Onsdag och torsdag.
På onsdagen snöade det ymnigt och blött, när Husse och Matte tog med hundarna på en rask promenad i området. Väderskiftet kom snabbt, när det sattes värmerekord med strålande sol på måndagen!
På kvällen tränade Lapskgänget i en nerlagd skola, som skall rivas inom kort. Dessa lådliknande byggnader som härbärgerat barn, visar sig vartefter bli "sjuka hus" med mögelangrepp. Träningsgruppen tränade en tid i ett fritidshem, som hade synligt mögel på väggarna! Några av rummen kunde inte användas för träning av hundarna då det var hälsovådligt. I denna skola undveks köket som luktade oroväckande hälsovådligt att vistas i. Hur länge fanns det mögel där innan personal och barn lämnade byggnaden för gott? Undrar Matte, som med sina dagbarn av kommunen tvingades att vistas några timmar varje vecka i en grupplokal på Åby gärde i Vallentuna med sina dagbarn. Ett platt hus som luktade mögel och där förvaltaren vägrade vistas på grund av problem med flytspackel.
Nåväl, en tid har nu träningsgruppen möjlighet att träna i denna skola som även räddningstjänsten anväder för träning. Hundarna bands upp i elementen i den stora entréhallen som var uppvärmd.
Alla olika rum och korridorer och det faktum att lokalen var helt ny och okänd för hundarna, inspirerade till kvällens upplägg. Två figuranter placerades ut åt olika håll från startpunkten. En hund i taget skickades sedan ut på sök och föraren måste stå kvar vid starpunkten utan att få veta var figuranterna var gömda och utan att kunna se var och hur hunden jobbade. Dock fanns en facitgubbe som stod i området och studerade hundens arbete - Husse.
Alla hundar skötte sig utmärkt och här är en hund som är avlad för att jobba självständigt långt ut från föraren ett måste. Även förmågan att kunna lösa problem är viktig, när hunden får en vittring men måste söka sig runt för att nå vittringskällan. Inomhus går vittringarna oförutsägbart runt via tak och väggar och fläktsystem och sprids överallt på olika sätt.
När alla hundar löst denna uppgift fick de en ny uppgift. Nu gömdes två figuranter långt ifrån varandra bakom stängda dörrar och hundarna måste markera vid exakt rätt stängd dörr. Dörren till det ena rummet saknade lås och vred, som var borttagna med två hål kvar där vittring kom ut. Den andra dörren var mycket tät och utan hål. Alla hundar lokaliserade betydligt snabbare och mer exakt figuranten bakom dörren med hål i, än figuranten bakom den tätare dörren. Där spreds vittringen via smala springor lite hur som helst i rummet utanför. I det läget har Matte tränat in ett "bättrekommando". När Modji eller Aili skäller lite tveksamt på olika ställen och ser undrande ut, slår Matte ut med armarna och visar sig oförstående och ber om "bättre!" Det är inte rätt men inte fel, bara inte tydligt nog som markering. Vilket hundarna förstår och jobbar vidare och preciserar sin markering.
Násti fick en annan uppgift då golven i skolsalarna var mycket hala för en äldre hunddam. I en korrdor låg ett halkfriare klinkergolv och här fanns många dörrar in till olika rum. Násti fick två olika sök där hon i koppel med Husse skulle söka av denna långa korridor. Bakom/innanför mer eller mindre öppna dörrar fyndade sedan Násti snabbt och enkelt och mycket exakt sina figuranter och belönades med ostbitar. En lycklig Násti återvände till gruppen och hoppade i sin glädje upp på några för att berätta hur kul hon hade haft!
På torsdagen steg familjen upp i ottan. Matte hade en tid på hörselmottagningen i Norrtälje och några ärenden skulle uträttas samtidigt. Det var nämligen så att den del av hörapparaten som stoppas in i örat lossnat för en tid sedan och hade kommit bort när Matte skulle lägga sig och plockade ur proppen ur örat. En genomskinlig liten plastplupp var svår att se. Men uppenbarligen inte att hitta för en hund.... En tid senare såg Matte i motljus några små blänkande prickar på trasmattan. Det var resterna av den plupp hon hade haft i örat. Ett föremål som inte alltför sällan tuggas sönder av hundar, då lukt och smak tydligen appellerar till hundarnas sinnen. Ett tips Matte fick när hon blev med hörapparat var att till försäkringsbolaget säga att det var kompisens hund som tuggat sönder apparaten om den skulle gå det ödet till mötes. Mången hörapparat äts hel och hållen inklusive batteri av hundar! Skulle någon annans hund förtära hörapparaten får man ersättning från försäkringsbolaget. Dock inte om den egna hunden gör samma sak! Äts den upp inom familjen betalas ingen ersättning ut. Nu var det som tur var bara en liten formgjuten plastplupp som tuggats sönder av en hund i familjen. En bra hörapparat kostar många pengar.