På torsdagen hade Matte en del ärenden att uträtta nere i centrum. Blötsnö och blåsigt var det och det kändes som en bra dag för uträttande av ärenden således.
Matte tog hundarna med sig och körde i snöyra ner till centrum där det regnade. Omväxling förnöjer!
På hemvägen besökte Matte och Lapskflocken den gamla kompisen G. med sin Vita Herdehundstik och spetskorsningen som är en tioårig omplaceringshane, kastrerad. Glädjen är stor hos alla de fem hundarna när de möts! Två hundar står ivrigt väntande intill Mattes bil och när bakluckan öppnas kastar sig de tre Lapska ut och något väluppfostrat hälsande finns det inte tid till. Alla fem drar iväg ut på den stora inhägnade (bortsett från infarten) tomten med både skog och trädgård och ett hönshus med hönsgård. Alla Mattes hundar har vuxit upp med att besöka G. med hundar för fritt umgänge på den lantligt belägna tomten och i det stora gamla röda huset i skogskanten intill en hästgård, gränsande till ett naturreservat. En helt fantastisk miljö att få vistas i. Under åren har dock individerna i de båda flockarna växlat, då umgänget pågått sedan mycket lång tid tillbaka. Men nya valpiga flockmedlemmar har automatiskt slussats in, genom att de båda mattarna aldrig varit hundlösa, någonsin, sedan tonåren. Ett väldigt bra sätt att lära valpar bli trygga och växa in i en utvidgad flock.
Det var ett tag sedan hundarna umgicks av olika orsaker och sedan sist har den yngsta individen Aili hummit utvecklas en del. Hon fyllde två år i början av oktober och har verkligen utmanat både sin mor och mormor hemma i det egna reviret! Störst och bäst och kan och vet mest! En ålder då för många Lapska omplacerats i behov av mer stimulans, sysselsättning, tid och en ägare som kan styra upp och sätta gränser. Enligt vad som angetts som skäl till omplaceringarna. Tonårsfasoner! Inte var väl vi så himla kul att ha att göra med själva vi tvåbeningar i tonåren? En jobbig tid för både folk och fä. Aili inte undantagen. Inte hennes mor, mormor och mormorsmor heller! Då mormorsmor Gázzi anlände till Matte som obstinat och pubertal niomånaders odåga i behov av sysselsättning. Mattes första Lapska Vallhund. Som fick börja "jobba" med räddningsträning efter fyra dagar i det nya hemmet. En bra medicin för slynglar och slynglor!
Aili har en mamma som är cool och balanserad och undviker konflikter. Vänder ryggen till, går undan. Har aldrig svarat upp vid provokationer. Viker sig inte, går bara sin väg. Ignorerar den som provocerar. Aili har varit mer provocerande mot sina äldre släktingar och det var mycket intressant att se henne nu möta Herdehunden Alaska, jämnårig med hennes mamma. Aili uppförde sig väluppfostrat! Gjorde precis som sin mor inför överheten och hälsade vördnadsfullt på den stora vita hunden. Lydde på tillsägelse när hon blev för intensiv i sitt hälsande. Lagom är bäst! Den stora vita satte gränsen och Aili anpassade sig. Som det skall vara. Det låg några gamla bitar av märgben på tomten och inte ens kring dem blev det något tjafs mellan hundarna. Som fick umgås fritt ute på tomten med mattarna närvarande.
Men kalla vindar blåste och stugvärmen lockade! Alla fem hundarna visste precis vad som väntade i köket och stod ivrigt på trappen och ville bli insläppta, så snart mattarna rörde sig i riktning mot huset! Hundar läser människor väldigt bra! När kaffet började puttra i bryggaren stod fem hundar på helspänn och väntade på att deras "fika" skulle delas ut! Först blev det nyttigt hundgodis och till efterrätt några bitar av den fina osten! Här blir alla väl trakterade och trivs alldeles ypperligt!
Nu var utrymmet mer begränsat och alla hundarna ville vara med i det lite trånga köket när fikasugna mattar slog sig ner. Plötsligt hördes muller under bordet. Spetsmixen Rocky låg där och morrade lätt. Rätt snart trodde Matte att hon insett varför, då det låg en liten leksak framför honom och Aili låg förmodligen för nära. Leksaken togs bort för undvikande av diskussioner. Matte var inte helt rätt ute, då det visade sig att leksaken var en kattleksak som han inte brydde sig det minsta om! Den hade Aili placerat emellan dem, kanske som lekinvit? Hon hade funnit den i kattens leksakskasse. Aili togs undan och Spetsen Rocky blev tyst. Men så var han irriterad igen och det visade sig att Aili åter låg nära bordet, intill Matte. Aili föreföll inte provocera honom medvetet, såg lite undrande ut.
Efter att ha fått veta att detta var HANS PLATS! tolkade Matte situationen som så att han helt enkelt slog vakt om just denna strategiskt så viktiga plats! Nu stod bara kaffe utan tilltugg på bordet, men oftast fanns där något ätbart och han låg där under alla måltider. En resurs med tänkbara smulor från ovan! Guld värd för en ständigt väldigt hungrig hund. Där skulle inte Aili vara! Aili som nog mest såg det som att hon låg intill sin Mattes stol. Rätt eller fel tolkat? Men i alla fall en intressant situation och en nyttig erfarenhet i socialt hundbetende i annans revir för en tvåårig Lapsk Aili.
Det känns bra att kunna släppa ihop ett gäng hundar och veta att det fungerar. Vid de enstaka trängda situationer som uppstått under åren och någon hund låtit lite missnöjd har det alltid räckt med ett enkelt "lägg av" från någon av mattarna. En harmonisk stämning råder i flocken!