågan om den skulle passa i Husses Ford. Det visade sig att den passade perfekt! Kompis med son hjälpte till att förankra buren väl i lastöglorna. Därefter for Husse iväg tillbaka till bilhandlaren, för att hämta den bilpärm med viktiga papper och instruktionsbok som Matte hade glömt kvar och som ännu inte hunnit postas. Husse var osäker på diverse knappar på instrumentbrädan och tänk om pärmen skulle fösvinna på vägen.
Matte hade lite att göra ute på tomten. Där forsar vattnet högt i bäckfåran och nerfallna pinnar och kvistar lägger sig på tvären och bildar brötor. Löv och annat längs vägen stoppar flödet med överssvämningsrisk över gräsmattan. Ett tungt jobb och Matte kämpade på och kunde konstatera att Dima nu inte skällde och inte gjorde tjurrusningar mot staketet när människor passerade. Varken när de gick med stavar eller med barnvagn. Han sprang fram och kollade, men under tystnad och inte i rasande tempo. Att vara nyfiken är tillåtet! Duktig Dima och han fick mycket beröm när han även skvallrade och kom till Matte och berättade, vilket belönades med godis.
Nyfiken var Dima även när Matte hade ett ärende bakom huset. Matte öppnade grinden mot baksidan och från ingenstans kom Dima farande som en raket, förbi Matte i den smala springan. Grinden var ju knappt ens öppen! Uppför den lilla trappen till fågelbordet rusade Dima. Där blev han stående och tittade ner på en förvånad Matte, Som ropade på Dima, lockade på Dima och Dima tittade intresserat på Matte. Så åkte Dimas nos upp mot skogen bakom huset. Vid fågelbordet står det rådjur varenda dag och de kommer och går överallt bakom huset. Dima vittrade, Matte ropade, Dima skrotade omkring där uppe på berget bakom huset. Totalt ignorerande sin Matte. Som kallade på Aili för hjälp. Kanske skulle Dima komma ner från berget när han fick se Aili? Icke. Dima är en oerhört nyfiken ung hund och han inspekterade nu en del av sitt revir som han inte tidigare besökt. Baksidan är inte inhägnad. Dima försvann utom synhåll.
Att stå kvar och ropa var ju meningslöst och att gå upp på berget och leta likaså. Matte stängde grinden och gick in och hämtade visselpipan och godaste godiset. Efter en visselsignal fick Matte se ett svart streck komma farande längs vägen utanför staketet! Dima girade in mot grinden på framsidan i full fart och ville bli insläppt! Det blev han och även Aili som hörsammat visselsignalen belönades för fin inkallning. Omedelbart när Dima flyttade in började Matte träna inkallningar på olika sätt och visselpipan plockades fram direkt. Första gången Matte använde den stack en förskräckt Dima åt motsatt håll. En nyhet uppenbarligen. Men Matte tränade idogt vidare och vande Dima successivt vid ljudet från visselpipan och med Ailis hjälp har Dima lärt sig att ljudet inte betyder fara utan godis. Den träningen betalade sig nu. En lycklig Dima var tillbaka inne på tomten och förenad med Matte och Aili. Två leksugna hundar drog iväg över den blöta gräsmattan.
Efter en lunchpaus i stugan tog Matte med sig hundarna på en rask långpromenad i området. Småregn och gråruggigt var det och Matte fick se upp för att inte halka på enstaka svårupptäckta isfläckar. Dima går allt mer uppstyrt i koppel och kasten hit och dit har upphört nästan helt. Matte behöver inte längre hålla krampaktigt i kopplet för att inte riskera att tappa det. Nu gick det fint att motionsgå med två koppel i samma hand. Dima är en hund som gärna vill göra rätt. En ambitiös hund precis som Aili. Men han är drygt ett år och nyfiken på livet och ännu lite ovan i många situationer. Ibland kokar han över och energin pyser ut genom öronen. Precis som hos Aili i den åldern och i många år framåt. Två väldigt lika hundar på många sätt. Dima är nog en variant av Lapsk Vallhund!
Hemma igen med två rätt skitiga hundar var det avtorkning av tassar och underrede som gällde. Här är Ailis päls enklare att sköta. Det mesta ramlar av när det torkat lite. Man blir bortskämd när man har haft Lapska i många generationer. Att pälsen fäller rejält mellan varven är det värt, för att ha en päls som stöter ifrån sig smuts och väta. Dimas päls är helt annorlunda och förhållandevis lång. Aili är aldrig någonsin shamponerad, vilket Dima troligtvis är, varför jämförelsen haltar. Men Dima är en mycket lätthanterad hund, så avtorkning av tassar går som en dans! När man kommer med en trasa lyfter han tassarna utan uppmaning en efter en! Han håller fram tassen och ber om att få bli avtorkad! Likadant gjorde han när Matte klippte hans klor. Dima har fått en mycket bra start i livet hos sin förra ägare.
Dima blev en perfekt matchning! Älskad av alla och mycket lätt att älska. Han är dessutom väldigt söt med sina vita tofsar i öronen!