Söndag - måndag.
Dagarna avnjuts till stor del utomhus nu. Solen skiner och med stor hjälp av spade och skyffel dyker allt mer av det som gömts under is och kompakt hård snö fram! Modji har en barmarksfläck i mycket svag lutning mot söder, där hon älskar att ligga! Delvis på mängder med tåliga blad av vintergröna som isolerar från marken. Matte hackar bort is och slänger skyffel efter skyffel ner i den vårporlande bäcken. Varje dag smälter de stora snöhögarna framför huset lite på ytan och vattnet rinner ut över betongplattorna. Där det fryser till is, som Matte dagligen hackar och skyfflar bort. Antalet kvadratmeter såphal is mellan hus och lillstuga minskar mycket långsamt - men ytan minskar icke förty! Solen är till stor hjälp.
Måndag.
Situationen på vägarna i området är hopplös! Barmark och såphal knagglig is växlar. Matte gjorde en felbedömning på måndagmorgonan vid valet av skor. På raksträckan utanför Lapskreviret, ända bort till brevlådorna, är det barmark som råder där solen ligger på dagtid. Matte tänkte att det skulle vara barmark i bilspåren på vägarna i övrig. Det var inte korrekt. Spikskorna är superbra på is, men det blir hårt och stumt på asfalten och spikarna slits antagligen ner en hel del. Matte valde sina vanliga promenadskor för dagens långpromenade med hundarna. Det var dumt.
Initialst kändes det riktigt bra att kunna traska tryggt och mjukt på vanliga sulor! Så dök isen upp - men teorin med uppkörda bilspår gånger två stämde gott. Dock måste hundarna gå på halkig och knagglig is när de skulle gå vid sidan av Matte. Det gillade inte Modji. Morgonens minusgrader hade ännu inte stigit högt nog över nollan och inte heller solen hade nått särskilt högt. Skugga och is. Inga barmarksspår efter bildäck längre. I kryss över vägarna gick promenaden vidare, från dikeskant till dikeskant där orörd snö gav lite fäste. Matte gick försiktigt och halkade ändå till ett par gånger. Promenaden kortades ner men tog änå avsevärt mycket längre tid än den längre sträckan som Matte brukar gå med hundarna. Det var en hundpromenad som inte alls var njutbar, bara osäker, spänd och med korta koppel för undvikande av ryck mot intressanta doftfläckar. Modji och Aili måste ha undrat vad Matte höll på med. De behövde i varje fall inte se Matte gå överstyr som tur var.
Trött i kroppen efter det stela och spända gåendet slog sig Matte ner i solen med en mugg kaffe och en tidning. Hundarna fick njuta av varsitt hundtugg på den nu lätt uppluckrade ytan på snötäcket hemmavid. Trots allt blev det en promenad på nästan en timme, om än inte så lång i meter. Många steg visade stegräknaren! Men det var fusk, då stegen många gånger varit myrsteg.
Husse kom hem från Friskis och Svettis och medförde varsin kaka till eftermiddagskaffet. Vilket intogs i solen på altanen med ett värmande renskinn under rumporna. Lyxigt gofika så här i början av veckan. Plötsligt visslade det till rakt ovanför Lapskrieviret och två Jas-plan dök upp och försvann nästan innan de hann ses. Bor man nära Arlanda fågelvägen så passerar olika typer av flygplan ofta, men två Jas-plan hör inte till vanligheten. Dock inget att förvånas över nu då en övning pågår norröver och information har även gått ut om mer aktivitet i luften med plan från Såtenäs i det rådande läget. Lapskflocken bor även mycket nära Östersjökusten. Annars är det mest lågt flygande ambulanshelkoptrar som passerar rakt över huset, då de är stationerade i grannkommunen. En "flygväg" går uppenbarligen rakt över stugan. Det var påtagligt mycket lugnare när många plan blev stående under pandemin. Tyst och lugnt.