Modjis dotter Saivi tränar och tävlar i många hundsportgrenar och hon sköter sig med den äran minst sagt! Tilsammans med sin matte. På tävlingen i helgen (Resultat under: Grattis till Saivi 24 mars) placerade hon sig på plats 14 av 45! Mycket snyggt jobbat båda! Denna placering kom inte med häromdagen, när Matte berättade om uppflyttningen.
Matte tävlar med sig själv och försöker få tillbaka försvunnen muskelmassa och styrka i den nedre halvan, som känns delvis förtvinad, med ett par år med gradvis mindre rörlighet. Ett år då det varit omöjligt att gå längre sträckor. Matte vill kunna göra sina hundar rättvisa igen och vill få kroppen så aktiv som knoppen vill att den skall vara. Inte helt enkelt när åren dessutom rullar på oupphörligt. Som en av "träningskompisarna" på måndagmorgonens vattenbympa så träffande beskrev det: "När man gör något får det biverkningar!" Alla har något som inte funkar fullt ut och får man ordning på en del, protesterar en annan del! Musklerna anpassar sig till sneda skelett och när sneda skelett rätas ut, protesterar musklerna. Träningsvärk! Matte kämpar på med sin sjukgymnasstik hemmavid och vårvädret lockar till inte bara utevistelse i solen, utan även trädgårdsarbete. Det är lätt att få hybris och köra på som man är van. Knoppen har lite svårt att fatta att kroppen åldrats och dessutom fått reservdelar. En klyscha förvisso, men det är inte helt enkelt att förstå att man inte är 50 minus längre. I skallen är man ju densamma i stort sett. Lite klokare bara ?
Nåväl, efter vattengympan höll sig Matte och hundarna utomhus resten av dagen. Husse åkte till sitt gym efter en gemensam fika i hammocken vid vedbodväggen, i lä för den kalla och hårda nordan. Matte kämpade hårt med att inte ta fram spaden och hacka bort resterande is på norrsidan av huset! Tjälen tillåter inte något påtande i jorden som tur är. Lite ogräsrensande blev det ändå och inte var det med lätthet Matte gick ner på knä direkt. En träning i sig. Att komma upp utan stöd är ännu en omöjlighet och Matte måste förbereda sitt återgående i upprätt ställning, genom att medföra en liten pall att stödja sig på. Alternativen var att på det våta gräset krypa till stöd kunde hittas, eller att invänta grannens hemkomst från jobbet och ropa på hjälp..... Det känns ju för jävligt, att om Matte ramlar pladask på marken ligger hon där som ett hjälplöst kolli! Modji och Aili skulle nog skämmas, så det är bara att tänka sig för och träna vidare. På att gå ner på knä och resa sig - utan stöd.
Modji och Aili lät Matte hållas där hon tillbringade en hel del tid knästående. De skvallrade när något "hot" dök upp och var säkert klara över Mattes hjälplöshet, i underläge krypande på marken. Lite extra vaksamma var de nog. Matte tackade för varningen och hundarna tystnade. Att Lapsk Vallhund är och skall vara en vakthund av larmande typ uppskattar Husse och Matte mycket och fler med dem! Att någon skulle tro att Lapsk Vallhund som vakthund skulle vara av den attackerande typen, är svårt att tro. Chihuahua är också en vakthund! Av den larmande typen.
Så småningom sjönk solen bakom skyarna i skogskanten och det blev genast kyligare. Hundarna som legat på renskinn på altanen hade inget emot att följa med Matte in. De hade fått en skogspromenad med Husse medan Matte var borta och var nog nöjda med sin dag.