Måndag - tisdag.
Fullt fokus på lagtävlingen nu. Matte har känt ett behov av att röra på sig helt allmänt, efter en lördag med väldigt mycket stillasittande. Först i bilen på en rätt lång färd till kyrkan på Värmdö, sedan i kyrkan, vid ett matbord och därefter åter i bilen på väg hem. Stillasittande som på en långresa och det är inte Matte van vid. Kroppen stelnar till och nu behövde lederna gängas upp igen. Matte har gått en timslång promenad med Aili i området både på måndagen och på tisdagen. Ingen powerwalk dock. Aili har fått nosa rätt mycket och Matte har valt lite andra vägar än standardrundan.
Det var inte helt utan att det märktes att de fina nyinköpta skorna till bröllopet, som Matte fick utlästade och sedan hällde ärter i med vatten för ytterligare uttänjande, passade olika bra på Mattes fötter. En lätt deformerad högerfot fick trots allt inte plats lika bra som vänsterfoten och att hundpromenera var inte helt smärtfritt. Om höger lilltå knipsades bort skulle foten få plats bättre! Den fick sig en smäll för en del år sedan när Ailis mormors mor Gázzi råkad kuta igenom en låg behållare med vatten och olja på ett mörkersök i en nedlagd fabrik. Matte skulle skölja av Gázzi vid en stenig strand med slemmiga alger som gav dålig sikt och lyckades slå i tån så den ändrade riktning. Det var dumt. Gázzi blev ju inte ren av bara vatten när pälsen var oljedränkt. Matte visste inte innan det var olja som Gázzi badat i. Tre shamponeringar med Yes fick bort eländet, efter råd av veterinärkompis. Det var vad som användes på oljeskadade fåglar.
Ett besök i Mörby Centrum fick Aili också göra och där var det minst sagt rörigt! Ombyggnationer lite här och där och stängning av våningsplan och trapphus försvårade möjligheterna att ta sig från parkeringshus till centrum och tillbaka. En sekund trodde Husse att bilen var stulen. Den stod inte där han ansåg att den borde stå.
Onsdag.
Kvällens träning ägde rum på ett delvis nytt område insprängt i träningsområdet på bergtäkten/krossen. För några år sedan rensades den inre delen av bergtäkten ren på föremål som förvarats där och en stor asfaltplatta anlades. Gradvis började någon form av anläggning byggas upp. Ingen fanns att fråga men träningsgruppen började träna här också. Nya gömställen! Varefter började mer tydlig byggverksamhet pågå och Matte försökte få kontakt för att få ett tillstånd att vistas på platsen. Ingen visste något. Utländsk arbetskraft med knapphändig engelska och ingen information annat än "only work". Platsen har nu sett färdig ut i ett år och Matte har jagat information för tillstånd. Det framgick nu tydligt vem som hade verksamhet här men ingen på det stora företaget hade minsta aning om någonting. Ingen visste att området fanns över huvud taget?! För en vecka sedan fick så Matte äntligen tag i en person som är platsansvarig och återigen måste Matte konstatera att världen är liten. En gemensam hundbekant dök genast upp! Varför det inte var minsta problem att få tillstånd att införliva även denna anläggning i träningsområdet. Det har sina fördelar att ha varit aktiv i hunderiet sedan 1980-90 talet.
Kvällens träning ägde alltså rum här. Men platsen är en anläggning för att rena förorenade jordmassor och försiktighet måste iakttas. På det asfalterade området fick hundarna endast söka i koppel eller i lina för att kunna styras bort från jordhögar med någon ilsket grön färg spridd lite här och där och vad den giftgröna färgen bestod av var okänt. På asfalten låg ställvis såphal lera så det gällde att gå försiktigt för att inte halka! Lyx var att en hög belysningsmast lyste upp området när skymningen tilltog! Gruppen måste tänka till noga hur man skulle lägga upp sök för att göra träningen så säker som möjligt och hundarna måste absolut hindras från att dricka av vattnet som fanns i pölar här och där. En träningskväll då ordet "arbetslydnad" blev väldigt aktuellt.
Aili fick ett sök med tre figuranter gömda på för Matte okända ställen och en "facit" för uppstyrande, om söket drog ut på tiden. Aili kördes på ett bundet sök i lina och Matte hängde direkt på Aili, som föreföll veta vart hon ville. I medvind bar det uppför en trapp till en stor balkong i anslutning till en byggfutt i två plan. Här hittade hon sin första figurant direkt från start. Nästa figurant hittade Aili i en container lite längre bort. Sedan satte hon upp nosen och talade om att hon ville lämna området för att söka utanför asfaltplattan, längre bort mot bergtäktens bortre branta kant. Så då släppte Matte Aili på ett frisök på grusade ytor. Snart hade Aili tagit sig ända bort till några stora baljliknande flak på rad och där hittade hon sin tredje figurant. Mycket snabbt och säkert jobbat av Aili och det bådar gott inför lagtävlingen. Även hennes son Sumo gjorde ett mycket bra sök. Han är väldigt duktig! En mycket bra hund helt allmänt!
Att para Aili med Nemo var ett mycket bra beslut känner Matte, när hon nu efter tre år ser vad det blivit av Ailis fyra avkommor! Sumos syster Jaffi glänste nyligen på agilitybanan. Resultat och bilder presenterades på FB-Lapsk Vallhund av hennes matte.